Sist men inte minst

And so it is; happy new year.

Min ursprungliga plan var att fota familjen och publicera, same procedure as last year. Men barnen ville inte göra som jag ville och bilderna blev väl knäppa så jag tänkte nej. Jag ska bespara dem och er. Dessutom såg jag smålidande ut på alla bilder och så vill vi ju inte vara denna maaaagiska afton.

Men livet är ändå gott. Familj och jobb. Finaste vänner. Och yoga halleluja.

Var snäll med varandra. Ahimsa for 2010.

Puss & kram.

avslut

Håller på med 2009 closure. Skapar fotoboken om 2009, rensar papper, bränner papper... Köket kan vara ett bombnedslag men guda nåde den som rör i mitt fajlingsystem. Den är ackurat, precis och absolut. Men så är jag en jungfru. Vi är otrevliga pedanter, detaljpåpekare och allmänt noga.

Nu ska jag dock ta kvällde, stämma min gitarr och spela för min man.

Ex-mas

Bra jul. Mycket mycket bra jul. Kanske den bästa ever? Har inte ätit alltför mycket sött, absolut inget kött och icke heller druckit något rött. Men jag har druckit must (must is a must), knapprat cookies och konstaterat att mitt hår har blivit långt. Yogat varannan morgon trots att timmen varit senare än vanligt, samlat energi och sedan borstat granbarr av mattan. Skottat snö. Skottat snö. Och efter det badat bastu.

Lovely. Bara bara lovely.

Julens absolut nr 1.

Egen bild.

Jag önskar er en nöjsam jul

Klapparna är klappade. En julkaka är bakad. Imorgon blir det en enda hemmagjord maträtt (Janssons mums frestelse) och resten får Saarionen stå för. Gud signe Saarionen. Annars då? Tja, vad vet jag. Jag gillar min nihilistiska laissez faire attityd, fastän den kanske inte är så sann som det verkar på bloggen. Egentligen vill jag ha en Alexander och Fanny jul (utan barnagat då) men jag varken orkar, kan eller vill så då får det bli the next best thing. Och det är vad vi har nu. Jag är nöjd.

Ps. Ville egentligen publicera en julskändande bild på en Lindströms tomte som grillar ett barn men jag hittade inga sådana så ni får också nöja er med the next best thing. Moi.

BF

BF. Barnfria för sådär knappt ett dygn. Finaste maken och jag ska göra sådant som börjar på s. Städa och shoppa. Och kanske slöa.

Dagens låt. Och sedan denna.

Mera

Jag är väl den första att medge att Linda Skugge inte är den sylvassa feministpennan som förr, men jag kan ändå inte låta bli att gilla en del av hennes åsikter och hennes attityd i vissa saker. Som, try harder. Kanske något av ett Linda slogan och något för oss andra flummiga females att ta efter. Känns det trögt? Try harder. Biter livet dig i häcken? Try harder. Suger det faktum att din man tjänar mera cash än dig fastän du har en flashigare examen? Try harder.

Jo. Jag gillar det. Ett bra modernt mantra.

Feelis

Well well, jingelbell. Först håller jag en lång och tråkig monolog över hur innerligt trött jag är på julen och allt blähä som hör till och sedan förvandlas jag till Jultomtens flitiga handygirl över en natt. Eller vad sägs om julkortspyssel, hemmagjord julgodis och tomtekjolar åt barnen sydda av julgardin fyndad på lopps? Jag fattar ingenting. Men barnen njuter som aldrig förr, de som är tokiga i att pyssla får nu sitta tillsammans med en glad och tindrande mamma som verkar ha återupptäckt en barnslig glädje som varit gömd alldeles för länge. För det är så kul!

Kanske det är så, bara genom att acceptera så kan förändring ta plats. När jag accepterade min aversion mot happy happy christmas så bereddes plats för något annat. Inget motstånd, total följsamhet leder in oss på nya banor? Eller så har jag bara blivit tillfälligt sinnesförvirrad och vaknar snart upp i fosterställning under en snötyngd gran sjungandes Nu är det jul igen för hundrande gången.

Dagens låt! Och nej, det är ingen jullåt utan en gammal goding från min fjortisperiod. Ursäkta mangan, det var det enda tillgängliga.

Och den kom och gick

Och så har vi veckoslutet i bilder goa vänner. Och ja, det är dumt att jag inte får fixat dem sådär snyggt och propert men jag är inte särdeles fenig på just det området. Och så har vi inte de rätta programmen. Tror jag. Anyway, här kommer förklaringen på pix.

Chix har tillverkat 25 stycken huvuden som ovan. Tjugofem! Gissa hur mycket lego de fick i julklapp i fjol?

Jag blev trött på klottrandet och konfiskerade pappren. Så minstingen skrev på näsdukar istället. Detta ska föreställa öppettiderna i hennes butik.

Finaste maken fixade finaste bastun. Tro mig, snyggare bastu finns inte väster om Kukkolaforsen. Den värmde bra när köldgraderna ikväll visar på 16.

Nå nu syns det inte så bra, men när jag riggade upp tro, hopp och inbillningen så lös alla utom tron. Det tog jag som ett omen. Vilket det senare också visade sig vara när jag läste dumma uttalanden från en lokal präst.

Nå, det var det veckoslutet. nu har jag bara spurten kvar på jobbet och sedan sweet sweet jullov.

Tadaa!

Rena tävlingsbloggen people. Så, klicka och tävla om bland annat finaste boken! Eller varför inte en mysig sjal!

Karma police

This is what you get när man prioriterar sömn om mornarna istället för att yoga: hej bihåleinflammation. Svullet ansikte och rossel i rören är aldrig sexigt.

Det ante mig

Detta är en magisk tid. I sanning. Jag hade tänkt bojkotta julen och fira midvinterblot istället. Men så hände något, julens fé slog mig i huvudet med sitt trollspö och plötsligt gjorde jag papperkaksdeg. Nej det var inte en försköning av "sticka ner huvudet i kyldisken och plocka ut fabriksgjord deg" (vilket också är ok) utan jag gjorde allt från scratch. Betyg: 3½ peppishjärtan av fem möjliga. Sedan fick jag luciasärkskris ikväll och blev tvungen att sy en till. Jag - sy luciasärk. F-r-i-v-i-l-l-i-g-t. Eller nja, jag blev sort of tvungen, det kunde ha ordnats på andra sätt genom 32 telefonsamtal, men det kändes lättare att sy.

Anyway.

Den blev intressant. Ärmarna är lika långa och huvudet rymdes genom halshålet, vilket var huvudsaken. Och så en extra twist, jag har inte bestämt vad som är framsidan eller baksidan än. Vill man ha en v-ringad nacke så funkar det, vill man ha båthals så funkar det med. Man kan svänga och kränga den hur som helst. Att den sedan är sned och vind så får äldstingen leva med. Hon strålade som en fullmåne när hon provade kreationen och sa saligt att den var "bra söma". Tack, sa jag och lipade lite när hon gått och lagt sig.



Så nu får jag sitta och virka spetsar till kragen. Hehe, nå nej. Något ska man spara till nästa år.

Nya jag

En bloggare frågade sig varför folk skaffar barn (fast barn inte är något man skaffar, som hund) när de sedan gnäller över hur jobbigt det är. Jag funderade lite på detta, främst eftersom jag också stämmer in i klagokören som mässar om snoriga ungar, leksaker överallt och trotsutbrott. Men idag såg jag svaret solklart framför mig. I församlingshemmet, i skepnaden av en urtvättad blommig sommarkjol. Såhär är det: jag har en mycket bestämd och medveten fyraårig dam under mitt tak. Hon är speciellt noga med kläder och komponerar själv ihop vad hon har på sig om dagarna (dett skrivs också som ett slags självförsvar, hos oss samsas rutigt och randigt glatt och förnöjt...) Denna kväll hade fyraåringen julfest vid församlingshemmet och jag hade plockat fram en underbar rutig klänning med matchande skirvita strumpbyxor. Fyraåringen dängde kläderna i golvet och plockade fram en brokig tunika och en solkig kjol. Jag höjde mitt mammaveto och totalförbjöd henne att bära de kläderna. Det var my way eller så blir det ingen highway till festen. En bister fyraåring klädde på sig och vi susade iväg. Där står hon, sjunger som den ängel hon är och under en bråkdels sekund drar hon upp sin klänning lite - och där under skymtar jag genast Kjolen. Det plagg hon själv ville ha, det plagg jag förbjöd henne att bära. Jag blir så glad innifrån och ut. Underbart! Vilken perfekt kompromiss! Att jag inte kom på det själv? Det krävdes hon till det, en fantastikt klok och insiktsfull tösabit.

Jag har glädjen att ha egna barn, som varje dag lär mig att tänka utanför den berömda boxen. Jag har glädjen att jobba med olika slags barn, och varje lite ungen visar mig nya vägar. Nya sätt att tänka, agera och fungera. Nya sätt att se på mig själv och andra. Och det är jag innerligt tacksam över.

Apropå inget

Stuff jag ska sluta säga när jag pratar med folk:

- Inom filosofin pratar man ofta om...

- Jag vet en asana som hjälper mot den åkomman

- Jaha, försök sluta dricka mjölk, det hjälper

The utmaning

Har lite smått intresserat följt med utmaningarna som cirkulerat på olika bloggar. Nu har jag grubblat och funderat fram egna svar till tio-utmaningen. Det går helt enkelt ut på att man berättar tio saker om sig själv, förhoppningsvis mera oväntade grejer som andra kanske inte visste om en. Så voila, här är min lilla lista. Läs och gråt.

1) Jag ogillar att brodera. Tja, handarbete i allmänhet är otrevligt men broderi i synnerhet. Detta skulle knappast störa mitt universum om jag inte i jobbets vägnar blir tvungen att stifta bekantskap med denna konstform. Och än värre, hjälpa stackars barn som blir utsatt för broderi. Nej, det blir till ingenting annat än pinsamt.

2) Jag gillar att svära. Mycket, högt och ofta. Knepigt eftersom jag är språkvårdare till utbildningen och dessutom har barn omkring mig ca 24 h om dygnet. Så jag försöker lägga band på mig, men det är svååårt. Livet blir lättare att bära om man kryddar det med svordomar.

3) Jag tror inte på giftemål. Egentligen. Jag tycker hela idén är förlegad och borde följaktligen moderniseras. Gör äktenskap kontraktsbundna, typ för fem år i taget eller så. När fem år gått förbi så sätter man sig ner och funderar ifall man orkar och vill fortsätta tillsammans fem år till eller ska man sätta punkt.

4) Jag är fullständigt oromantisk (suprise!). Vill min man ge mig en komplimang så får han kalla mig MILF. Det sägger väl en hel del.

5) Men! Jag är, mot alla odds, mycket lyckligt gift. Paradoxalt nog, tycker jag med. Det har väl mest att göra med min man kan jag tänka. Han är kort sagt det bästa ever.

6) Jag har ett komplicerat förhålllande till det finska språket. Jag undervisar i det själv, pratar följaktligen god finska men har ändå svårt att prata. Jag blir blank i huvudet i en vanlig konversation, gapar som en fisk på tomma land. Vet inte varför. Jag jobbar på det.

7) Är head over heals kär i musik. Musik får mig att tappa besinningen på ett positivt sätt. Jag sjunger, dansar lever musik dagligen. Konstant. Rytm och melodier är min bensin, min drivkraft. En tyst värld är död värld.

8) Jag tror att reinkarnationsteorin skulle skapa världsfred, ifall den fick global genomslagskraft. Detta i kombination med empati och löööve förstås. Förstår ni? Ifall alla verkligen förstod att man (enligt mitt och många andras sätt att se på det) har levt många liv, liv som kvinna, man, straight, gay, rik, fattig, vit, svart.... så skulle man se på varandra med andra ögon. Vi kan ta varandra i hand och inse att du är jag, jag är du. Vi är ett.

9) Ifall jag sminkar mig för mycket liknar jag en transvetstit. Jo, det är sant. Jag har ganska grova kantiga drag och för många kajalstreck och mascaradrag gör mig till en snygg men ganska trashig transsa.

10) Jag ser mig själv som udda. Som yngre tyckte jag det var jobbigt men nu stör det mig inte nämnvärt längre. Det viktigaste är att man är snäll och det är jag merparten av min tid.

Status

Det är satan i mig för mörkt att ha karakär just nu: choklad är mitt mellannamn, jag sover så länge det bara går om mornarna vilket betyder bye bye yoga och på dagarna går jag mest omkring och ser ut som ett blekt russin. Nu ska jag lyssna på rivig rock och strosa omkring i mina rosa kalsonger tills det är dags att susa iväg på jumppa med minstingen.

Märkte just den underbara kontrasten mellan förra inlägget och denna

Fredagsflum

Jag har haft ett behov att återvända till mera andlig litteratur på det senaste. Yogafilosofin och även buddismen ger mig mycket och jag känner att jag vill gå djupare. Kanske tillochmed anteckna, kommentera och fundera på papper. Ahimsa, icke-våld, berör mig extra djupt just nu. Att utöva icke-våld betyder inte bara att man låter bli att utöva fysiskt våld mot andra, det är minst lika viktigt att man är snäll med och mot sig själv. Allt börjar från - du själv. Du kan inte helhjärtat lyssna på andra om du inte lärt dig att lyssna på dig själv. Du kan inte fulländat respektera andra före du respekterar dig själv. Sokrates visste precis vad han pratade om. Känn dig själv. Möt dig själv. Se dig själv. Med yttersta vänlighet.

Ahimsa. Var snäll, käraste.

Amen

Tvinnar

Balanserar mittemellan. Så då blir min vardag också lite tudelad. Idag har jag och chix bundit vår första lingonkrans vilket nästan gick som en dans. Betänk dock, när ni ser bildbeviset, att vi aldrig gjort en dylik och däför är det fullständigt förlåtet att det är aningen (sure!) vind och sned. Då ser man att den är hejmlaga.

Ikväll ska jag klämma finnar och se på Twilight, den första.

Så blir min vardag mina vänner, en tudelning mellan vuxen och ungdom.

Och så tävlar vi igen...

Bli berörd och tävla people!

Påklädd

Har städat huset hela dagen idag och passat på att både lyssna och se en hel hög med låtar på tuben. Bra musik betyder välstädat hus ifall jag är på rätt humör. Och idag var jag det så nu skiner det i varje vrå i åtminstone fem minuter. Mina små corioliskrafter (chix alltså) gör omedvetet sitt bästa för att återställa balansen. Men tillbaks till musiken. Nu är jag inte särskilt bevandrad i tonernas värld, jag sjunger gärna och falskt men kan klappa behjälpigt i takt om det så krävs. Ändå förvånar det naiva mig att manliga sångare, band, så ofta verkar köra sin egen personliga stil medan kvinnor, ifall de vill vara framgångsrika, genast placeras i ett fack. Och ovanför det facket står det "Snygg, sexig, vågad på gränsen till vulgär". Och ja, jag vet. Det är ju inte direkt dagens nyhet att det är så. Men det känns så sorligt. Vilken utmaning att uppfostra de egna tjejerna att bli starka självständiga kvinnor när många förebilder är allt annat än sunda.

Så, det var fredagens moralpredikan. Nu ska jag klä på mig en heltäckande polotröja.

denna dagen

Hemma med vad som föreställer ett sjukt barn. Imorse hostade hon oroväckande och hade feberbörjan. Blek, trött, medtagen och mycket ledsen när hon insåg att det inte blir något älskat lekis idag. Men sedan passade hon på att öva bakkullerbyttor i soffan och jag insåg att detta sjukande knappast är långvarigt eller särdeles allvarligt. Får se vad kvällen för med sig. Just satt hon tätt intill mig och lekte med en nål. Som den underbara mamma jag är så lyssnade jag inte riktigt på hennes pladder så det tog sin lilla stund före jag insåg att hon lekte med en...nål. Jag bad henne sluta, sa att nålar gör mig nervösa. På perfekt standardsvenska svarade hon mig:
-Men varför skulle nålar göra dig nervösa? De är ju inte ett dugg farliga, nu är du lite fånig.

Ja, det är jag väl. Men en nål inkörd i armen är aldrig speciellt skönt.

Ur mörkret i ljuset

Voi suck. Det är mörkt, barnen snorar och grisen lurar i alla hörn. Min småsneda rygg har snedat till sig och nu får jag ta telefonen i vacker hand, ringa naprapaten Mr D och slita ryggen på plats. Det är mörkt. Känner att jag måste hitta några ljuspunkter just nu, man måste skapa dem själva ifall de inte dyker upp. Egentligen vill jag ha en skön resa någonstans långt bort, men i avsaknad av sådana möjligheter så får man ta till det näst bästa. Myskvällar. Extra god mat. Kanske restaurangbesök (hit räknas inte Mäcken)? En ny Friends DVD box tror jag blir nästa inköp. Längtar efter att få skratta på mig.

Vad gör du för att hålla glimten uppe?

massagemagi

Jag är ett måndagsbarn. Eller ett måndagsexemplar egentligen. Jag är lite sned och vind, allt är inte precis där det borde vara och det skevar och glipas lite överallt. Som ett charmigt gammalt hus ungefär. Idag har jag fått massage. En riktig ordentlig massage med grimaser och knutna nävar. Voi aj vad det gjorde ont men lika gott gjorde det i slutändan. Massören, tillika en god vän, konstaterade lite förvånat att hon aldrig sett en dylik rygg, en uppnosig kota stod ut på ett mystiskt sätt och när hon tryckte på området omkring såg jag stjärnor. Hon frågade om jag har skadat mig men det kunde jag inte komma ihåg. Jag får väl skriva upp det på måndagsexemplarskontot. Det ska bli intressant att do my yoga imorgon, se om jag känner någon skillnad. Kanske jag nu, sådär som i ett trollslag, flyger upp i sirsasana

Det oundvikliga ämnet

Wow, svinsen har totalt tagit över media här hemma hos oss. Nu börjar jag bli så grymt trött på skiten, all tjat om vaccinering hit och dit... Jag ber ödmjukast om att få slippa. Vi beslöt i ett tidigt skede att skippa vaccineringen och det linjen har vi hållit, men oj vad läget har blivit spänt. Människor, speciellt föräldrar, är rent utsagt livrädda och jag förstår dem verkligen. Också jag har darrat på manchetten ett par gånger men eftersom finaste maken också har varit på njet-sidan så har saken egentligen varit ur världen för länge sedan. Stunder som dessa som älskar jag hans rycka-på-axeln-allt-ordnar-sig-attityd. Den driver mig ibland till vansinne, men just nu lutar jag mig mot honom och håller i hårt när det stormar. Jag tror vi har gjort det rätta beslutet för oss. Alla andra får ta sina egna beslut och det finns inget fördömande i det alls. Är det inte skönt när det är så? Den som vill vaccinera gör det och den som vill slippa slipper. Underbart enkelt. Inget ont samvete. Inga blickar. Bara stilla nickande.

Tänd ljus i höstrusket. Mörket flyr, dagen gryr.

Yogasuprise!

Ojdå. Sov taskigt inatt, vet inte varför, och bestämde mig sorgset för att göra en mycket lätt lätt variant av söndagsyoga. Åt en lätt lätt frukost och skulle värma upp genom att beskåda en DVD med Shiva Rea som fina N har belånat mig. Nå, det gick som det gick och en timme senare sitter jag förvirrad och svettig på min yogamatta och undrar vad som hände? Tydligen kan jag inte bara titta på yoga, min kropp utför den iallafall. Känns konstigt, men på ett bra sätt. Energin har hittat sin väg tilbaka i min kropp och nu får dagen fyllas med göromål. Vardagsrumsgolvet ropar efter a good cleanup och efter det får vi se om det blir världens godaste Marzianopizza eller hembakt ganska ok pizza.

Trevlig farsdag till er!

En till pärla på min tråd

Torsdag. Ni vet, torsdagar och jag är ingen höjdare. Men jag har ätit tårta och sovit en timme på soffan så dagen får godkänt. Jag har det bra. Och så får jag lyssna på Radiohead.

Matigt

Snart matlagning. Egentligen, långt långt inuti, så tycker jag om det. Att vara demiveggo ställer mera krav på maten vilket bara är häftigt. Det blir mera spontanitet, kreativitet och så givetvis: grön- och rotsaker. Nu tänker jag fixa till en pizzagratinerad potatisgratäng. Jag tror det kommer att bli underbart gott. Det finns bara ett aber. Eller tja, två. De stavas chix. De är inte lika, vad ska vi säga, öppna matmässigt som jag anser mig vara. De skulle gladeligen leva på makaronilåda samt potatismos och korv bara de fick.

Jag har en spännande kväll framför mig.

Söndagssnarvel

Marvellous söndag. Marvellous! Vaknade 7, men steg upp först en halv timmen senare. Jag låg och drömde vaken: byggde luftslott, rev dem varsamt, stapplade upp nya och tillsist fick de lösas upp i insikten att kroppen ville stiga upp. Vi hade en liten get-together med käraste systrar och parenteser i lördags och i köket väntade något som jag tycker är fantastiskt kul: uppstädning. Ingen ironi alls, jag gillar skarpt att städa upp efter en fest eftersom grunden oftast är lagd. In med det mesta i diskmaskinen, flytta runt möbler, lite upplockning och några snabba drag med dammsugaren - voila! Städat, snyggt och precis som jag allra helst vill ha det. Yogade ivrigt till stark musik, bland annat denna. Sedan sen frukost vid ett dignande bord fyllt av nybakade scoenes, ägg, jordgubbssmoothies och juice.
Sedan mera familj, nu var det vi som körde till mina parenteser och medan de andra åt köttsoppa in i byn spisade jag skivor och dansade i ett tomt föräldrakök. Sedan sopade jag lite för att vara till nytta. När resten kom tillbaka, min sjukSyster och familj med, spelade vi kort, åt svampsoppa med nybakat bröd och badade i en 94 grader varm bastu. Samvaro. Närvaro.
Nu sitter jag. När barnen lagt sig ska jag lösa sudoku och lägga mig klockan 10.

Imorgon är det måndag.

Chix diggar

Mina chicks har aldrig varit speciellt intresserade av modeeern musik. De är så nöjda så bara de får sina saxar, tuschpennor och en hel hög med papper. Men denna dam är de förälskade i. Men bara denna låt och denna version.

Cool.

Onsdagsdilemma

Så. Jobb, föreläsning, skjutsning av barn till gympa, yoga och så skulle jag så hjärtans gärna vilja baka New York blueberry cheescake. Hur ska det gå ihop?

Damn you Leila.

The weekend

Det skulle bli en kavalkad. Det blev två. Varsågod. Min helg i två bilder, ni får liksom fantisera ihop resten.

Översta bilden: legotvättning. Ett givet sätt att förgylla en söndag

Nedersta bilden: När 25% av familjen kör demiveggot blir det så. En stackars ledsen sojakorv gråter i sin ensamhet medan animalierna skrattar.

Irrar

Det händer så lätt. Att man fastnar vid datorn. Jag bryr mig inte om teve, bara skräp som jag och panchisarna brukar säga. Men internet, internet. Den suger tid och kraft, jag är ett värnlöst offer för internetvampyren. Så nu ska jag ta en liten paus. Inte så värst länge, bara en dag eller två. Få lite distans. Göra något annat. Projekt finns ju här hos oss fast hästa sku ita.

Må så gott och gå inte vilse i väven (som nätet heter på isländska).

Å

?

Vart-tar-veckosluten-vägen? Lyssnar på musik och försöker locka fram glädje över den stundande veckan.

Resultat!

Amen visst! Jag har fotat eländet och inlägget har funnits i mitt huvud en liten tid. För inte kan man ju bara ha tävlingar och sedan inte publicera ev. vinnare och det rätta svaret.

Så tadaaaa! Två pikismå ynkliga rackare blev det. Ingen texade gissa det, hehe. Fast jag hade mina aningar... Det såg inte så lovande ut nämligen.

Så sorry! Men kanske jag utlyser nya tävlingar i framtiden? Typ gissa hur många dagar min nästa detox går på? (tips, inte 20 som denna gång). Eller varför inte, gissa hur många pluskilon vågen visar efter att jag började yoga och äta hälsosamt? (tips, långt fler än jag egentligen vill erkänna). Jag är väl den enda i världen som spräcker jeansen trots I do my pratice och försöker vara lite petig med maten. Fnys.

Aber...

...fast fullt så tacksam och ödmjuk var jag inte ett par timmar senare när barnen dissade min fisksoppa och mitt bröd. Soppan som jag gjorde från scratch, fylld med ekologiska råvaror och färska örter. Man kan nästan säga att jag fiskade upp fisken själv (från frysen...). Det nybakade fiberbrödet smalt i munnen och med en ostbit på kändes det som om jag tog en smakbit av himmelen.

Men nej. Barnen ogillade. Och jag insåg att alla skulle ha vunnit på ett besök till Mäkken. Kids skulle ha ätit, jag skulle ha fått läsa mina älskade böcker istället för att vara fastkedjad vid spisen.

Feck. Mammalivet är otacksamt!

Ödmjuk

Sällan är man så otroligt tacksam över att bo i ett land som Finland som när ens barn blir sjukt. Nu har vi inget allvarligt som snurrar i familjen, tant doktorn ska få kolla upp minstingens lungor så hon inte går med en elak lunginflammation, men ett besök hos en läkare är egentligen inget att ta för givet. Som den 2000-tals mamma jag är har jag förstås googlat symptom och sjukdom och med sorg läst att just pneumonia skördar miljontals liv i fattiga länder. Jag behöver knappast oroa mig för det, läkaren får lyssna och ta ställning och jag får följa hennes råd. Minstingen får dricka lindrande téer och äta vitlök och om doktorn så vill: inta medicin. Lilltösen får vila i en sval mjuk soffa, titta på teve och dricka ekologisk juice medan två föräldrar stryker henne över pannan.

Vi är mycket mycket lyckligt lottade.

Tack

Blöäosch

Söndagar brukar vara härligt effektiva krispiga dagar. Men idag har jag bara varit blöäosch. Sov 1½ h mitt på dagen, krattade/räfsade (vad heter det?) löv ett par timmar och efter det var jag igen blöäosch. Och det är helt i sin ordning. När ska man vara bl... ja, ni fattar, om inte på just den heliga dagen. Resten av veckan kan man vara hur pipens effektiv som helst.

Imorgon är det höstlov, jag ska till frissan och sedan träffa finaste S & S.

Nej bilden är inte framgooglad. Jag önskar den vore det. Det är vår blöäosch-soffa.

Mmm, måldoft

Mmm, lördag. En klippt och skuren dag för att måla en byrå (till) samt chix´s bordsskiva. I linolja naturligtvis. Vackert och rent.

Dagens tänk: Livet är så svårt. Kan vi vara annat än vänliga?

Flöde

Bye bye bokhylla, hello space! Bokisen har fått ett nytt hem i Vörå och vi har fått ett stort luftigt vardagsrum med flödande ljus och utrymme i mängder. Det ska fyllas med yoga och dans har jag tänkt mig. En stereo med ordentliga högtalare står på önskelistan och sedan... ja, då är det bara att skaka på fläsket.

Vida vita vidder.

Angående bilden, det ska föreställa mig som dansar, men det ser mera ut som om jag håller på att braka genom väggen. Alternativt att jag är stålmannen. Oh well. Jag är ingen J Lo

Yoga - my drug of choise

Ok, I löööve yoga. Så mycket. Men klockan är halv ett på natten och jag känner mig lite småirriterad över energikicken som aldrig vill gå ur kroppen. Och imorgon (eller typ idag) är det torsdag. Men vet ni, jag har en plan. Jag ska mota torsdagen i grinden så det bara viner om det. Idag har jag nämligen städat hela huset riktigt vackert så jag behöver bara fixa lite käk på kvällen, diska och sedan krypa upp i soffhörnet med bok och chokladglass. Det kan inte bli fel!

From tisdag with löööve

Lever och mår! Inga ruskiga pipabils febertoppar inatt, steg upp niss i nassen och kollade. Nu sitter vi och slöar med jordgubbssaft i handen. Igår sa äldstingen att hon får hjärtan i ögonen när hon ser på mig. Jag blev så rörd att jag nästan blev tvungen att lipa lite i badrummet. Sådär som man blir när man inte sover så mycket. Nu skulle det bara gälla att få någon ordning på min yoga som icke är.

Från säng till sjukan

Ja det blev pipabil raka vägen till sjukan. För det är inte ok att ha 40,7 graders feber och sedan spy upp febernedsättande och dryck. Sexåringen och jag spenderade knappt sju timmar vid hospitalet, sedan fick vi komma hem. Tacktacktacktack. Vet inte riktigt vad det är, men det lutar åt en virusinfektion. Vi följer med. Med antibiotika ifall att.

Men här skillnaden mellan en vuxen och ett barn: när vi kom hem däckade jag i sängen och sov en medvetslös sömn i en timme. Hon, blodprovsgivaren och extrema-febern tjejen, leker i en koja i vardagsrummet. Ingen sömnig här. Utom jag, som ännu skulle ha lust att krypa under täcket.

Ps. Jag har varit på sjukan akut tre gånger inom loppet på tio månder. På julafton hade jag slinkigt kort klänning och massor med kajal, i maj hade jag stövlar, mysbyxor och pjamas, inatt jeans, tröja och det smutsigaste hår som gått i ett par skor. Just so you know.

Med basker och baguett

Yuippiii! Skriver man månne jippii så på franska. Ingen aning, anyway. Jag har, som ni har märkt, varit lite o la la de senaste dagarna (utom igår då jag ugglade med febringen) och vet ni. Vet ni! Jag har vunnit fem franska kort från en inredningsbutik! Quelle chance!

Och M, min franska vän. Ett ska du få. Det är vår inträdesbiljett till den franska cirkusen :)

Natt...

Vaka med sjukt barn. I fredags fick äldstingen feber, inga toppnoteringar men iallafall, feber. I går, lördags, vaknade hon glad och frisk. Sprang omkring och lekte lekte lekte med systra kär. Jag möblerade om vardagsrummet, dammsugade, fixade, grejade, donade - och barnen gjorde samma sak men på sitt sätt. Efter lunchen klädde vi på oss och stack ut och eftersom vädret var härligt och det fanns massor att göra så blev det till sist så att vi var ute resten av dagen. Vi kommer in, äter god mat, barnen leker leker leker och somnar till sist. Niss i nassen vaknar jag av att äldstingen gråter och vill vara med mig. Hon är varm. Mycket varm. 40,5 grader varm.
J-i-s-s-e-s. Burana. Juice. Och en vakande mor. Nu mår hon bättre. Hon vill lösa korsord på nätet.

Det är väl ett bra tecken?

ps. Detoxen lever och mår.

Freaky Friday

Kan inte visa mina ögonbryn. Detoxen har gjort att de frodas i bästa Frida Kahlo style.

Istället är det jag och näsborren som rular.

Känner mig mera alert idag. Inte precis full med energi men mera än igår. Eftersom jag nu renar min kropp för att bli en frisk och vital människa så kan jag ju inte skopa in mera gift as a move along. Alltså, inget godis eller annan förbjuden frukt. Lite surt eftersom jag är extra sugen på sötsaker just nu. Nåväl, jag har kommit på ett sätt att lura mig själv. Haha! Jag tänker baka goda kladdiga brownies och äta ikväll. Fylla dem med choklad och nötter och sedan smaska all night long. Inga löften brutna. Åsiktsfingret in my face.

Nej, jag förstår inte heller varför jag envisas med att fota mig själv och dessutom publicera bilderna här. Narcissism-varning. Ni får bara leva med det.

Trött torsdag

Pain pain pain. Med en ironisk underton.

Blä blä blä. Är inte en dugg fransk idag, bara allmänt rostig och...blä. Ont i huvudet, ont i kroppen, ont i halsen. Och det sura är att jag inte vet om det är detoxen eller bara en sketen förkylning. Det känns liksom bättre att tro att det är avgiftningen som gör susen. Glamorösare. Det finns absolut inget glamoröst med en förkylning.

Eller så är det torsdagens fel. Nu när jag tänker på det, förra torsdagen skrev jag ett jämrande inlägg om min ovilliga inställning till livet och hushållet. Idag är det torsdag. Och jag vill återingen bara ligga på soffan och spotta i taket. Inte lägga in gröna tomater som var den ursprungliga planen. Och! Torsdagen innan fick jag feber.



Feck. Blame it on the torsdag baby. Piggar upp mig med bra musik.

O lala

Bonjour mes amies. Detoxen har gjordt mig mera fransk! Idag har massor med franska ord, meningar och uttryck snurrat i mitt huvud, har ingen som helst aning om varför.

Detox baby. Detox.

Du och jag detox

Alla fina läsare vet att jag ser ut som om jag just stigit ur en Elloskatalog från medlet av 90-talet. Inte speciellt fashionabel med andra ord. Men idag, har jag änttiligen höjt min trendfaktor med ca 200 %. Goda vänner, jag har inlett en detoxkur. Jepp jepp, det ska bli en ny kvinna av mig. Eller, åtminstone en något fräschare och mindre giftig kvinna. Inledde mitt nya sunda liv idag och har inget nytt att rapportera. Förutom att 1½ l vätska är a lot!

Spännande!

Tävla people. Tävla.

Frågor

Hur det går när man instruerar en sexåring.
Jag -Ok, detta är en symaskin.
Hon -Ja vejt.
Jag -Hm, och då du ska trä tråden så börjar du här...går vidare hit...och hit...
Hon -Ja vejt.
Jag- Och då du ska plocka upp undertråden så picklar du hit övertråden och snurrelisnurrar på...
Hon- Ja vejt.
Jag- Sluta upp med att säga "Ja vejt"!!! Du kan inte veta detta, ingen har lärt dig att hantera en symaskin!!
Hon - Ja vejt.

En annan klurig femma. Yngstingen har feber men vill ändå spela munspel 12 cm från mitt öra.

Min söndag är fylld med varför.

Socialen kommer

Seriös verklighetsflykt. Jag gömmer mig på internet för att slippa ta itu med huuushållet. Damn you hushåll. Jagvillintejagvillintejagvillinte. Vill inte vika kläder, diska, plocka skräp, valla barn och torka damm. Jag vill bara ligga platt på rygg och spotta i taket. Men det går inte att göra så. Bara bita ihop tills käkarna vitnar. Tror jag leker "socialen kommer" efter middagen. Det går ut på att jag låtsas att socialen ringer på dörren om en timme och ve mig om inte allt är snyggt och prydligt då. Det brukar funka för det mesta. Men idag är jag tveksam.

Framgooglad bild

Ska vi leka?

Leker husmor ja. En sådan känsla genomsyrar min vardag, hela mitt liv. Att jag bara leker det jag gör, att jag inte har en aning om vad jag sysslar med på riktigt. Jag ser mig omkring och konstaterar att alla andra verkar ha allt på klart. Med friska rosor på köksbordet och beslutsamhet i blick tar de sig fram i livet med karta och kompass i fast hand. Jag å andra sidan irrar omkring utan att ha riktigt pejl på läget. Jag bara...leker vuxen. Leker att jag är mamma, fru, arbetstagare... Men egentligen vet jag nada.

Igår var jag med chix till lilla staden invid och medan vi spatserade på trottoaren råkade jag få en glimt av mig själv i ett skyltfönster. Jag såg så van ut, föste barnen framför mig med mammaminen i högsta hugg. Proffset in action. Eh. Not.

Jag vet oftast inte vart jag är på väg, vad jag gör eller ens var jag har mig. Men kanske alla känner likadant? Kanske livet är en enda stor charader, en gigantisk scen fylld av skådespelare utan manus och en till synes frånvarande regissör. Alla är vi lika vilse. Men kanske alla inte är lika smärtsamt medvetna om förvirringen.

Nu ska jag äta smörgås och dricka kakao. Som det barn jag innerst inne är.

Leker husmor

Detta gör jag idag. Och badar barn. A good day indeed.

Söndagssnarvel

Knallrosa och gammal lada. Jepps, that´s me. Nu är jag nöjd.

En skönskön helg till ända. Dubbelskön för att jag och finaste maken fick privilegiet att spendera ett dygn tillsammans utan chix. Det är vackert att sakna varandra ibland, det gäller både barn och föräldrar. Tacksam för älskade systrar som gör detta möjligt. Jag trodde a-l-d-r-i-g att ett futtigt dygn skulle vara så viktig, vi gjorde inget spektakulärt. Bara promenerade tillsammans, gick på bio (gå och se Ingloirous basterds people!), och slappade. Men det var precis vad som behövdes. Bara han och jag. När vi sedan hämtade barnen satt jag brevid f.m. och kuttrade som en nykär duva och strök mig kelet mot hans arm. Fånigt? Javisst. Bättre än att väsa som en orm? Absolut.

Målade klart byrån idag med linoljefärg från gårdsbutiken. Har ingen aning om hur det kommer att bli i slutändan, men det blir väl som det blir. Jag är en rookie och det får synas. Blev så glad över att ett projekt snart är avslutat (ska bara skruva i nya porslinsknoppar och sy en gardin istället för dörrar) så jag kastade mig in i nästa. En barnstol tillverkad av f.m´s farfars far under sekelskiftet nån gång. Vet inte ännu om det blir linolja eller eventuellt lasyr eller kanske någon typ av terracottafärg. Nåväl, det brukar ta mig ett par år att avsluta det jag påbörjat så jag behöver knappast bestämma mig ikväll...

För denna vecka önskar jag lingonplockning, äppelmoskokning och bluegrass och a cappella musik.

Peace.

Omväxlande

Kan inte riktigt bestämma mig, ni får leva med mina irrepärra experiment. Livet är dynamiskt. Bloggens utseende är dynamiskt.

Snorlossning

Jippiii! Förkylningen har officiellt (är det rättstavat?) gett med sig och jag kan andas igen. Ikväll blir det yogapremiär och jag var på vippen att e-posta bästaste yogainstruktören och berätta att jag kommer på the praktice men att jag kommer att vara den som hostar och förstör för de andra. Men trallala, jag får vara den glada nästan friska som yogar i ett träd och bara snyter mig ibland. Tacksam.

I´m in a good place. Förstår ni vad jag menar? Jag trivs, livet händer och jag försöker att flyta med. Jag gör mina mammauppgifter, jag gör mitt jobb, jag gör mina yogaövningar och försöker samtidigt vara medveten. Jag är på ett bra ställe i mitt liv. Och det ställer är precis nu.

Skön mojsig katt

Intensiv och rolig helg. Ny vecka med allt vad det innebär. Får se får se...

Hade en intressant diskussion med finaste maken. Konstigt, ibland (eller alltsom oftast) så tycker jag att jag vet hur han kommer att reagera på vissa grejer, vad han kommer att säga och så vidare. Men idag överraskade han mig och på något mysko vis känns det som om vi nystade upp något nytt och underbart outforskat. Lite sådär : Va! Tycker du så?? Det hade jag ingen aning om. Så nu gäller det för mig att tagga ner och inte forcera fram något. Jag har en smått obehaglig tendens att styra och ställa med skräckfylld (h)järnhand, livrädd att det inte ska bli som jag behagar. Och detta gäller inte främst familjen utan det mesta i mitt liv. Istället för att chilla, låta pusselbitar lugnt falla på plats och på så sätt låta allt mogna så kör jag på i 180 och kramar musten ur både mig själv och min omgivning.

Men icke så nu. Har jag bestämt. Detta är mitt tålamodsprov och allt jag behöver göra är ingenting. Bara vara en cool jazzcat. Så denna vecka blir det ingen rivig discomusik, temat är 40-tals jazz med Glenn Miller framför och bakom orkestern.

What everer will be, will be.

Svinbra!

För att citera en känd tänkare: blääääääää! Har feber. Och nej, jag har inte drabbats av the ever famous H1N1. Bara en sketen höstförkylning. Men följade messtrafik mellan mig och finaste maken tog plats:

Jag: "Det börjar verka feber banne mig"
F.M "Voi voi, iss int skaff de na grissnuvo"
Jag: "Svinkul. Jag är inte pig på skämt"
F.M "Grymt"

Vilka möjligheter till slapsticks! Kan knappt bärga mig, min hjärna älskar att hitta på ordlekar och svininfluensan inbjuder onekligen till både högt och lågt. So nice! (fattar ni, SO nice, hahahaha)

Jag ber om ursäkt för ett något suddigt inlägg. Blame it on the fever.

Kan du dansa?

Juuu kän däääns! Äldstingen sitter i sitt rum och diggar till Abba. Äntligen. Fick nästan spel av all Astrid Lindgren mojs som chix har plågat oss med i sommar och lite Abba är aldrig fel. En av de få grupper som man i princip alltid gillar. Och så verkar hon ha samma favoriter som jag vilket ju inte är fel. Lite rädd är jag att CD skivan, som är ganska ny, ska få fler repor än vad som är önskvärt. När jag var liten, för inte allt för länge sedan, var det ju bara kassetter som gällde och det värsta som kunde hända med dem var att man drog ut bandet. Och det gjordes ju inte så där "imisstag". CD-skivor däremot är inte alls gjorda för ivriga barnahänder.

Annat? Tja, vi ska repa åv ti en liten by i närheten och inhandla pigmenterad linolja. Ska försöka avsluta mitt evighetsprojekt "fammos byrå" inom september. Men bara om jag orkar. Och vill. Sedan blir det brödbakning och pannkaksfixning senare. Bara vädret håller i sig så kanske det blir höstpicknick sedan mot kvällskvisten. Men bara om jag orkar. Och vill.

Jaha, nu börjar det igen. Juuu kän däääns...

Söndagssnarvel

Lever ännu på den formidabla shoppingresan tillsammans med formidabla vänner. Det känns som om man har gjort sitt för att avhjälpa lågkonjunkturen, dragit sitt stå till en skälvande stack. Idag hade jag på mig fyra fina fynd; jeans, topp, tröja och sedan, men inte på samma gång som resten av plaggen, en sober grå klänning. Och det viktigaste var att jag faktiskt kände mig vacker. Att känna sig vacker är inte detsamma som att känna sig söt, eller fin. Eller ens piffig. Vacker, då känner man sig utöver det vardagliga. Det behöver man ibland och det gjorde jag idag.
Och så blir det en ny vecka. Oskrivna blad ska fyllas med upplevelser. Vissa rutinmässiga men inte för den skulle tråkiga, andra mera sällsamma. Jag hoppas på mera blåbär, discomusik och mindre fuskyoga.

Dagens citat: Min kropp är mitt tempel, men ibland vill den vara en nattklubb.

Amen

Barnen borde sova, men de gör inte det. Dörren är stängd och jag hör att de pysslar. Plötsligt hör jag glädjetjut från yngstingen:

-Jaaaaaa!!! Jesus!!! Jesus!!! Yesss!!!!

Jag undrar vad hon har hittat?

rain rain, come again

Jag har så längtat efter att det ska regna en hel lång dag. För när det regnar, då är det legitimt att vara inne. Jag resonerar som så, när solen skiner och det är vackert- då måste man vara ute. För skitvädret kommer ju, vi ramlar huvudstupad in mot hösten med allt vad det innebär. De varma soltimmarna är få, jag vill make the most of it. Så när regnet hällde ner så ställde jag till med baguettbakning. Nu är bröden snart klara och solen lyser från en molnfri himmel. Äsch då. Kanske det blir picknick i det våta gröna. Med barn som helst vill vara inne och bygga kojor i soffan.

Äktenskapets fröjder

Konversation vid fräsiga ungdomsbutiken.
Jag: Skåd älskling! *snurrar runt och visar ett par moderna snäva jeans* E di int fin på me?
Finaste maken: Hmm, jå... *stirrar på ena knät* Vafö ere feedi lappa håli på böxona? Ska e faktiskt si ut såde? Höhöhö.
Jag: Jå faffa, he ska he. Fnys.
F.M: Va tycker du, kan ja köp dehe tröjon?
Jag: Hmm, njee... Elde, du får ju dzera som du vill, men ja lajkkar int e rittit. Men som sagt, du får dzera som du vill.
Jag ger honom ett långt och menande du-ska-göra-som-jag-vill-ögonkast och dyker ner bakom draperiet som förestället provhytt. När jag kommer ut står han vid kassan och betalar och jag måste ha sett väldigt förvånad ut eftersom han med irriterad min förklarar att han faktiskt gillade tröjan och nu alltså har köpt den.
Jag: Okej okej! Du ska absolut dzera som du vill! Fast...nåja. He blir no bra.

Sedan gick vi hand i hand med våra inköp svängade i chick plaspåse i andra handen medan barnen sprang omkring och stojade på ett trevligt och icke-störande sätt. På riktigt.

Svängom med skurborsten

Fick ett majl idag där jag högtidligt gratulerades på min dag, internationella tokdagen. Det var förstås ett humorkedjebrev som jag fnissade en stund åt. Sedan återkom jag till en tanke som slog mig tidigare ikväll då jag skurade golv och lyssnade på Elvis. Jag saknar fullständigt förmågan att göra något vardagligt vardagligt, så istället för att rätt och slätt skura så dansade jag med moppen, sjöng (den kan ju liksom också användas som mikrofon) och när jag riktigt varvat upp mig hittade jag på en andra stämma till Mr P´s smäckra stämma. Just då stannade jag upp, det var som om jag kunde se mig själv med janteögon och jag blev med ens lite skamlig. Mina kids sprang omkring och lekte brevbärare, tydligen helt ogenerade av vad deras mamma höll på med. De är vana. Jag stod med moppen i handen och följde med dem, funderade ifall detta faktiskt är en ok scenario för barn. En knasmamma som shejkar loss med en skurborste på fredagskvällen. Spiknykter, måste tilläggas, men ändå.

Borde jag kanske skura golven på ett ordinärt sätt? Men det är ju så himla tråkigt. Jag kan inte låta bli att dansa och sjunga när jag har på musik och det har jag ju för jämnan. Undrar om barnen blir bohemiska (läs: konstiga) av att ha en knasmamma. Men jag tror inte jag kan vara på något annat sätt.

Det är liksom för...ordinärt.

Välkommen till Martha-hörnan!

Jag vet inte varför jag gör såhär. Men jag gör det ändå. Jag låtsas att det är by popular demand. Så vi säger det. Varsågod, jag delar med mig av mitt favvo veggopajrecept.

Matig medelhavspaj (4-6 pers)

Deg
3 dl vetemjöl
125 g kallt smör
3 msk kallt vatten

Fyllning
1 rödlök
1 aubergine
1 squash
4-5 kokta potatisar
salt, peppar
3 ägg
3 dl vispgrädde
3 dl riven ost
10 körsbärstomater (går med vanliga)
1 dl gröna oliver (struntade jag i)

Garnering
Smulad fetaost
färsk oregano/basilika

Arbeta ihop pajdegen. Tryck ut den i en form med löstagbar kant. Nagga botten och kanter. Låt vila kallt ca 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader. Förgrädda pajskalet ca 15 minuter.

Skär lök, aubergine, squash och potatis i bitar. Fräs i olja, salta och peppra.

Vispa ihop ägg, grädde och ost i en stor bunke. Blanda i grönsakerna. Häll fyllningen i pajskalet och grädda i nedre delen av ugnen ca 20 minuter.

Toppa med tomater och oliver och grädda ytterligare 15-20 minuter. Garnera med fetaost och örterna. Jag gräddade också fetaosten några minuter. Smaskens!

Kvällsmagisk musik

Jag har en småknäpp dator. Helt plötsligt, out of the blue, när jag satt i allsköns ro och sorterade foton som min äldsta dotter ska ha med till lekis så började HankyPanky spela musik. Jag gapade några sekunder, men eftersom den har valt vackra svenska ballader så låter jag den hållas. Men jag kan inte för mitt liv förstå varifrån denna musik kommer. Finaste maken lyssnar mest på Metallica och jag väljer inte aktivt sövande svensk musik. Men nu njuter jag. Mysko. Men på ett bra sätt.

Again, a walk down memory lane. Äldstingens första tårta. Det tog mig en dag. Jag vet inte varför jag gjorde det.

Ungdom, ung mor

Efter allt fotosorterande så ramlade jag över denna bild. Jistas. Jag är 22 år gammal, studerande, förlovad och mamma. Inom 1½ år var jag gift tvåbarnsmor. Vad var det som hände?

Surr och snurr

Nu har jag suttit två långa kvällar och komponerat ihop fotoalbum på dator som man sedan skickar in och får hem på posten. Enkelt, tänkte jag. Och visst, så kan det vara. Men jag sitter och knepar och knåpar in i det oändliga, det finns miljoner små detaljer att justera om man vill-och det vill jag. Men nu börjar sidorna vara fyllda och imorgon skickar jag in verket. En egen bok. Så vackert.

Massor av tankar snurrar runt i min arma skalle. Jag märkte idag att jag håller på att läsa tre böcker samtidigt, och har planer på att hämta en fjärde. Varför splittra energierna på så sätt, muttrade jag och satte tillbaka två böcker i hyllan. Vill vill vill. Måste lära mig prioritera. Fokusera. Meditera. Ännu mera. Jag lutar mig tillbaka i yogamoderns famn och andas. Tack tack tack för flowyoga, för styrkan, för uthålligheten. Styrk mig dagen sista lökskalet faller och jag står blottad inför mina egna ögon.

Kärvt

...och nu har jag lappat barnens kläder inför förskole/dagis starten. Tack H&M.

Milda maräng

Idag, goda vänner, har jag åter igen drabbats av släktförbannelsen. Den återkommer inte så ofta, egentligen är den relativt valbar men jag hoppas ändå varje gång att jag ska slippa den. Förbannelsen ärvs från mor till dotter och så långt som jag känner till min släkt så har vi alla kvinns burit detta ok. Vi kan inte baka något som innehåller maräng. Nej satan. Det går inte. Och jag, mitt nöt, passar på att testa förbannelsens verkningsgrad kvällen före ett superkalas (kalas då fler än tre stycken firas på samma gång). Vinbärsmarängen skulle bli frasig och snärtig, den är mossig och otrevlig. Men jag tänker bjuda på den ändå. För jag lät discomusiken dunka in i äggvitesmeten när assistenten vispade. Disco Inferno ända in i minsta proteinfiber.

Den bara måste vara god. Fast den mest liknar en tvättsvamp.

Romantik

Romantik a la småbarnsår. Jag och min man firar bröllopsdag imorgon, fem fina år som äkta makar och sedan fem till som oäkta. Nåväl, a demain är det fem år sedan vi knöt hymens band och gissa vad jag får som present av honom? Nej, det finns inte en endaste pikuliten ynka chans att ni kan göra det så jag får väl berätta: han laddar ner minigolf i vårt wii-spel. Vi gillar båda att minigolfa och eftersom vi inte har hunnit göra det så värst mycket denna sommar (en gång...) så har han kavlat upp ärmarna, kämpat sig genom teknikdjungeln och sugat ner lite gammal hederlig minigolf. Enda minuset är att jag får föreställa en plastikopererad brunett med botoxissues på skärmen. Alternativet var en platinablondi med rattarna till hakan och milslånga ben.

Nej, nu ska jag spela!

Ahmen...

...insåg igår att det står 30-års kris inristad i min panna...

Winds of change

Jag har anat det i kroppen och sinnet i några dagar nu, jag är redo för en förändring. Shit vad skrämmande att skriva det, att se det på print. Och det knasiga är att jag inte vet vilken sorts förändring jag vill ha. Livet är bra vackert som det är, jag känner inte att jag vill bryta mig loss på varken det ena eller andra sättet. Men något är i luften. Jag håller på att tömma min kopp och det som finns kvar ordnas prydligt. Jag har ett behov av att se vad jag har, hur det ser ut och vad jag kan göra med det. Skolpapper har packats ihop och slängts, gamla papper och kvitton har gått samma öde till mötes. Gamla grejer har placerats i lådor märkta med loppis. Roligt men också vemodigt. Att se sitt förflutna, inte alltid det lättaste. Men nödvändigt.

Spännande höst, mitt hjärta sjunger.

Ps. en grophög har något att göra med en hög med kuddar som har en grop i mitten. Tror jag.

Klapp på axel - dag

Halledudane så flitig jag har varit idag. Det har varit en underbart ljuvlig prestationsorgie, en dag som Martha Stewart skulle ha applåderat. Bärplockning, saftkokning, mattvättning och lite allmän matlagning och disk. Hur kan det komma sig att vissa dagar bara är så ruskigt aktiva? Lite som att man borrar efter olja och så plötsligt tadaa - det svarta guldet. Man kan aldrig så noga veta när och hur, plötsligt händer det. Och så får man så mycket gjort. Och är man det minsta som jag så blir man nästa lite vimsig av lycka. Speciellt nu när det faktiskt finns så himla mycket att göra, bara man orkar och vill. Jag börjar jobba på fredag och det känns som om allt ska vara fixat och klart innan dess, annars... Ja, jag vet inte. Annars blir prestationsbruden i mig darrig. Typ. Och jag resonerar så här: så länge jag tycker det är kul att plocka bär och frukt, sylta, safta, skura mattor... ja allmänt matmorsduktig, då är jag det. Sedan när eller om jag totalt tappar sugen, då köper jag saft, sylt och mos och för mattorna till ett tvätteri. Svårare är det inte. Tills dess njuter jag av att jobba med mina händer. En skön kontrast till både läsande och grubblande.

Finaste maken är på fisketur med min far. Snart sover alla barn och jag får göra vad jag vill. Nästan. Före jag vinkar godnatt för denna måndag så ska jag ge er något att fundera på. Yngsta dottern (som fyller 4 på onsdag hipp hipp hurra) sa idag att hon ska bygga en grophög.

Vad är det? Your guess is as good as mine.

Bildtext: Är jag alls brunare än annars eller ser jag ut som om jag sovit hela sommaren?

Kaxig

När jag körde hem ikväll verkade hela himlen vara en enda stor Monet tavla. Snabba penseldrag i kitschiga pasteller, nonchalanta strykningar mot en röd sol. Jag hade fullt upp med att hålla blicken på vägen istället för att låta blicken förtrollas av konstverket som är min sky. För just så kändes det, helt emot alla jantelagar. Det som vi alla delar, som ingen kan ta patent på eller köpa, kändes just ikväll som min. Min föreställning.

Tack

Tills imorgon beställer jag skratt. Många långa goda skratt tillsammans med den familj som jag med kärlek kan kalla min. Före det ska jag ordna om finaste makens födelsedagspresent. Jag ger ett tips; den är ekologisk.

Namaste

Tisdagsord

Verkar bli en underbar dag! Det blir en kul-dag idag med villabesök, shoppingrunda och sedan bio med äldsta dottern. Hon behöver få spendera lite ensamtid med mig, märker jag. Hon är redan sex år och vill vara både stor och sedan riktigt liten. Inte lätt att växa upp. Hennes senaste tankar kretsar kring idolen Pippi som inte har någon mamma och en mycket avlägsen pappa. Hon får ju göra precis som hon vill! Det skulle vara rena drömlivet, tycker tösen. Och det har hon ju alldeles rätt i, vilket härligt liv att leva ifall ingen bestämde och man fick göra precis som man själv behagar. Eller? Jag har sett en gammal väggbonad där det står:

Frihet i smått
Evighet i stort
Kärlek i allt

Knepigt, eller hur?

Febrig

Överansträngd. Hur i all sin dar gick det till? Fick feber på måndagskvällen, några otrevliga timmar med yrsel och allmän taskig feelis. För mycket på för kort tid, sa finaste maken klokt och jag vilade. En liten stund. Undrar om jag någonsin kommer att lära mig att chilla? Älskar att jonglera med massor av bollar, speedar på från bittida morgon till sena eftermiddag. Är en prestationsjunkie, självförtroendet stiger när jag gör och dalar när jag är passiv. Därav mitt problem med att stilla mig själv i avslappning och fåfänga försök till meditation. Både tankar och kropp sprittar och jag har lättast att lugna mig efter ett svettigt yogapass. Då känns det som om den energin som alstrats blir till en bestämd fårhund som ringar in alla bräkiga tankar och håller dem i schack.

Imorgon ska jag och några andra vackra människor sköta om serveringen på ett bröllop. Annars går tiden åt att ordna upp mina tankar och det som är mitt liv. Det är inte så drastiskt som det låter. Jag ska städa, röja och älska.

Nygammal

En vecka kan vara intet, en vecka kan vara allt. Det har regnat alla dagar utom en, men vad gör det när alla möten och all kärlek som fyller den fuktiga luften gör mig varm. Jag gick in med tankar om stenhård yoga, muskler som skulle påbyggas och bli smidigare och svetten som skulle förblinda ögonen. Så blev det också, till en början. Sedan fann jag mig själv sitta med nya själavänner i diskussioner som både ledde till skratt och gråt. Dörrar som varit låsta och igenbommade öppndes, ljus strömmade in och det som jag trodde var icke. Kvar i ruinerna och dammet stod - jag. Rakt upp och ner. Inga masker. Alldeles fulländad med plats för förbättringar. Och mina tankar om yogan verkade med ens ytliga och förenklade.

Allt är som förr, inget är som förr. Jag har tvättat mina ögon i mina egna tårar och allt är rent.

Namaste

Tävlingstajm!

Alla bloggar med självaktning har tävlingar, om jag förstått saken rätt, och nu är det dags för min formidabla tävling som bär det spartanska namnet "Gissa hur många palsternackor som jag kommer att skörda i höst" Jag kan ge er det tipset att över 20 stycken bör ni inte gå. Och var för all del inte blyga, ental mottages också utan att juryn blir sårad. Och priset kan man inte heller rynka på näsan åt: middag med min stökiga men ack så kärleksfulla familj! På bordet tronar vegelasagne tillredd på just palsternacka och annat gott. Och vad är en middag utan efterrätt: fryst cheescake med förhoppningsvis färska bär. Jag är inte knusslig, vill man får man gärna ta med sin eventuella familj. Men inte hela släkten. Vårt frimärksstora kök rymmer inte mer än typ 10 personer.

Så sätt igång och gissa!

Task

Fick pipi masu på yogan idag, har inte hänt förut och det påtade mig. Cyklade hem, satte mig framför laptopen och passade på att gräla lite med finaste maken. Fast nu är han väl suraste maken kan jag tänka. Han tar ut sin surhet på gräsmattan, klipparen stånkar någonstans i fjärran.
-Ja far ut, sa han och steg demonstrativt upp.
-Hej då, sa jag och låtsades vara fullt upptagen med något annat.
Tänk så mycket som rymmer i två små ord. Ett oskyldigt hej då. Men i vardagsrummet bildades det rimfrost på fönstren och kall vit rök spreds runt min mun när jag yttrade orden. Jag ska skrapa av fönsterrutorna och se på honom där han traskar. Kanske skicka en slängkyss eller två. Påminna honom om den fina fru som jag oftast nog är. Inte alltid, men oftast.

Vårt morgonbröd bakas idag

Detta gör jag nu, skrolla ner till god morgon bröd. Älskar färskt bröd. Älskar att baka bröd. Inbillar mig att små fragment av pur kärlek blandas med och fyller de små barnakropparna med lycka. Också den stora fabrokroppen som utgör finaste maken.

Kickig

Trodde i min enfald att det skulle vara vackert väder idag (läs sol fem minuter/timme) och startade projekt tvättning. Nå, nu ser det inte så lovade ut men kanske kläderna torkar ändå. Andra sidoprojekt är brödbak, risottokokning, diskning, sängklädsvädring och släktpåhälsning. Yogan ger så mycket energi! Fastän kroppen blir skönt trött så blir sinnet energi- och lustfyllt. Najs najs. Fast nu när jag tänker mera på saken så känner jag mig lite slö och gäspig...

Nej, motstår frestelsen. Marsch och baka ut bröden.

Skumt gräs

Blev tvungen att tända lampan i vardagsrummet, så pass skumt är det ute nu när det regnar. Men regna, det både får det och måste det. Är trött på att vattna grönsakslandet. Salladen har spruckit, hittade den bland mängder av ogräs. Försvarar mig med att jag inte vågat rensa ordentligt på ett par veckor eftersom jag inte ser skillnad på planterade grejs och ogräs. Det visar kanske följande händelse med pinsam tydlighet: jag höll på att riva bort ogräs runt salladen, slet imisstag bort ett par blad från salladen och bestämde mig för att tillämpa icke-slösa metoden. Alltså stoppade jag in bladen i munnen, tuggade, svalde... och insåg att det jag åt absolut inte var sallad. Utan något annat, hoppeligen ätbart. Finns det månne giftigt ogräs? Jag har faktiskt haft lite ont i magen sedan dess och det skulle ju vara skönt att ha något annat än PMS att skylla på.

Nu ska jag läsa medan regnet smattrar på plåttaket.

Burn baby burn

Trodde jag skulle åka hem tidigare från ett bröllop för att hämta hem en ynklig minsting. Istället hittade jag en glad och frimodig tös med pjamas och ambitioner att sova över hos fammos.
-Hej då mamma, sa hon när jag kom in genom dörren.
Eftersom jag redan tackat för mig och lämnat festen så kändes det avigt att återvända. Typ "Hej, jag kom tillbaka. Var är tårtan?". Nu sitter jag hemma, mol alena och shoppar cd skivor på nätet. Nej inte Östblocket, det får bli i höst när det passar att äta en mustig rysk grönsakssoppa med balkansk musik på i bakgrunden. Nu beställde jag Beatles, Sam Cook och Absolute Disco. Jag ääälskar disco! Det är så himla synd att jag redan nu är lång som en stång, min dröm är att få dansa i höga slingriga remsandaler och paljettklänning på ett golv som blinkar och väggar som överöses av discokulans glitter. Livet blir så fartfyllt av disco. Det går inte att gråta när man lyssnar på disco.

Nu har tårtan smält så pas bra i magen att det går att yoga tror jag. Sedan blir det böcker och nanna kudden. Får se om jag blir uppväckt mitt i natten -inte av gråtande barn utan av en man som vill hem.

The life

Ibland så händer livet och allt blir 1) mera utmanade och segt eller 2) underbart glittrande vackert. Tillvaron ställs på ända och man blir rufsig i bolllen. I maj så hände livet med finaste makens fot och existensen blev lite mera tungrodd för en stund. Men såhär på andra sidan stranden med perspektiv i kikaren så blev vi många erfarenheter rikare och fastän det ser lite kufiskt ut när han springer så ser själva gången bara bättre och bättre ut.

Igår hände livet och allt blev alldeles underbart vackert och härligt. Själen dansade till ljudlös musik och jag gjorde ordentliga glädjeskutt. Så vad var det som hände, kanske ni sitter och muttrar. Typ kom till pointen!! Något helt oväntat och ovanligt. Sjuksyster L ringde och frågade helt kallt om jag har tid och lust att resa till Sverige om ett par veckor. Jag trodde att hon skulle dit med ambulans (hon kör sådana) och ville ha sällskap och sökte febrilt efter ett mycket snällt sätt att avböja. I mitt stilla sinne blev jag dock fundersam på varför jag skulle åka med, de är ju alltid två i bilen och borde jag inte ha rätt utbildning för att ens få följa med? Nej det var inget sådant. Hon, denna underbara människa, har vunnit - åt mig - håll i er:
En fribiljett, ett s.k pass, till en yogafestival i Jämtland!!!!!! Jag ska åka till Sverige och prova på flera sorters yogaformer för lärare från alla håll och kanter!!!!!! Lilla jag, lilla jag och fina yogalärare.

*dansar en lyckodans i vardagsrummet medan barnen stirrar misstroget*

Let´s talk about heat baby

Smälter som en långsam isbit i värmen. Drömmer om att kapsla in hettan för att sedan plocka fram den när vi har 18 grader inomhus i vinterkylan. Sweet thought, men tyvärr. Hettan är påträngande men förgänglig. Och egentligen tar jag det inte så värst hårt, har tvättat mattor, bakat bröd och jobbat lite. Fast inte på samma gång. Och så är jag så glad åt alla stora fruktiga nektarinaskar som frestar i butikerna. Lovely.

Dagens finaste komplimang (på finska dessutom men jag översätter):
- Det märks att du utövar yoga, du är så lugn och fokuserad.
Jag log och kände mig glad och iddes inte säga att mitt "lugn" egentligen är utmattning och soon-to-be-värmeslag. Trettio grader inomhus har den effekten på mig.

A star

Frejstade singstar för första gången i hela mitt 27½ åringa liv- och det var riktigt kul! Såpass kul att jag och sistá ska ha singstar förmiddag imorgon. Måste söka fram min fjäderboa och glitterögonskugga.

En kvällsdikt av största vikt

Baka baka liten kaka.
Det är det enda rätta.
Vem ska orka kakan smaka,
i denna tunga hetta.
Jo det ska ju far och mor
Alla chix dock ingen bror.
En bit kvar åt L-man,
för han är ett kak-fan.

Drar till villan imorgon med kakor och pizzor.
Vi skrivs!

Samlar mig

Puh, nästan för varmt i solen. Belönar mig själv för ogräsrivningen med en stunds inomhusvarande framför datorn. Lovade kids att vi ska cykla till byn och köpa glass och jag behöver samla lite energi före.

Njöt av villaliv igår. På kvällen badade vi bastu och kids spenderade en låång stund i vattnet. Eftersom det är ganska grunt och jag är ganska lång så iddes jag inte plaska tillsammans med dem. Istället stod jag kvar på gräsmattan/stranden och insåg plötsligt att kroppen ställde sig i bergspositionen. Ska jag yoga här och nu, frågade jag mig själv lite förvånat. Tydligen. Spontanyoga framför vatten medan kvällsolen lös bakom trädtopparna. Grannarna mittemot potten fick dessutom sitt kvällsprogram serverat. Det bjuder jag på.

Skugga önskar jag er!

Läsch

Barn och man är ute ur huset och kommer inte hem på en bra stund. Ensam med ens, för första gången på riktigt länge. Njuta är bara förnamnet. Kryckisen har blivit upgradad till finaste maken, han skippade på eget bevåg gipset i torsdags och använder det trassliga benet så gott det går. Lite konstig gångstil har han, foten har droppat ner, men det ska tränas upp och jag vågar faktiskt tro att det blir riktigt riktigt bra. Känner mig ödmjukt tacksam, det är ingen självklarhet att man läker 100%. Stor hjälp har jag haft av affirmationen "allt ordnar sig perfekt". Den meningen har snurrat i mitt huvud mer eller mindre dygnet runt.

Vad göra idag då? Tja, ska riva lite ogräs och sedan ska jag plantera rumpan i solstolen och läsa en god bok. Som min finaste frisörska/smygterapeut sa igår när vi pratade om stress: Jag måste ju hinna ha lite kul emellanåt.

Solsken åt er!

Mellarapport

Midsommaren so far:

+Jag har ätit god mat

+Jag och finaste mamma vann en ärofylld pidroturnering

+Jag fick tillbringa midsommarafton i det bästaste sällskapet av alla

+Jag har fått vara barn, mamma, syster, moster, svägerska och fru

+Jag har för första gången epilerat mina ben. Det var ett hårresande äventyr.

-Jag söndrade ett frysfackslock. Fast mamma sa att frysen såg så praktiskt ut att hon nästan funderade på att söndra resten också. Då finns det inga onödiga hinder, raka rör till den frusna maten. Jag har fina föräldrar.

Från er egen blomflicka:

Midsommarmusik goda vänner.

Ha en underbar helg!

Pensionärsfronten intet nytt

Oj Herre je, jag håller på att läsa en bok om musik och hjärna, skriven av en neurolog med det lyriska namnet Sachs. Den andra boken jag plöjer igenom är en biografi över Kleopatra. Vad tusan ska jag göra när jag fyller femtio när jag gör femtioårs grejer nu? Vad gör ungt folk nuförtiden? Lever ni också ett lätt tillbakadraget pre-pensionärsliv?

...tills mitt balkanska blod brinner...

Femtio år är vackert. Om jag förstod rätt så känner man sig inte alls färdig än trots sin aktningsvärda ålder. Den tanken är spännande, när jag var yngre trodde jag att man en morgon vaknar och bara vet. Man är fix och färdig i trygg förvissning om att man har all den kunskap som behövs. Självförtroendet och självkänslan är grundmurad, man har tämjt världen och den rigger ihoprullad vid ens fötter och spinner. Men så är det då inte. Jag kan anta att en del velighet är borta, man har ju trots allt plockat på sig en del erfarenhet och levnadvisdom längs livsvägen. Men man är inte färdiggräddad. Långt ifrån.

Nu finns denna grupp inte på tuben, åtminstone hittade jag inte några spår efter dem. Men tänkte ändå tipsa om musik för glädjen och livet. Mina finaste vänner: Östblocket. Så fort jag har balanserat debit och kredit i slutet av månaden ska jag inhandla båda skivorna. Sedan ska jag drapera mig i en böljande kjol, en scharf i håret och en tamburin i handen. Barnen får hjälpa mig att flytta vardagsrumsbordet och stora mattan och sedan ska vi dansa tills fötterna brinner och morgonfåglarna börjar sjunga i linden. Eller tills kryckisen (vild av avundsjuka för att han inte kan vara med och dansa kan jag tänka mig) klagar över tinnitus.

changeling

Ny bil, femtioårsfest och en gudabenådan konsert igår. Jag lever i omvälvande tider. Nu: packa.

Rapport från er bratz

Vad brazigt att vara småsur när man har fått behålla jobbet. Ja se vi 80-talister, vi är smått missnöjda hela tiden verkar det som. Nu ska jag dock förtydliga mig, jag är mycket glad över att få vara ännu ett år på mitt jobb. Jag är ödmjukt tacksam över att få fortsätta, att bli utanför skulle ha smärtat ända ner i själsrötterna. Många många tvingas lämna sina jobb eller bli permiterade så jag är verkligt lycksalig som har kvar mitt. Ändå känns det lite avigt att bli ifrågasatt, fastän det inte alls är personligt. Men återigen, alla anser väl att det jobb man gör så är viktigt, annars är man uppenbarligen på fel arbetsplats. Så glöm min sura ton i förra inlägget är ni rara.

Annars mår ni? Jag är glad i hjärteroten efter en skön och syrerik promenad med the kepps (stavarna). Dessutom får jag lägga till en titel i min CV: hoitsu. Putsade min mans sår idag med en öm fast något skakig Florence Nightingale hand. Det ser bättre ut än i går och jag är förviss om att det kommer att bli hur bra som helst. Gärna inom ett par veckor. Så jag slipper ha honom brevid mig när jag kör. Jag kan delge er en talande dialog från igår:
Jag: - Du gör mig nervös när du sitter och kommenderar mig!
Krycks: - DU gör mig nervös när du kör på det där sättet!

Ja ni ser. Moment 22 i ett nötskal. Nu ska jag bowla med kryckisen och kanske vinna. Men bara kanske.

Räddad

Jobbet räddat, åtminstone för denna gång. Vi är tydligen ett besvärligt och dyrt schack, jag och mina kolleger. Nu ska jag avbryta bloggandet förrän jag delger er mina innersta ocensurerade tankar om utvalda människor i styrande positioner.

Livet som famlande dirigent

Oj wii vad jag har dirigerat orkester ikväll. Det var svårare än jag trodde och jag misstänker att min högra hand kommer att ondgöra sig imorgon. Den darrar nämligen nu när jag skriver eftersom jag verkligen gav mig hän åt att vifta rätt takt åt "min" orkester. Jag tror kryckisen blev lite skraj, han linkade nämligen ut för att starta motskari mitt i mitt ivrigaste svajande.

Kompiskalaset är over and out. Ingen ville hem, det är väl ett bra betyg tror jag :)

Har tänkt över hur enormt priviligerad jag är. Ja jag vet, nu kommer en tårögda tusen tack för detochdetochdet, men jag kan liksom inte låta bli att känna vördnad över alla silverkanter som lyser upp mina dagar. Det känns också viktigt att se dem, ta dem till sig och vara förundrad och framför allt tacksam. Kryckisens ben var nämligen inte så bra i skick som vi kanske hade hoppats och trott, såret hade inte läkts så väl och åtminstone en sena är lite trög i bollen. Genast när jag nämner detta för syster sjuksyster så hämtar hon stuff, kommer hit och putsar såret samt visar mig hur jag ska göra för att, ifall det behövs, sköta om kryckisens ben. Men framför allt så finns hon där, det går alltid att ringa och fråga och man bara vet att det finns ett svar. Medan jag svamlar, ramlar och svävar omkring så är det skönt att veta att det finns maalaisjärki ett telefonsamtal bort. Alla mina systrar är faktiskt en stor orsak till att jag ännu kan tänka mig att ha en härligt stor familj.

Livet från soffändan

Stadsrundan avklarad med hedern i behåll. Somnade sedan i solstolen och förbättrade min partiella solbränna med 23 %. Nu är högra kinden lätt rödbrun, fortsätter jag såhär så borde jag vara läckert gyllenbrun i oktober nån gång. Förutsatt att den brunbränna som jag redan har fixat finns kvar då.

Har ett par riktigt bra böcker att läsa, kryckisen fixar smörgås åt mig och jag har färdigklippt gräsmattan för denna vecka.

Life is truly good.

Framtidsjag

Uppdatera sjutton gånger och voila- tekniken lever igen.

Ett kalas överstökat, ett kvar: kompiskalaset på onsdag. Håller tummarna att vädret är någotsånär så alla kids kan vara ute. Tänkte agera lektant tills nyblivna sexåringen schasar bort mig. Kommer säkert att bli en nosblötande tonårsmamma från hell som med nybakade bullar och saft på bricka i högsta hugg vill i teenesarnas rum när de har pojkvänner på besök.
-Mamma stick iväg!
-Men jag har saft och bullar på bricka! Släpp in mig så kan vi spela dataspel tillsammans.

Imorgon ska kryckisen till sjukan och plocka bort stygn, ska bli intressant att se (inte för att jag bokstavligen tänker titta på eländet) om allt verkar bli bra. Det är ju lite senor och jox som ska läka ihop på rätt sätt, så. Sedan ska vi luncha tillsammans, ensamma. Bara jag, han och hans eviga följeslagare the krycks. Ska bli riktigt trevligt. Tror jag ska donera lite blod och liv på samma gång, ifall de dzilldar det. Jag är mitt i en sprutrunda just nu, ska göra mig mera immun mot TBC och det kan hända att jag förklaras ogiltig som givare. Ska se vad de säger.

Ha en underbar vecka alla fina vänner!

Lördagslåten

Denna låt får mina höften att svänga! Jag gillar alla låtar där man får ropa baila baila, då känner jag mig så spansk. För visst är det spanska?

Punkt

Finally Friday måste jag säga. Jobbet är avklarat och ett veckoslut (förvisso fyllt med åtaganden men ändå) hägrar. Uj vad jag tyckte om att undervisa barn i det vackra engelska språket. I skolan har jag hand om nybörjarfinskan och det är också kul, men engelskan och jag går verkligen hand i hand. Dessutom tycker jag om att jobba med barn, sällan mår jag så bra som när jag får skratta och skoja med dem. Det sista de sa åt mig före de for var "Please please ha engelska också nästa år!" Jag får ödmjukt tacka för förtroendet, får se vad nästa år för med sig. Men tillbaka till nuet.

Nuet har sugit skräp denna vecka med både det ena och det andra, men kanske vi ser någonslags ände på eländet nu. Snart har alla friska sommarvindar blåst bort det överflödiga (som tak), dammet kan lägga sig och man ser klart igen. Jag har inte haft möjlighet att yoga alls de senaste dagarna, inte ens en liten meditationsstund har jag lyckats prioritera åt mig. Och det känns i ryggen. Fast shit vad jag lärt mig mycket denna vecka. Jag har i all enkelhet försökt att släppa taget och vara i nuet och dde senaste dagarna har jag insett hur hiskeligt svårt det är när livets båt dansar på vågorna. När allt går sin gilla gång, då är det lätt att sitta med ett saligt leende på läpparna i skräddarställning och verkligen käääänna hur man följer med i flödet. Men när det friskar till, då blir jag gnällig, sur och tycker att livet är en enda ihärdig prövning för svaga själar som mig.

Ny yogavecka imorgon. Och jag tänker: allt för mig dit det är meningen att jag ska.

Spinkig

Nå nu mina vänner, är jag i ypperlig beach 2009 form. Och fullständigt detoxad också. Vad har jag gjort? Tja, blivit drabbad av en rivig sort av maginfluensa. Tycker att det är nästan lite kul, jag har knappt varit sjuk i vinter trots att skolbarnen däckat i både det ena eller det andra. Men första sommarlovsdagen så... Ännu ett bevis på min tröghet kanske.

Annars allt väl och småstressigt. Stora tösen fyller på torsdag, ska ha kompiskalas på fredag och släktkalas på söndag. Detta är ett ypperligt tillfälle att skala av allt extra, jag varken orkar eller vill baka något extra nu och kryckisen orkar inte balansera så länge på ett ben för att få ihop till en kaka. Så då blir det glass, köpta transfettkakor och bullar från frysdisken vid Halppis. Och har gästerna tur så har jag dammsugat. De får ta det som man har det, det är ju ändå bara tjocka släkten och V's kompisar tror jag inte bryr sig hur det ser ut barar de får obegränsat med popcorn.

Söjs lejs.

The deal

Jag trotsar tekniken, den modiga kvinna som jag är. Igår dealade jag och kryckisen - han får kommentera min körning i utbyte mot att han yogar med mig två mornar i veckan. Han blev överlycklig och ville helst att vi skulle ta en runda genast. Det fanns tydligen sååå mycket han ville lära sin körsligen obildade fru. Att han blir tvungen att stiga upp 5.30 två gånger i veckan tycktes inte störa honom alls. Kanske all värkmedusin han äter har börjat spränga hjärnceller.

Jag blir dock tvungen att köpa en yogamatta åt honom, min får han absolut inte ta. Borde köpa en ny åt mig själv också, har snart yogat sönder den jag har. Sedan finns det en liten orolig del av mig som hoppas att han inte genast blir så yogafrälst som jag är, isåfall borde han givetvis ha samma möjlighet som mig att yoga inför en riktig instruktör. Inte bara med en amatör som mig. Kanske jag borde byta ut yogalektionerna (som också är helig ensamtid för mig) mot något annat. Typ massage, eller mattvättning tre år framöver.

Ahmen jag får spunk med detta blogginstrument som inte funkar! Jag ser inte var jag skriver, knappt vad jag skriver. Därför är det knapert med inlägg, tekniken är min ovän just nu. Något nytt? Tja, idag rastade vi kryckisen (det nya namnet på finaste maken). Han fick kommer med till bibban och butiken. Detta belv ju givetvis ett skämt i bilen: jag frågade om jag skulle parkera i skuggan när jag sprang in till lokala kvarnen för eko-shopping ifall att kryckisen skulle börja flämta och krafsa på förnstren. Sedan när vi körde tillbaka utspelade sig följande konversation (alla svordomar är borttagna och allt är dubbat till standardsvenska)
Kryckisen: Du får nog växla upp till fyran nu.
Jag: Nämen, jag sa ju att du inte får kommentera min körning!
K: Jag kan inte sitta tyst...
J: Jo det kan du.
*tystnad*
K: Du skulle vara en bättre bilförare om du bara lyssnade...
J: Ok, nu räcker det. Utegångsförbud i en vecka! Plats!
Sedan började vi skratta eftersom diskussionen blev så absurd.

Men jag hoppas att han fattade allvaret med att inte kommentera min bilkörning. Den är helig.

Kök och kläder

Mmm, strömmingslåda till middag. Sedan sista gången yoga för denna termin. Kryckisen boxas för tillfället, men lovade att försöka vika kläder sedan. Vid en snabb överläggning kom vi fram till att det skulle kunna lyckas, fastän benet är i paket...

Ett paket man helst inte vill ha

Det är lite som att ha hund. Slumvisa högar av skräp och grus lurpassar på nystädade golv och fast ägaren försöker att borsta och tvätta bort allt lort under tassarna så sprids rosket ändå. Men what the hell, kryckor är till för att användas, speciellt om man nyss blivit akutopererad för tre brustna senor och en halvt ihjälsågad muskel. Och njet, det är inte jag, utan finaste maken som linkar omkring med vänstra benet i ett stort paket efter en olycka ute vid villan. Jag struntar i detaljerna, huvudsaken är att det gick att lappa ihop honom och att allt är väl så här långt. Han kommer att vara hemma hela sommaren, för när sjukledigheten tar slut så tar semestern vid.

Konstigt hur livet bara händer. Ena sekunden står man och räfsar löv och nästa sitter man i en ambulans. Skrämmande, men kanske det är bra att bli lite omruskad ibland. Att vakna upp och se vad som är viktigt. Alla planer är skinlagda för tillfället, vi tar bara en dag i taget. Och det räcker bra.

Bild: klart man får en wii-spelkonsoll när man är benikappad!

Motorsnack

Sommaren än inledd, klippte lite gräs idag. Vi har en grym gräsklippare, grym i den meningen att den är ful mot naturen (spyr ut avgas) och så är den ful mot min rygg då den är så pipens tung att knalla runt med. Varje gång svär jag på att jag personligen köper en ny elgräsklippare men så rinner idén ut i sanden för... tja. Hur kul är det att sätta hundralappar på något så banalt som en gräsklippare när man kan spendera samma summa på så mycket annat.

På tal om avgas och motordrivna föremål. Vi är stolta (nåja) ägare av två bilar och har tänkt göra oss av med båda för att sedan köpa en lite större bil men bara en. Finaste maken har ju hojen for crying out loud. Någon nytta ska den väl ändå göra. Så nu nyttjar jag fräckt mina vackra läsare. Ifall ni känner någon som är i trängande behov av främst en Toyota Corolla i bra skick så tag kontakt. Och nej, jag kommer inte ihåg årsmodell, hästkrafter och bränsleslukning.

Men jag vet att den är grå.

Ok, allt krånglar igen men jag skriver ändå. Får nu se vad detta blir till... Jo! Hälsningar från IKEA och vackra Torneå. Soligt, varmt och alldeles stiligt var det där långt uppe. Inga mössöron men gröna gräsmattor. Och söta svenskar. Alltså, vad är det med svenskarna, de är så vackra, klär sig så snyggt och doftar så gott. Och så är de så käcka också, lite småbruna omed en lämplig mängd gele i håret. Men själva shoppandet då? Ja tack, det gick riktigt bra. Inga 1000 pack stearinljus utan bara sådant som vi anser att vi verkligen behöver. Som en strandväska i plast och tre kastruller. Och förstås mycket annat, vi hade den överlägset mest fulla kundvagnen i hela butiken. Men så är vi från landet och dessutom lite hobo, så det må vara förlåtet. Nästa vecka hoppas jag ska bli ljuvligt vårig och fylld med studsmattehopp och maskroseavrättning.
Ha det gott!

Kärlek på IKEA

Nyss hemkommen från avslutning. Nuförtiden är de i medlet av maj, vilket inte alls är fel. Betyg blir det dock senare, i kyrkan faktiskt. Fick igår reda på att min tjänst har ifrågasatts, att det finns en liten liten risk att jag står utan jobb i höst. Mina kolleger sa att de ska kämpa och det ska förstås jag med, och jag tror inte att det kommer att sluta illa. Men visst känns det lite ledsamt ner i hjärtat. Men det är inget jag tänker fokusera på, jag tror på det ljusa. Jag tror att allt ordnar sig.

På lördag fräser jag och finaste maken iväg till IKEA, av alla ställen. Det känns lite svensson, typ kärleksresa till IKEA. Borde man inte ta in på motell och mata varandra med vindruvor istället för att trängas med hysteriskt folk i kassorna? Men förrådet är anno 1970 och ganska opraktiskt. Och eftersom finaste maken vill ha ett träningsrum (hmm) så blir det till att pimpa upp rummet lite.

Nu ska jag gå ner och planera resan. Ni kan lyssna på detta!