Konversation vid fräsiga ungdomsbutiken.
Jag: Skåd älskling! *snurrar runt och visar ett par moderna snäva jeans* E di int fin på me?
Finaste maken: Hmm, jå... *stirrar på ena knät* Vafö ere feedi lappa håli på böxona? Ska e faktiskt si ut såde? Höhöhö.
Jag: Jå faffa, he ska he. Fnys.
F.M: Va tycker du, kan ja köp dehe tröjon?
Jag: Hmm, njee... Elde, du får ju dzera som du vill, men ja lajkkar int e rittit. Men som sagt, du får dzera som du vill.
Jag ger honom ett långt och menande du-ska-göra-som-jag-vill-ögonkast och dyker ner bakom draperiet som förestället provhytt. När jag kommer ut står han vid kassan och betalar och jag måste ha sett väldigt förvånad ut eftersom han med irriterad min förklarar att han faktiskt gillade tröjan och nu alltså har köpt den.
Jag: Okej okej! Du ska absolut dzera som du vill! Fast...nåja. He blir no bra.
Sedan gick vi hand i hand med våra inköp svängade i chick plaspåse i andra handen medan barnen sprang omkring och stojade på ett trevligt och icke-störande sätt. På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar