O lala

Bonjour mes amies. Detoxen har gjordt mig mera fransk! Idag har massor med franska ord, meningar och uttryck snurrat i mitt huvud, har ingen som helst aning om varför.

Detox baby. Detox.

Du och jag detox

Alla fina läsare vet att jag ser ut som om jag just stigit ur en Elloskatalog från medlet av 90-talet. Inte speciellt fashionabel med andra ord. Men idag, har jag änttiligen höjt min trendfaktor med ca 200 %. Goda vänner, jag har inlett en detoxkur. Jepp jepp, det ska bli en ny kvinna av mig. Eller, åtminstone en något fräschare och mindre giftig kvinna. Inledde mitt nya sunda liv idag och har inget nytt att rapportera. Förutom att 1½ l vätska är a lot!

Spännande!

Tävla people. Tävla.

Frågor

Hur det går när man instruerar en sexåring.
Jag -Ok, detta är en symaskin.
Hon -Ja vejt.
Jag -Hm, och då du ska trä tråden så börjar du här...går vidare hit...och hit...
Hon -Ja vejt.
Jag- Och då du ska plocka upp undertråden så picklar du hit övertråden och snurrelisnurrar på...
Hon- Ja vejt.
Jag- Sluta upp med att säga "Ja vejt"!!! Du kan inte veta detta, ingen har lärt dig att hantera en symaskin!!
Hon - Ja vejt.

En annan klurig femma. Yngstingen har feber men vill ändå spela munspel 12 cm från mitt öra.

Min söndag är fylld med varför.

Socialen kommer

Seriös verklighetsflykt. Jag gömmer mig på internet för att slippa ta itu med huuushållet. Damn you hushåll. Jagvillintejagvillintejagvillinte. Vill inte vika kläder, diska, plocka skräp, valla barn och torka damm. Jag vill bara ligga platt på rygg och spotta i taket. Men det går inte att göra så. Bara bita ihop tills käkarna vitnar. Tror jag leker "socialen kommer" efter middagen. Det går ut på att jag låtsas att socialen ringer på dörren om en timme och ve mig om inte allt är snyggt och prydligt då. Det brukar funka för det mesta. Men idag är jag tveksam.

Framgooglad bild

Ska vi leka?

Leker husmor ja. En sådan känsla genomsyrar min vardag, hela mitt liv. Att jag bara leker det jag gör, att jag inte har en aning om vad jag sysslar med på riktigt. Jag ser mig omkring och konstaterar att alla andra verkar ha allt på klart. Med friska rosor på köksbordet och beslutsamhet i blick tar de sig fram i livet med karta och kompass i fast hand. Jag å andra sidan irrar omkring utan att ha riktigt pejl på läget. Jag bara...leker vuxen. Leker att jag är mamma, fru, arbetstagare... Men egentligen vet jag nada.

Igår var jag med chix till lilla staden invid och medan vi spatserade på trottoaren råkade jag få en glimt av mig själv i ett skyltfönster. Jag såg så van ut, föste barnen framför mig med mammaminen i högsta hugg. Proffset in action. Eh. Not.

Jag vet oftast inte vart jag är på väg, vad jag gör eller ens var jag har mig. Men kanske alla känner likadant? Kanske livet är en enda stor charader, en gigantisk scen fylld av skådespelare utan manus och en till synes frånvarande regissör. Alla är vi lika vilse. Men kanske alla inte är lika smärtsamt medvetna om förvirringen.

Nu ska jag äta smörgås och dricka kakao. Som det barn jag innerst inne är.

Leker husmor

Detta gör jag idag. Och badar barn. A good day indeed.

Söndagssnarvel

Knallrosa och gammal lada. Jepps, that´s me. Nu är jag nöjd.

En skönskön helg till ända. Dubbelskön för att jag och finaste maken fick privilegiet att spendera ett dygn tillsammans utan chix. Det är vackert att sakna varandra ibland, det gäller både barn och föräldrar. Tacksam för älskade systrar som gör detta möjligt. Jag trodde a-l-d-r-i-g att ett futtigt dygn skulle vara så viktig, vi gjorde inget spektakulärt. Bara promenerade tillsammans, gick på bio (gå och se Ingloirous basterds people!), och slappade. Men det var precis vad som behövdes. Bara han och jag. När vi sedan hämtade barnen satt jag brevid f.m. och kuttrade som en nykär duva och strök mig kelet mot hans arm. Fånigt? Javisst. Bättre än att väsa som en orm? Absolut.

Målade klart byrån idag med linoljefärg från gårdsbutiken. Har ingen aning om hur det kommer att bli i slutändan, men det blir väl som det blir. Jag är en rookie och det får synas. Blev så glad över att ett projekt snart är avslutat (ska bara skruva i nya porslinsknoppar och sy en gardin istället för dörrar) så jag kastade mig in i nästa. En barnstol tillverkad av f.m´s farfars far under sekelskiftet nån gång. Vet inte ännu om det blir linolja eller eventuellt lasyr eller kanske någon typ av terracottafärg. Nåväl, det brukar ta mig ett par år att avsluta det jag påbörjat så jag behöver knappast bestämma mig ikväll...

För denna vecka önskar jag lingonplockning, äppelmoskokning och bluegrass och a cappella musik.

Peace.

Omväxlande

Kan inte riktigt bestämma mig, ni får leva med mina irrepärra experiment. Livet är dynamiskt. Bloggens utseende är dynamiskt.

Snorlossning

Jippiii! Förkylningen har officiellt (är det rättstavat?) gett med sig och jag kan andas igen. Ikväll blir det yogapremiär och jag var på vippen att e-posta bästaste yogainstruktören och berätta att jag kommer på the praktice men att jag kommer att vara den som hostar och förstör för de andra. Men trallala, jag får vara den glada nästan friska som yogar i ett träd och bara snyter mig ibland. Tacksam.

I´m in a good place. Förstår ni vad jag menar? Jag trivs, livet händer och jag försöker att flyta med. Jag gör mina mammauppgifter, jag gör mitt jobb, jag gör mina yogaövningar och försöker samtidigt vara medveten. Jag är på ett bra ställe i mitt liv. Och det ställer är precis nu.

Skön mojsig katt

Intensiv och rolig helg. Ny vecka med allt vad det innebär. Får se får se...

Hade en intressant diskussion med finaste maken. Konstigt, ibland (eller alltsom oftast) så tycker jag att jag vet hur han kommer att reagera på vissa grejer, vad han kommer att säga och så vidare. Men idag överraskade han mig och på något mysko vis känns det som om vi nystade upp något nytt och underbart outforskat. Lite sådär : Va! Tycker du så?? Det hade jag ingen aning om. Så nu gäller det för mig att tagga ner och inte forcera fram något. Jag har en smått obehaglig tendens att styra och ställa med skräckfylld (h)järnhand, livrädd att det inte ska bli som jag behagar. Och detta gäller inte främst familjen utan det mesta i mitt liv. Istället för att chilla, låta pusselbitar lugnt falla på plats och på så sätt låta allt mogna så kör jag på i 180 och kramar musten ur både mig själv och min omgivning.

Men icke så nu. Har jag bestämt. Detta är mitt tålamodsprov och allt jag behöver göra är ingenting. Bara vara en cool jazzcat. Så denna vecka blir det ingen rivig discomusik, temat är 40-tals jazz med Glenn Miller framför och bakom orkestern.

What everer will be, will be.

Svinbra!

För att citera en känd tänkare: blääääääää! Har feber. Och nej, jag har inte drabbats av the ever famous H1N1. Bara en sketen höstförkylning. Men följade messtrafik mellan mig och finaste maken tog plats:

Jag: "Det börjar verka feber banne mig"
F.M "Voi voi, iss int skaff de na grissnuvo"
Jag: "Svinkul. Jag är inte pig på skämt"
F.M "Grymt"

Vilka möjligheter till slapsticks! Kan knappt bärga mig, min hjärna älskar att hitta på ordlekar och svininfluensan inbjuder onekligen till både högt och lågt. So nice! (fattar ni, SO nice, hahahaha)

Jag ber om ursäkt för ett något suddigt inlägg. Blame it on the fever.

Kan du dansa?

Juuu kän däääns! Äldstingen sitter i sitt rum och diggar till Abba. Äntligen. Fick nästan spel av all Astrid Lindgren mojs som chix har plågat oss med i sommar och lite Abba är aldrig fel. En av de få grupper som man i princip alltid gillar. Och så verkar hon ha samma favoriter som jag vilket ju inte är fel. Lite rädd är jag att CD skivan, som är ganska ny, ska få fler repor än vad som är önskvärt. När jag var liten, för inte allt för länge sedan, var det ju bara kassetter som gällde och det värsta som kunde hända med dem var att man drog ut bandet. Och det gjordes ju inte så där "imisstag". CD-skivor däremot är inte alls gjorda för ivriga barnahänder.

Annat? Tja, vi ska repa åv ti en liten by i närheten och inhandla pigmenterad linolja. Ska försöka avsluta mitt evighetsprojekt "fammos byrå" inom september. Men bara om jag orkar. Och vill. Sedan blir det brödbakning och pannkaksfixning senare. Bara vädret håller i sig så kanske det blir höstpicknick sedan mot kvällskvisten. Men bara om jag orkar. Och vill.

Jaha, nu börjar det igen. Juuu kän däääns...

Söndagssnarvel

Lever ännu på den formidabla shoppingresan tillsammans med formidabla vänner. Det känns som om man har gjort sitt för att avhjälpa lågkonjunkturen, dragit sitt stå till en skälvande stack. Idag hade jag på mig fyra fina fynd; jeans, topp, tröja och sedan, men inte på samma gång som resten av plaggen, en sober grå klänning. Och det viktigaste var att jag faktiskt kände mig vacker. Att känna sig vacker är inte detsamma som att känna sig söt, eller fin. Eller ens piffig. Vacker, då känner man sig utöver det vardagliga. Det behöver man ibland och det gjorde jag idag.
Och så blir det en ny vecka. Oskrivna blad ska fyllas med upplevelser. Vissa rutinmässiga men inte för den skulle tråkiga, andra mera sällsamma. Jag hoppas på mera blåbär, discomusik och mindre fuskyoga.

Dagens citat: Min kropp är mitt tempel, men ibland vill den vara en nattklubb.

Amen

Barnen borde sova, men de gör inte det. Dörren är stängd och jag hör att de pysslar. Plötsligt hör jag glädjetjut från yngstingen:

-Jaaaaaa!!! Jesus!!! Jesus!!! Yesss!!!!

Jag undrar vad hon har hittat?

rain rain, come again

Jag har så längtat efter att det ska regna en hel lång dag. För när det regnar, då är det legitimt att vara inne. Jag resonerar som så, när solen skiner och det är vackert- då måste man vara ute. För skitvädret kommer ju, vi ramlar huvudstupad in mot hösten med allt vad det innebär. De varma soltimmarna är få, jag vill make the most of it. Så när regnet hällde ner så ställde jag till med baguettbakning. Nu är bröden snart klara och solen lyser från en molnfri himmel. Äsch då. Kanske det blir picknick i det våta gröna. Med barn som helst vill vara inne och bygga kojor i soffan.