Underverk med huvudvärk

Har dragits med en envis huvudvärk de senaste dagarna och eftersom jag är smått dum i huvudet så undviker jag värkmedicin in i det sista. Utom när jag har feber, då popsar jag dem som smågodis. Anyway. Mina ögon är så ljuskänsliga och eftersom solen har skinat som en galning idag och eftersom man måste ut då så har jag bitit ihop och lidit. Inte ens solglasögon har hjälpt speciellt mycket.

Besökte en klok gumma idag som stack ljus i mina och chixs öron för att få bort överflödet. När jag sa att jag hade pipi huvud erbjöd hon sig att sticka lite nålar i mig för att få bort smärta. Jag svarade lite småförskräckt nej och motiverade mig med att det gör så ont. Fast nu är jag lite osäker på hur smart mitt nej egentligen var. Kanske jag borde ha lekt nåldyna en stund för chansen att smärtan faktiskt ska försvinna är relativt stor. Tror jag åtminstone. Fast kloka gumman förstod (och tyckte säkert jag var lite småfånig också). När jag låg på britsen med ett ljus i mitt öra pajade hon mig istället. Jag är annars ingen pajningsmänniska men ibland känns det skönt att bara bli omhändertagen. En klok gummas varma hand på ens trötta panna kan göra underverk.

Och nu tror jag att jag ska ge panadol en seriös chans.

Hel helg

Vaknade imorse kl 8.45 av att min äldsta dotter väste i mitt öra:

-Mamma ja måst på wc.

Välkommen hem, med andra ord.

Jag har haft privilegiet att besöka mina vackra vänner H, L och P (kan uttalas help men gör för all del inte det) i Helsingfors. Samvaro och kutur står alltid högt på listan när vi träffas i metropoler som Åbo och Hesa då och så även nu. På fredagen anlände jag med min lilla panterväska och en basker tronande på huvudet som envisas med att skapa rynkor i min panna. Välkomstkommitén bestod av pärlemorsskimrande P och lysande L och från tågstationen gick vi vidare till H´s lägenhet. I dörren möttes vi av en vacker katt, en härlig H och ett dukat bord. Vegelasagne, rödvin, fastlagsbullar, choklad... Har jag glömt något? Men framför allt: närvaro, samvaro, tillvaro. En varm och innerlig filos.

Lördag med brunch, shopping, soppteater. Jag fick upp ögonen för Eeva Kilpi, en lyriker som jag antagligen har läst i min väna ungdom med sedan förpassat till historien. Jag ska damma av henne i veckan. Shopping, Matchpoint, blinier med gräddfil, laxrom och lök, fruktdrink och en liten matsked chokladkonjak. Vindruvor, melon, choklad. Har jag glömt något? Men framför allt. Vänner, skratt, frisyrer, hårspray, angst. Vänlig vänskap. Fest på VN och sleepover med Runeberg och Topelius.

Söndag. Brunch, nybakade scoenes, smoothies med lingon, banan, apelsinjuice och havrekli, holländska pannakakor... Har jag glömt något? Nationalmuséet med utställning. Alla delar ett uppriktigt och genuint intresse för historia, eller kanske en fascination för sammanhang, orsak och verkan. När vi återvänder till våra rötter finner vi sanningen. Skynda skynda till ett ruktigt försenat tåg.

Hem. Förundrat och ödmjukt konstaterar jag åter en gång vilken lycka att ha vänner som mina.

Låt det inte finnas något annat syfte med din vänskap än fördjupandet av din själ.

~ Kahlil Gibran ~

Bilder: Mjuka Maja kissen. Flickorna frågade skrattade om jag har paja Maja. Jo det gjorde jag.

Utsikt från toaletten i Torni

En småtrött jag från tåget. Smygfotade mig själv.

Söndagssynd

Jo jag vet. Jag är mest som en övervintrande 40 + are med förlegad etik och moral. Därför kände jag mig så själaglad när jag gillade Lady Ga ga's hit Pokerface. Det finns hopp äver för den skruttigaste tant, tänkte jag euforiskt och bestämde mig för att vara riktigt extrem och kika på musikvideon. Nu har vi inte MusicTV eller någon annan musikkanal för den delen, så jag är ganska oskyldig på den fronten. Men ändå, snälla söta vän!! Sluta åma omkring i snortighta lackkläder och porra dig framför kameran! Varför måste unga, vackra och säkerligen ypperligt talangfulla tjejer medverka i värsta p-rullen bara för att få ut sin musik? Eller är det bara jag som är... gammal och förlegad?

Sign.
Moraltanten

Fredag on my mind

Mmm, fredag. Vackra dagistanten sa att det verkar som om veckan bara består av måndagar och fredagar. Resten är mera som ett töcken. Fick hjärnsläpp när klockan närmade sig kvällsmat. Då är det såå tacksamt att öppna frysen och plocka fram köttbullar och falafels som man i ett anfall av Kajsa Warg har fryst ner. Till det potatisgratäng som jag alltid tror ska gå att tillreda på ett kick. Men de tar sin runda tid att skala xx antal potatisar och sedan skiva dem i vackra skivor. Speciellt när man har två gnällapor, nej förlåt vackra barn, som springer omkring och skriker "Ja e hungrå ja e hungrå!". Idag hade jag föresatt mig att inte få i nerverna och det lyckades. Fast då var tröskeln redan så nednött att jag blev tvungen att gå ut med soporna ett par varv bara för att komma bort en stund. Ack moderskapets glädje.

Ikväll: Hoppeligen somnar barnen snabbt som attan så att jag får börja på nya boken

Angstsöndag

Sällan söndagar är tråkiga, idag är det ändå lite tröögt. Fast finaste maken bakar bullar som så småningom ska bli gräddade. Alltså, fyllda med grädde. Haha. Jag tror att min söndagströghet beror på att jag fick städat ett ångestskåp i köket igår. Jag har spanat på det ett par veckor och igår satt jag plötsligt framför skåpet och sorterade. Barnen förvarar pysselgrejer och teckningar på detta ställe och jag gillar inte alls att slänga bort en del av deras alster. Fast jag är så illa tvungen, jag har produktiva barn och ifall jag inte rensar i röran så drunknar vi snart. Men. Nu när skåpet är städat så dyker nästa fråga upp: när tusan ska jag ta mig tid att fixa chixs album? Det är ju dit ett urval av deras alster ska hamna, med prydliga anteckningar om datum, förklaring till vad bilden föreställer osv. Så istället för att ta itu med det så blir jag passiv och gnällig. Strategiskt, eller hur.

Imorgon: ny vecka och ny bokstav

Skidkul!

Skidade med skolkids på isen idag, tre kilometer blev det och låt er nu inte luras av att det låter lite. Jag kämpade hårt för de kilsona jag fick ihop, skidorna har ingen valla alls så det blev att staka på. Och eftersom jag har projekt snygga armar till sommaren så kanske det inte var så dumt ändå.

På tal om att röra på sig, jag skrinnade för första gånger på femton år igår. Och första gången på 20 år på pojkskrickare. Jag var riktigt nervös, sa åt skolkids att de måste hålla mig i handen när jag entrade isen. Men det gick riktigt bra! Fast visst, en kille sa strängt åt mig att jag måste komma ihåg hjälmen nästa gång. Så sätt han har, det ska jag komma ihåg. Dessutom brände jag mig lite i solen, som behagade visa upp sig en timme eller så. That was all I needed tydligen.

Nu: kakao och smörgås.

Sickos

Nej jag ska inte behandla bloggen som min personliga spottkopp. Låt mig bara säga detta, de har ännu feber. Och fastän jag står på mina feberfria ben så börjar tålamodet sakta nötas ner. Men som jag sa åt syrran, jag är inte bitter.

Och hur skulle jag kunna vara det, Desperate Houswives på teve och allt. Dessutom handlade jag c-vitamin i lösvikt i hälsokostbutiken idag. Spännande. Så imorgon blir det max bifidus, D-vitamin, C-vitamin, zink samt pollenkorn i gröten. Järn och B-vitamin i en praktisk kapsel till efterrätt. Mina livbojar i ett småstormigt virushav.