Femtio år är vackert. Om jag förstod rätt så känner man sig inte alls färdig än trots sin aktningsvärda ålder. Den tanken är spännande, när jag var yngre trodde jag att man en morgon vaknar och bara vet. Man är fix och färdig i trygg förvissning om att man har all den kunskap som behövs. Självförtroendet och självkänslan är grundmurad, man har tämjt världen och den rigger ihoprullad vid ens fötter och spinner. Men så är det då inte. Jag kan anta att en del velighet är borta, man har ju trots allt plockat på sig en del erfarenhet och levnadvisdom längs livsvägen. Men man är inte färdiggräddad. Långt ifrån.
Nu finns denna grupp inte på tuben, åtminstone hittade jag inte några spår efter dem. Men tänkte ändå tipsa om musik för glädjen och livet. Mina finaste vänner: Östblocket. Så fort jag har balanserat debit och kredit i slutet av månaden ska jag inhandla båda skivorna. Sedan ska jag drapera mig i en böljande kjol, en scharf i håret och en tamburin i handen. Barnen får hjälpa mig att flytta vardagsrumsbordet och stora mattan och sedan ska vi dansa tills fötterna brinner och morgonfåglarna börjar sjunga i linden. Eller tills kryckisen (vild av avundsjuka för att han inte kan vara med och dansa kan jag tänka mig) klagar över tinnitus.
2 kommentarer:
Men tänk vad tråkigt det skulle va om vi blev färdiga! Eller? Då finns det ju ingenting mer att leva för sen. Typ.
Hoppas det e ok att jag nu äntligen (?) länkade till dej på min blogg!?
Ha de bra!
Precis så är det! Som ung och skön mö så tänkte jag mig livet som perfekt när man var klar. Nu avstår jag gärna från den tanken, det perfekta är många gånger också det tråkiga och mest förutsägbara. Livet är dynamiskt, både som 27 och 50. Länka på du bara. Må gott!
Å
Skicka en kommentar