Chix diggar

Mina chicks har aldrig varit speciellt intresserade av modeeern musik. De är så nöjda så bara de får sina saxar, tuschpennor och en hel hög med papper. Men denna dam är de förälskade i. Men bara denna låt och denna version.

Cool.

Onsdagsdilemma

Så. Jobb, föreläsning, skjutsning av barn till gympa, yoga och så skulle jag så hjärtans gärna vilja baka New York blueberry cheescake. Hur ska det gå ihop?

Damn you Leila.

The weekend

Det skulle bli en kavalkad. Det blev två. Varsågod. Min helg i två bilder, ni får liksom fantisera ihop resten.

Översta bilden: legotvättning. Ett givet sätt att förgylla en söndag

Nedersta bilden: När 25% av familjen kör demiveggot blir det så. En stackars ledsen sojakorv gråter i sin ensamhet medan animalierna skrattar.

Irrar

Det händer så lätt. Att man fastnar vid datorn. Jag bryr mig inte om teve, bara skräp som jag och panchisarna brukar säga. Men internet, internet. Den suger tid och kraft, jag är ett värnlöst offer för internetvampyren. Så nu ska jag ta en liten paus. Inte så värst länge, bara en dag eller två. Få lite distans. Göra något annat. Projekt finns ju här hos oss fast hästa sku ita.

Må så gott och gå inte vilse i väven (som nätet heter på isländska).

Å

?

Vart-tar-veckosluten-vägen? Lyssnar på musik och försöker locka fram glädje över den stundande veckan.

Resultat!

Amen visst! Jag har fotat eländet och inlägget har funnits i mitt huvud en liten tid. För inte kan man ju bara ha tävlingar och sedan inte publicera ev. vinnare och det rätta svaret.

Så tadaaaa! Två pikismå ynkliga rackare blev det. Ingen texade gissa det, hehe. Fast jag hade mina aningar... Det såg inte så lovande ut nämligen.

Så sorry! Men kanske jag utlyser nya tävlingar i framtiden? Typ gissa hur många dagar min nästa detox går på? (tips, inte 20 som denna gång). Eller varför inte, gissa hur många pluskilon vågen visar efter att jag började yoga och äta hälsosamt? (tips, långt fler än jag egentligen vill erkänna). Jag är väl den enda i världen som spräcker jeansen trots I do my pratice och försöker vara lite petig med maten. Fnys.

Aber...

...fast fullt så tacksam och ödmjuk var jag inte ett par timmar senare när barnen dissade min fisksoppa och mitt bröd. Soppan som jag gjorde från scratch, fylld med ekologiska råvaror och färska örter. Man kan nästan säga att jag fiskade upp fisken själv (från frysen...). Det nybakade fiberbrödet smalt i munnen och med en ostbit på kändes det som om jag tog en smakbit av himmelen.

Men nej. Barnen ogillade. Och jag insåg att alla skulle ha vunnit på ett besök till Mäkken. Kids skulle ha ätit, jag skulle ha fått läsa mina älskade böcker istället för att vara fastkedjad vid spisen.

Feck. Mammalivet är otacksamt!

Ödmjuk

Sällan är man så otroligt tacksam över att bo i ett land som Finland som när ens barn blir sjukt. Nu har vi inget allvarligt som snurrar i familjen, tant doktorn ska få kolla upp minstingens lungor så hon inte går med en elak lunginflammation, men ett besök hos en läkare är egentligen inget att ta för givet. Som den 2000-tals mamma jag är har jag förstås googlat symptom och sjukdom och med sorg läst att just pneumonia skördar miljontals liv i fattiga länder. Jag behöver knappast oroa mig för det, läkaren får lyssna och ta ställning och jag får följa hennes råd. Minstingen får dricka lindrande téer och äta vitlök och om doktorn så vill: inta medicin. Lilltösen får vila i en sval mjuk soffa, titta på teve och dricka ekologisk juice medan två föräldrar stryker henne över pannan.

Vi är mycket mycket lyckligt lottade.

Tack

Blöäosch

Söndagar brukar vara härligt effektiva krispiga dagar. Men idag har jag bara varit blöäosch. Sov 1½ h mitt på dagen, krattade/räfsade (vad heter det?) löv ett par timmar och efter det var jag igen blöäosch. Och det är helt i sin ordning. När ska man vara bl... ja, ni fattar, om inte på just den heliga dagen. Resten av veckan kan man vara hur pipens effektiv som helst.

Imorgon är det höstlov, jag ska till frissan och sedan träffa finaste S & S.

Nej bilden är inte framgooglad. Jag önskar den vore det. Det är vår blöäosch-soffa.

Mmm, måldoft

Mmm, lördag. En klippt och skuren dag för att måla en byrå (till) samt chix´s bordsskiva. I linolja naturligtvis. Vackert och rent.

Dagens tänk: Livet är så svårt. Kan vi vara annat än vänliga?

Flöde

Bye bye bokhylla, hello space! Bokisen har fått ett nytt hem i Vörå och vi har fått ett stort luftigt vardagsrum med flödande ljus och utrymme i mängder. Det ska fyllas med yoga och dans har jag tänkt mig. En stereo med ordentliga högtalare står på önskelistan och sedan... ja, då är det bara att skaka på fläsket.

Vida vita vidder.

Angående bilden, det ska föreställa mig som dansar, men det ser mera ut som om jag håller på att braka genom väggen. Alternativt att jag är stålmannen. Oh well. Jag är ingen J Lo

Yoga - my drug of choise

Ok, I löööve yoga. Så mycket. Men klockan är halv ett på natten och jag känner mig lite småirriterad över energikicken som aldrig vill gå ur kroppen. Och imorgon (eller typ idag) är det torsdag. Men vet ni, jag har en plan. Jag ska mota torsdagen i grinden så det bara viner om det. Idag har jag nämligen städat hela huset riktigt vackert så jag behöver bara fixa lite käk på kvällen, diska och sedan krypa upp i soffhörnet med bok och chokladglass. Det kan inte bli fel!

From tisdag with löööve

Lever och mår! Inga ruskiga pipabils febertoppar inatt, steg upp niss i nassen och kollade. Nu sitter vi och slöar med jordgubbssaft i handen. Igår sa äldstingen att hon får hjärtan i ögonen när hon ser på mig. Jag blev så rörd att jag nästan blev tvungen att lipa lite i badrummet. Sådär som man blir när man inte sover så mycket. Nu skulle det bara gälla att få någon ordning på min yoga som icke är.

Från säng till sjukan

Ja det blev pipabil raka vägen till sjukan. För det är inte ok att ha 40,7 graders feber och sedan spy upp febernedsättande och dryck. Sexåringen och jag spenderade knappt sju timmar vid hospitalet, sedan fick vi komma hem. Tacktacktacktack. Vet inte riktigt vad det är, men det lutar åt en virusinfektion. Vi följer med. Med antibiotika ifall att.

Men här skillnaden mellan en vuxen och ett barn: när vi kom hem däckade jag i sängen och sov en medvetslös sömn i en timme. Hon, blodprovsgivaren och extrema-febern tjejen, leker i en koja i vardagsrummet. Ingen sömnig här. Utom jag, som ännu skulle ha lust att krypa under täcket.

Ps. Jag har varit på sjukan akut tre gånger inom loppet på tio månder. På julafton hade jag slinkigt kort klänning och massor med kajal, i maj hade jag stövlar, mysbyxor och pjamas, inatt jeans, tröja och det smutsigaste hår som gått i ett par skor. Just so you know.

Med basker och baguett

Yuippiii! Skriver man månne jippii så på franska. Ingen aning, anyway. Jag har, som ni har märkt, varit lite o la la de senaste dagarna (utom igår då jag ugglade med febringen) och vet ni. Vet ni! Jag har vunnit fem franska kort från en inredningsbutik! Quelle chance!

Och M, min franska vän. Ett ska du få. Det är vår inträdesbiljett till den franska cirkusen :)

Natt...

Vaka med sjukt barn. I fredags fick äldstingen feber, inga toppnoteringar men iallafall, feber. I går, lördags, vaknade hon glad och frisk. Sprang omkring och lekte lekte lekte med systra kär. Jag möblerade om vardagsrummet, dammsugade, fixade, grejade, donade - och barnen gjorde samma sak men på sitt sätt. Efter lunchen klädde vi på oss och stack ut och eftersom vädret var härligt och det fanns massor att göra så blev det till sist så att vi var ute resten av dagen. Vi kommer in, äter god mat, barnen leker leker leker och somnar till sist. Niss i nassen vaknar jag av att äldstingen gråter och vill vara med mig. Hon är varm. Mycket varm. 40,5 grader varm.
J-i-s-s-e-s. Burana. Juice. Och en vakande mor. Nu mår hon bättre. Hon vill lösa korsord på nätet.

Det är väl ett bra tecken?

ps. Detoxen lever och mår.

Freaky Friday

Kan inte visa mina ögonbryn. Detoxen har gjort att de frodas i bästa Frida Kahlo style.

Istället är det jag och näsborren som rular.

Känner mig mera alert idag. Inte precis full med energi men mera än igår. Eftersom jag nu renar min kropp för att bli en frisk och vital människa så kan jag ju inte skopa in mera gift as a move along. Alltså, inget godis eller annan förbjuden frukt. Lite surt eftersom jag är extra sugen på sötsaker just nu. Nåväl, jag har kommit på ett sätt att lura mig själv. Haha! Jag tänker baka goda kladdiga brownies och äta ikväll. Fylla dem med choklad och nötter och sedan smaska all night long. Inga löften brutna. Åsiktsfingret in my face.

Nej, jag förstår inte heller varför jag envisas med att fota mig själv och dessutom publicera bilderna här. Narcissism-varning. Ni får bara leva med det.

Trött torsdag

Pain pain pain. Med en ironisk underton.

Blä blä blä. Är inte en dugg fransk idag, bara allmänt rostig och...blä. Ont i huvudet, ont i kroppen, ont i halsen. Och det sura är att jag inte vet om det är detoxen eller bara en sketen förkylning. Det känns liksom bättre att tro att det är avgiftningen som gör susen. Glamorösare. Det finns absolut inget glamoröst med en förkylning.

Eller så är det torsdagens fel. Nu när jag tänker på det, förra torsdagen skrev jag ett jämrande inlägg om min ovilliga inställning till livet och hushållet. Idag är det torsdag. Och jag vill återingen bara ligga på soffan och spotta i taket. Inte lägga in gröna tomater som var den ursprungliga planen. Och! Torsdagen innan fick jag feber.



Feck. Blame it on the torsdag baby. Piggar upp mig med bra musik.