En vecka kan vara intet, en vecka kan vara allt. Det har regnat alla dagar utom en, men vad gör det när alla möten och all kärlek som fyller den fuktiga luften gör mig varm. Jag gick in med tankar om stenhård yoga, muskler som skulle påbyggas och bli smidigare och svetten som skulle förblinda ögonen. Så blev det också, till en början. Sedan fann jag mig själv sitta med nya själavänner i diskussioner som både ledde till skratt och gråt. Dörrar som varit låsta och igenbommade öppndes, ljus strömmade in och det som jag trodde var icke. Kvar i ruinerna och dammet stod - jag. Rakt upp och ner. Inga masker. Alldeles fulländad med plats för förbättringar. Och mina tankar om yogan verkade med ens ytliga och förenklade.
Allt är som förr, inget är som förr. Jag har tvättat mina ögon i mina egna tårar och allt är rent.
Namaste
3 kommentarer:
Du. Fantastiskt!
Jag kan knappt vänta tills jag får höra dej berätta om din yogaresa!! Kom hem idag från min resa, så oyogisk som något bara kan vara :)
Lotta---> *rörd*
Nina---> Olika resor, alla med samma mål. Vi syns.
Skicka en kommentar