Skön mojsig katt

Intensiv och rolig helg. Ny vecka med allt vad det innebär. Får se får se...

Hade en intressant diskussion med finaste maken. Konstigt, ibland (eller alltsom oftast) så tycker jag att jag vet hur han kommer att reagera på vissa grejer, vad han kommer att säga och så vidare. Men idag överraskade han mig och på något mysko vis känns det som om vi nystade upp något nytt och underbart outforskat. Lite sådär : Va! Tycker du så?? Det hade jag ingen aning om. Så nu gäller det för mig att tagga ner och inte forcera fram något. Jag har en smått obehaglig tendens att styra och ställa med skräckfylld (h)järnhand, livrädd att det inte ska bli som jag behagar. Och detta gäller inte främst familjen utan det mesta i mitt liv. Istället för att chilla, låta pusselbitar lugnt falla på plats och på så sätt låta allt mogna så kör jag på i 180 och kramar musten ur både mig själv och min omgivning.

Men icke så nu. Har jag bestämt. Detta är mitt tålamodsprov och allt jag behöver göra är ingenting. Bara vara en cool jazzcat. Så denna vecka blir det ingen rivig discomusik, temat är 40-tals jazz med Glenn Miller framför och bakom orkestern.

What everer will be, will be.