Snart matlagning. Egentligen, långt långt inuti, så tycker jag om det. Att vara demiveggo ställer mera krav på maten vilket bara är häftigt. Det blir mera spontanitet, kreativitet och så givetvis: grön- och rotsaker. Nu tänker jag fixa till en pizzagratinerad potatisgratäng. Jag tror det kommer att bli underbart gott. Det finns bara ett aber. Eller tja, två. De stavas chix. De är inte lika, vad ska vi säga, öppna matmässigt som jag anser mig vara. De skulle gladeligen leva på makaronilåda samt potatismos och korv bara de fick.
Jag har en spännande kväll framför mig.
2 kommentarer:
men hur ska man orka planera?? Sen jag började jobba har jag helt skippat min "hålla mig till kyckling i köttväg-diet" till förmån för så mycket enklare lösningar. Borde hitta intresset igen, men var?
Man har olika livsskeden, när man har små ättelägg som jag då är man mer eller mindre tvungen att planera. Tro mig, jag önskar jag slapp det ibland. Intresset går i vågor, inspisen kommer tillbakx. Promise!
Skicka en kommentar