Guldklimp

Dagens Muse! And that´s all I have to say about that.

Rytm

Wow eller hur?! Nej den var inte på rea men jag ville ha den ändå. Så de så. Jag ska tona ner grinschen en tid framöver, vem blir glad över bittra inlägg? Nej peace och löve ska det vara. Och Muse!

Monster

Lite Grinschen varning över förra inlägget. Ska försöka att inte grinscha över nästa stora hypade event- nyåret. Alltså är det något jag gillar numera? Ska grunna lite på det där. Före det ska jag sova, jobba lite och sedan sysselsätta mig med något vettigare än jag gjort de senaste dagarna.

bakspegel

Post jul. Visst ser det ut som om någon drog mig i luggen?

Usch, jag gillar inte jul. Int tess, inget alls. Nej nej nej. Jag är varken religiös eller kommersialist och då är blir x-mas rätt bortkastad på mig. Ändå tyckte jag vi hade ordnat det rätt bra, det fanns och finns mat men inga abnorma mängder. Det fanns julgåvor men inga abnorma mängder. Lite chåklad, lite julmust samt Singing in the rain på sejnå. Riktigt najs ändå. Dock läste jag idag i bladet på nätet att man kan tänka sig att fira ljusets återkomst, precis som man gjorde förr. Det gillar jag, känns sunt och trevligt att tända en massa candles och meditera över de stundande ljusa tider. Eventuellt blir det nästa julprojekt.

Nyårslöftet kunde ju då vara att tona ner min sarkasm och hitta en mjukare och vänligare syn på jul och livet i allmänhet. Människor som jag riskerar att bli bittra och inåtvända när de blir äldre.

The stämning

Jo nej. Bli inte rädd, det är bara jag och ett god jul ljus. Jag har jobbat tio timmar. Why the look.

Jag antar att vi inte är de enda som upplever en del kyla just nu. Bastun går het med andra ord.

Ungefär när jag tog bilden insåg jag att jag glömt att köpa julduk. Också i år. Oh well.

FM hade köpt julblommor och displayat lite överallt i huset. Det var så fint så fint, blev rörd.

Familjen Tönt. Jag var lite besviken på mig själv, så hetero-normt med mamma tönt, pappa tönt och baby tönt. Fantasilöst.

Det skulle vara en gran. Det blev en stickig piprensare istället. Igen- oh well. Eländet ska ut så fort som möjligt ändå.

Detta var faktiskt första lillajulklappen jag fick av FM. En lysande present. Eh.

Den utlovade stämningen. Nu blev ni allt varma och mysiga runt hjärteroten eller hur. Vi kan fortsätta med en lite julstory.

Det hände sig vid den tiden då jag kom hem sent (sent as in 20.15) ikväll och möttes givetvis av två uppspelta chixs. De dansade en glad juldans och förkunnade det heliga budskapet att julen och all dess fröjdefulla kommersialism snart äro kommen. De uttryckte sig inte direkt så, men kärnan var densamma. Jag suckade lite trött och sa som alla andra föräldrar jorden över att nu ska de gå och lägga sig så kommer julbocken snabbare.

-Jo låssas julbocken, mumlade äldstingen men ett flin runt munen.

-Vadå låssas, sa jag låssaschockerat. Vem i hela fridens namn är det som då lämnar av paket under granen?

-Du och pappa, skrattade barnen och såg finurliga ut.

-Men vad säger ni barn, nu pratar ni dalagubbar. Marsh i säng, ni hallucinerar!

-Vi vet att det är du och pappa som fixar julklapparna eftersom julpappret är densamma som här hemma!

-Ok... men tänkt om det inte är samma julpapper i år haha! (Jag kan bara anta att jag såg lite triumferande ut.)

-Nå då är det samma papper som ni har på ditt jobb vilket leder oss till samma slutsats, det är du och pappa som gör julgubbens jobb.

Burn.

Nu är juleklapparna hursomhaver under granen som synes på bilden. Och imorgon kommer barna att vakna ubertidigt, väcka oss tre sekunder efteråt och sedan får de öppna ett paket var som vi redan valt ut. Sedan blir det julfrulle, julpromme, julbastu, julmat, julteve, julkaffe, julklappar och sedan nångång på sejnå -julefrid. Fast den brukar infinna sig på juldagen eller så.

Precis som ifjol önskar jag er just den jul ni vill ha, hur den än må se ut.

Puss.

På tal om Twilight...

...läs böckerna. Det hör till livsutbildningen att veta vad kidsen pratar om. Bilderna ovan är vampyrdrama a la ma maison. Spännande, eller hur.

Tankar om twilight frillan

Har läst Twilight fyrologin. Mycket intressant, det riktigt kliar i fingrarna att skriva en utförlig analys ut alla tänkbara synvinklar men jag ska bespara er. Blev ändå sugen på att klippa samma frilla som Alice Cullen, den är fin. Blonderade mig själv ikväll men det blev på något sätt mera rött än ljust vilket ju borde bidra till julstämningen. Själv är jag inte nöjd alls, själva idén med att ljusa upp mitt hår är att utväxten från i somras skulle försvinna (orkar färga mig max 2 gånger per år) men nu ser det bara randigt ut. Och inte slingigt utan randigt andra vägen, if u know what I mean. Så kanske jag borde bli mörk, det var ett tag sedan sist. Mörkt kort hår... ska verkligen fundera på saken. Borde dock skaffa mig en plattång, som det är nu finns det två frisyrlägen: hästsvans eller 80-tals burr.

Ok, så här är det...

Lika bra att göra det nu. Erkänna. Ta mitt straff och sona mitt brott. I år skickar vi inga julkort per post. Nej, ingen har glömt. Prioriteringarna har bara sett annorlunda ut. Vi gör såhär istället, jag kommer att ladda upp julstämningsbilder från la casa istället *plats för jubel och fanfarer* och så ska ni också komma ihåg: fast avsaknaden av julkort från oss er smärta, så finns ni bevarade i mitt hjärta.

Stay tuned.

Först och sedan

Så ont gör det när karma biter en i ändan.
Sedan kommer man hem till la familia

God mat, varm bastu och 6&City på retv. Naaaajs!

Idag på the jobb trodde jag på riktigt att karma bet mig i arslet. Jag har varit rejält gnällig och sur den senaste tiden och nu var det alltså dags att få det jag gett ut - dålig feelis. Jag gjorde rookiemisstag, hade långt till leendet och kände mig allmänt lite låg. Det fick gå ändå, att smila är ju just så svårt som man gör det.

Nu känns det bättre. Ledighet framför mig och jag tror att det tråkigaste tråkgörat är förbi när det gäller julen. Kvar finns bara det kula: baka baka massor med kaka, göra godis och slappa. Julen är för övrigt ingen prestation, tycker var och en ska göra som de vill. Skulle vi inte ha chixen så skulle jag vilja resa bort, sitta under en palm och meditera och bryta bröd med andra asketer på julafton. Vi skulle sitta vid ett träbord i tropisk värme, äta enkel mat och sedan sjunga stilla natt medan en skäggig farbror plinkar på en gitarr i bakgrunden. Så tänker jag julen i framtiden. I år blir det traditionernas tradition med julbord, julcookies, must, punsh, Kalle Anka och hans anhang och julklappar under granen.

Det är ok det med.

Heja söndag * 2...

Dagens outfit (åh vad jag älskar dagens outfit på olika bloggar!) Top Gina Tricot (skrivs det så...?) tröja HM, tights...kanske Lindex? tallisar svärmor. Resultat: alldeles som vanligt: jag kör white trash looken.

Så glad kan man vara en alldeles vanlig söndag. Och nej jag har inte borstat håret, det är ju söndag för crying out loud.

seriöööööst

Vaccinering. Efter svininfluensan så tror jag inte någon är oberörd längre, i föräldralängorna blev det plötsligt ivriga och stundom heta diskussioner: var står ni? Tänker ni picka ert barn eller icke? Vi var rätt snart på det klara med att vi avstår och den främsta orsaken fanns i familjen för drygt ett år sedan. Äldsta tösen fick föras med ambulans till sjukan niss i nassen med nästan 41 graders feber. Väl framme frågade jag oroligt sjukhuspersonalen om detta kunde vara svininfluensa och om vi nu borde isolera oss. Hoitsu fnissade lite och sa att ja, det kan hända att det är svinisen och nej ingen ska isolera sig. Sedan sa hon att det finns inget att oroa sig över, piggyflue är antagligen inte farligare än någon annan influensa och den begynnande hysterin är totalt överspelad. Vi fick aldrig reda på vad fina V hade, virus av något slag men vi vet inte vilket eller vilka. Jag tänkte: livet händer och man kan inte vaccinera sig mot allt. Så vi vaccinerade oss mot inget. Vi var och är nöjda, men ingen har facit i handen så vem vet om vi gjorde rätt eller fel.

Ny influensatid, nya vaccineringar. Och ingen kan väl klandra folket för att vara skeptiska. Min skeptism sträcker sig längre än så, jag är ytterst tveksam till att vi alls ska vaccinera våra kids mera. Nu träder jag över till flumsidan: jag har aldrig gillat vaccinationer. Min magkänsla har sagt nejnejnejnej och det är med vånda jag har gått med på att picka barna. Eller ja, jag har skickat FM att göra det. Nu vill jag inte alls längre och FM är med på noterna.

För den som är intresserad;

Kolla in detta och detta. För hur man än väljer så lönar det sig att kolla med båda sidorna.

Tävlingstajm!

Tävla på vackra Emmathildas blogg!

Annars har vi det gött, julstökar i lugn och ro. Lite extrajobb på agendan, rätt ok att varva arbete och ledighet. Nu ska jag binda julekrans.

hjärnfrys

Julklappstips till FM, en t-shirt med I´m with stupid tryckt på. Den kan han ha när han är med mig. Och jag kan bära min dummerjönshatt. För att liksom förtydliga det hela. Varför? Jag är så korkad på jobbet allt emellanåt. Rätt ofta nu på senaste tiden tycker jag. Säger idiotsaker på finska, de flesta kunder tar det med en klackspark men vissa (få) blir sura, snörper på munnen och ger mig se paha silmä.
I måndags frågade en kund vad knäckchoklad är på finska. Jag ba: oj. Nå, choklad är ju suklaata, det vet tillochmed jag, men vad i tuhat är knäck. Vi grubblade lite på det båda två och sedan kom jag på det (not).
Jag: Nyt mä tiedän, se on näkki!
Kunden: Ei....
Sedan insåg jag att jag just namedroppat ett kondommärke åt henne.
(Knäck=nekku)

Igår önskade jag alla finskspråkiga kunder: iloista pikkujoulunviettoa. FM fnissade och sa att ingen säger så. Det skulle ju förklara varför en del kunder frågade mitä? av mig. Nu hoppas jag bara att det blir en trend och att nästa år så önskar alla finskspråkiga varandra mitt ovannämnda slagord.

Sedan bad en kund mig att specificera ett kvitto, hon hade köpt fyra krokar och ville jag skulle skriva det. Jo jag vet innerst inne vad krok är på finska men det tände liksom inte till. Jag log stålande mot henne och frågade om det var ok att jag skrev naulakko . Hon blev på riktigt sur och sa jag skulle skriva koukku istället. Jag skratta krystat, svepte med mitt hår och sa kyllä!

Att en gång säga tokiga saker är ok och lite småkul men när man får en känsla att det händer igen och igen så känner man sig korkad. Fast ok. För typ 15 år sedan skulle jag och grundfamilia äta mat på en snabbmatsrestaurang. Hon som tog emot vår beställning försökte tappert på svenska och sedan när vi var klara sa hon avslutningsvis: Jag kommer på pordet med resten. Och det uttrycket använder vi ännu idag när vi inte får med oss allt från snabbmatsdisken: resten kommer på pordet. Må jag påpeka att vi använder det av största möjliga kärlek, inte hån.
Så, nu kanske är det min tur att bli citerad hos någon familj.

Si det känns...stort.

Otroligt

Min ringsignal. Sweet eller hur? Gillade Jessica Rabbit riktigt mycket som lite klepp, ifall en storbystad femme fatale nu är den bästa förbilden kan diskuteras men jag tyckte hon var fräck. Videon är bra. Lily Allen är som alltid bra. Och jag känner att jag återigen vill måla mina ögonlock i skimrande färger.

Slutligen People, lyssna på detta för guds skull! Äntligen en ny biisi att njuta av. Aaaah...

Musicstop

Äsch. Duffys nyaste faller mig inte på läppen alls. Synd, skulle vara rätt trevligt att hitta modernare biisin att digga till än att ständigt vara insnöad i den gamla goda tiden. Jag skulle bra gärna vilja lyssna på lite big band live nu närmare jul, tyvärr brukar det bara bli jag och femtioåringarna. Betyder det att jag kommer att besöka nattklubbar och dansa med morgondagens tonåringar när jag själv är femtio? Göra tvärtom (som för det mesta...)? Oh, jag gillar ju Lily Allen störtmycket, det kanske ger mig lite färre rynkpoäng.

Idag är det exakt 11 månader tills jag fyller 30. Najs!

Jag post yoga

Ute är det svart...

...och jag sitter bara och är stilla lycklig i vår stora röda famnen soffa. Situationen kan bli en annan om ett par timmar eftersom min yngsta dotter ligger och febersvettas i sin lilla säng och är urarg i sömnen mellan varven. Så jag ids inte lägga mig än, måste vaka och bevaka. Vara ubermamman med Sofi Oksanens makalöra Utrensning som sällskap. Imorgon blir det väckning 06.50 vare sig jag somnat kl 23.30 eller 05.30 ty sådant är mitt liv och jag väljer just det livet.

Natt natt.

Stop

Jag har gjort ett radikalt beslut idag. Eventuellt ett radikalt dumt beslut men må så vara. Bakgrund: jag skulle egentligen ha jobbat hela denna vecka på skola men eftersom minstingen febras så ser det ut att frysa in i snön eftersom det lär finnas en risk att det blir långvarigt. Nåväl, så är det ibland och ingen vits alls att tjura, sura eller fundera dess mer över det. Vardagen är. Till mitt beslut: jag tänker inte jobba före 8.30 och inte efter kl 13 de veckor FM är borta och svettas. Varför? Tja, dels för att det kan vara svinjobbigt att få det att funka ifall jag är short of barnvaktare och dels för att jag helst inte alls uppvaktar barnvaktare mer än vad som är nödvändigt.

Jag har en tendens att suga åt mig jobb, kurser, fritidsintressen och numera också förtroendeuppdrag eftersom det är så pipigt roligt. Men nu får det vara nog. No more kompromisser med mig själv och min familj. Jag jobbar arslet av mig de veckor jag jobbar och sedan när jag ska finnas till för la familia så är jag där. Här. Ingen-annan-stans. Och väljer jag att jobba så har jag mina deadlines.

Så skönt att se detta i text. Sign sealed delivered and I´m all mine own.

Lebensraum

Ser det inte mysigt ut? Min favvohörna i hela huset tror jag med superstora soffan lagomstora bordet med tända ljus och finaste mattan med löv på. Och jag har inte ens steidjat bilden, tittar man noga så ser man ett par pjamisar, en illgrön gymppadräkt, ett styckedockvagn samt en snygg papperspåse a la sex and the city som hårballs har lemlästat. Det var ett gött beslut att sälja bokhyllan. Klick, in på prylar.fi tacka ja till Näspesfarbron, pengarna på banken och ett helt nytt vardagsrum fyllt av möjligheter. Tja, så mycket hände väl inte efter det, men nu finns det space för både leksaker (fnys) och en hjulande 7 åring (trevligt). Utrymme och möjlighet.

Dagens positiva pekfinger: du skola släppa det gamla för att få plats med något nytt.

Succé!

Japp japp, det där är jag. Bisnisvoman a la mad men. Detta var det roligaste jag gjort på en halv timme eller så, prova du med!

Utredning

Ok vem av era två rackare har bitit av ett blad av mina favvo vulgo planta??

Det kan inte ha varit jag, jag har suttit vid dörren och väntat på att någon skulle gitta öppna den åt mig. Ser ni inte att jag än nödig!

Inte jag! Jag har vaktat och värmt dina Converse hela dagen.

So that leaves (hehe) FM eller chicks. Jag drar på mig mina detektivbrillor och drar vidare.

Feelisbiisi

Jag vaknar ofta med låtar i huvudet. Inga egna då alltså, utan existerande. Imorse snurrade denna i huvudet, bra feelis eller hur? Promenix med fina N, hem och städa badrum, sedan snabbstäda förrådet och sistligen pikilite jobb. En rätt bra dag tror jag. Eller så måste det ju bli när mitt liv just nu ha themelåten Segertåget.

Skön helg!

Matigt 2

Mucho intressant! Aldrig underskatta kostens betydelse. Säger hon som sitter framför skärmen och äter kakor hehe. Men seriöst, vi har sedan dag 1 försökt vara noga med både vår och barnas kost, speciellt barnen har sina restriktioner. Och det behöver inte alls vara knepigt. När det gäller socker, dra ner sockermängden när du bakar, undvik artificiella sötningsmedel (gift!) och köp inte hem limsa (Djävulens piss). Godisdag en gång i veckan, välj gärna mellan chips eller godis. Satsa på smör, animaliskt fett är icke av ondo bara man inte överdriver (gäller ju allt egentligen). Margarin är skräp utan like. Vi använder mjölk, men köper ekologisk som är bevisat nyttigare än konventionell mjölk. Och. Hemlagad mat som bas. Jag tror ingen kan säga att halvfabricerad mat är nyttig, för det är den ju inte. Annars äter vi potatis (eko), fullkornspasta och blandar fullkornsris med basmati, eftersom jag är demiveggo så är LCHF eller GI inget alternativ. Frysen är full med bär, supergott att blanda med naturell joghurt men där håller inte barnen med mig alltid.

Det var dagens pekfingersvisdom. Kakorna är slut och det är dags för mig att skissa på mitt yogapass.

Mellisrapport

Föredragningslista check! Eh, ja. Så långt har jag kommit idag då. Trots lång sitta framför dator tid. Annat som ska checkas av idag är bankbesök och givetvis - den sedvanliga städningen. Att två barn och en kvinna kan stöka till det som vi. Så vad gör jag här? Off I go!

Bland spindlar och spöken

Häppi halloween! Ingen högtid som jag egentligen prioriterar på min firarlista men barna de barna ville nödvändigtvis göra något extra så då fick det bli muffins med glasyr. Eller kappkejks med fråsting som det så schangtilt heter nuförtiden. De var riktigt goda, alldeles chokladiga och glasyren, som bara bestod av rejn smöre, phillyost och florsocker var som en dröm. Nu är de slut. Precis som veckoslutet också för den delen. Nästa vecka är jag ledig, har avsagt mig jobb och ska både ta itu med och avsluta en del projekt. Mycket välbehövligt.

Puss och kram.

There´s a new bitch in town...

...nå nej. Så kanske man inte få säga om allra sötaste Fiona som anlände idag. Tyvärr kände sig Oswald manad att brösta upp sig och bitchslappa halvsyrran som kände sig lite rädd och kuvad. Nu har jag lindat in henne i en varm filt och eftersom Ozz inte är den skarpaste konservburksöppnaren i lådan så kommer han inte att hitta henne. Två små hårbollar. Vilken lycka.

The look

Å alla dagens outfit bilder. Sådant gillar jag och mitt oglammiga liv. Så nu tog jag en själv. Jag påväg till mitt jobb som proffsig bergsklättrare. Eller något.

Freaky Friday i bilder

Förutom att vi båda har små hjärnor så gillar vi också honung, jag och allkäraste Nalle Puh.

The Ozz tar en tuppis på badrumsgolvet.


Legoprojektet som minstingen har hållit på med några dagar. Givetvis i vardagsrummet, vem vill leka i stora fina lekrummet?

Chokosirap som jag fick av finaste mor idag. Mucho god!

Och till sist, kvällens musik. Jag och min moffa delar musiksmak. På riktigt.

Livsval

Alldeles ensam. Barna ha sovit över hos finaste f&f och jag har sovit alena. Tio timmar tung sömn rehabiliterade kroppen och jag vaknade av en mjuk kattnos på kinden. Märker att något känns annorlunda i hjärnan nu, hoppas det är bestående. Tanken är: jag väljer själv, det finns inga måsten. Min excentriske biologilärare sa en gång: det finns inga andra måsten än att dö. Då förstod jag inte, livet var redan då fylld av plikter och do do´s. Men skalar jag bort lager för lager så finns bara dödskärnan kvar. Allt annat väljer jag. Jag valde att stiga upp, dricka min mugg med honung och skriva föredragningslista och läsa in mig på fakta. Jag valde att diska, plocka om i köksskåpen. Det har nada att göra med duktighet eller irriterande självuppoffring.

Jag tänker: jag väljer själv mitt liv. Omständigheterna kring mitt liv kan jag ibland (eller rätt ofta faktiskt) inte påverka, men jag kan alltid välja min reaktion. Just nu väljer jag glädje. Bloggtid. Kattid. Relativt tom kalender. Spontanitet. Nej. Ja.

När kjolen blir arg

Jag ställde in daten med kjolen. Hon blev sårad, sa att det fanns andra som är genuint intresserade. Jag försökte förklara, sa att jag är så trött efter att ha jobbat sex dagar, och dessutom hastat iväg till the V-city igår för att gå på teater. Vi kom hem efter klockan 12 och idag vill jag bara slöa och hälsa på en vän. Whatever, svarade kjolen och la på luren. Kanske på höstlovet sa jag till den tomma luren.

Kanske på höstlovet.

Knivig kjol

Nu har jag bestämt mig. På söndag ska jag köpa mig en kjol. Det borde ju inte vara svårt, jag är lång, slank och fastän midjan kanske inte sitter var den en gång var så borde den inte vålla problem. Men ändå arma grön vad det brukar sitta hårt åt. Och inte bara om låren, det är fruuuktansvärt svårt att hitta en kjol som har lämplig (läs: kysk) längd, färg, material och tigh-het. Jag och kjol ger två associationer: amish-tant med tio barn eller hjulbent kvinna med suspekt jobb. Looken jag letar efter är sober framgångsrik kvinna med snygga ben.

Henne har jag stämt date med på söndag. Wish me luck.

Svaj

Just en sådan dag. Du vet, en sån dag då man eventuellt kunde ha stannat kvar i sängen eller åtminstone hemma. Inte så att jag gråter och bannas över min otillräcklighet, utan mera ett lugnt och lite lakoniskt "jaha". Visst är det en himla tur att man inte ska mäta sig själv utifrån prestationer? Isåfall skulle dagens betyg vara riktigt svajigt.

Ny dag imorgon och framför allt - nya chanser att göra gott. Och ett och annat misstag.

O

Säg hej till Oswald den förskräcklige. Nå nej, Oswald den busige kanske vore ett mera passande epitet för tillökningen i vår familj. Efter en kattpaus kände vi att vi vågar, vill och och kan ta ett djur under våra vingars beskydd. Och så blev det Ossi från Orvas. Den som vill se barnaögon tindra är varmt välkommen till vårt bruna hus och iakta våra barn när se leker med the O.

Plötsligt blev hösten ljusare.

Nöt varning

Alltså. Jag går en kurs, en data sådan. Tillsammans med ett gäng damer och ett par herrar sitter jag och kliketiklickar i några timmar en kväll i veckan och känner mig stundom lite förvirrad men mest nöjd. Det är roligt, givande och programmet vi lär oss passar mig utmärkt. Men allt kan ju inte vara bra, så jag ska leverera ett klagomål pronto. Kursen går på finska, inget klagomål där. Min lärobok och arbetsuppgifter är finska, inget att anmärka på där heller. Programmet är engelskspråkigt, nu börjar vi närma oss pudelns kärna. Jag har installerat en svenskpråkig version av programmet på min (fine, vår) dator.

Si där har vi det.

Voi arma dagar vad det har visat sig vara knepigt att få hjärnan att hinna med. Och det hjälper inte att tro att man är rätt så duktig på språk och därför klarar man sig, nej. När jag vill infoga en bild i Indesign så heter det Place på engelska, Sijoittaa på finska och Montera på svenska. Eh? Keine logik i mina ögon. Och skulle jag ha tänkt till så borde jag ju ha installerat Indesign på engelska istället för att krumbukta mig med mitt modersmål. Kastade in musunderlägget idag och beställde denna. Kanske en del frågetecken blir uträtade amen.

Dagens +

1. att min far tog hand om barnen ikväll, han är i särklass den bästa moffa de kan ha.
2. att det fanns lingongott kvar från igår
3. att jag inte påminner så mycket om Linda Grey längre, nu är det denna look som gäller.

Stuff jag gör när jag inte hemmafruar

Hello Kitty och jag planerar yoga

Husfru

Har ni läst? Intressant eller hur. Och uppenbarligen är det främst vi 80-talister som gärna leker hemmafru medans maken drar in kosingen. Observera nu att hemmafru och hemmamamma icke är samma sak. Ok, så här är det hos oss. Båda jobar, han heltid och jag typ 60-70 %. Rätt och rättvist? Inte alls, i en perfekt värld skulle vi jobba lika och dela lika men av orsaker för långa och tröttsamma för att listas så har vi valt att leva våra liv på nämnda sätt. Skulle jag då vilja vara hemma och oarbeta? Bli försörjd? Ägna dagarna åt... eh, shopping. Pliiiiz.

Nej. Never. Aldrig.

Jag har varit hemma, på samma gång som jag studerat och delvis jobbat. Men. Nu har jag den lyxsituationen att jag jobbar varannan vecka och är ledig varannan så i princip kanske jag ändå nosar på gränsen. Halv hemmafru. Hemmafru på deltid. Fast igen, då jag är ledig har jag en tendens att jobba ändå på andra ställen än min reguliära. Jag vill ha egna pengar som jag spenderar på suff jag vill ha. Inga motiveringar, inga snällakanjagfå. Så njet, min dröm är inte mannen som ger mig lyx. Min dröm är att jag ska få ett bra jobb som ger mig möjligheten att fixa min egen lyx. Eller som mina barn säger, "ja kan no sjölv!"

Miniofficen är färdig!

The office

Jag vill ha ett minioffice i grovköket men behöver lite help för att få det fixat. Hos oss står jag för visionerna och FM sköter det praktiska. Ungefär en vision av hundra blir sann så det gäller att noga välja vilken jag vill ha uppfylld. Problemet är bara att det alltid finns en massa hinder i vägen, just nu är det (tydligen) dags att fixa till potatislandet och ikväll ska han pilla med IPboxen, imorgon ska potatisen tas upp och dessutom jobbar jag hela dagen, på lördagen är jag åter på jobb och på söndag emigrerar vi söderut för en dag. Och sedan sticker han iväg på jobb igen och är borta vad som känns som xxxxx antal dagar. Typ.

Men nu är jag på så taskigt humör och vill ha mitt minioffice! Genast! Pronto!

Wörkiwörk

Insåg idag att jag denna vecka har tre stycken arbetsplatser. Heh. Och trivs trivs som fisken i vattnet.

The lugg is back

Igår fick jag nog och tog till saxen. Ritch ratch filibombombej och så hade jag lugg igen. Jag blev nöjd, mycket nöjd. Stegade in i vardagsrummet och frågade nonchalant "va tyx?". Finaste maken förstod sin vana trogen inte alls vad jag menade och försökte snabbt hitta något plagg på mig som kunde vara nytt. När jag sedan pekade på luggen och igen frågade vad han tyckte så svarade han förstås "fin". Samma svar jag skulle ha fått om jag skulle ha färgat håret grönt. Äldsta och yngsta förmågan var dock rörande överrens om att jag såg ut som en "rolig tant". Själv tycker jag att jag liknar henne. Obehagligt mycket.

TGIF

Minstingen ligger och läser äldstingens läxor iklädd ballerinautstyrsel. Äldstingen pysslar, vilket är kode för att röra till lekrummet ännu mer. För en stund sedan lekte barna bulleribulleribock på min rygg och jag insåg det patetiska i att det antagligen är den enda massagen jag kommer att få ikväll. Och i köket väntar disken. Ändå känns det häftigt. Om några år är detta historia och jag vet att jag kommer att se tillbaka med en stygn av saknad. Alltså, dags att snatta lite karkki av barna, ta itu med disken och sedan bädda sig ner i soffan och se på film medan ljusen fladdrar en bit bort.

Bikram

Ja han verkar galen och jag vill verkligen inte yoga för honom. Men bikram yoga, yes please. Det ska jag definitivt prova på när jag får chansen.

Framåt - marsch!

May the flow be with me.

Bortputsväck

Som jag har väntat och nu är den här. Röjningsinspis. Klockan dångadehalv ett igår natt när jag äntligen ramlade i säng efter att ha storstädat kid´s lekrum. Idag har jag haft röjningskrapula (tack för den termen M!) men känner redan nu hur det rycker i kroppen. Nu är det dock tutitime, imorgon nya städtag. Och vill ni också ha röjningsinspis så rekommenderar jag denna bok. Den är rena dynamiten!

Go west!

These shoes have been to Stockholm. Och resten av mig också förstås. Samt la familia. Vad är det med Sverige? Hur i hela fridens namn kan det komma sig att jag längtar mera och mera till landet i väst? Min ordinära förklaring är att jag skulle ha bättre chanser att få ett gött jobb i Sweden (lite knepigare här hemma hos) men egentligen är det nog något annat som lockar. Mentaliteten. Humöret. Språket. Framförallt språket.

En dag blir det nog så. Men inte imorgon, har två kids som får växa till sig och flaxa från boet. Då vet ni. Då sticker vi.

Blumietime

Köpte blommor åt mig själv idag. Kände att jag connectade mest med denna fagra planta. Rosa, lång, lite skranglig och en smula vulgär. C´est moi.

Spontanscharf

Lördagsfun! Eller så icke, nästan mera lördagstjafs. Småbarnsåren, det är grejer för tålamodet det. Jag motverkar dålig karma med att porrsurfa (klicka, I know you wanna) och plocka lite i röran. Jag orkar inte rensa i röran, det vore lite väl en kväll som denna. Men lite gammal hederlig plöck funkar bra. Rensar tankarna om inget annat.

Bildtext: Jag blev lite vajld änd krejsi och snurrade en scharf runt huvudet. Tänk så spontan jag är.

Upp och ner

Omväxlande, så tror jag dagen bäst kan beskrivas. En nära människa som inte ser någon mening längre, solen som speglar sig i gula lönnblad, en städdag som icke blev, äppelpaj med vaniljvisp. När kvällen föll var humöret och energin på noll men åter svängde livet. Nu sitter jag i en chipssmulad soffa med två barn sovande på madrasser på golvet medan ett gäng ljus sprider lugn på ett bord en bit bort.
-Mamma, det här var den bästa dagen som jag har varit med dig, sa minstingen med stjärnögonen före ögonlocken blev för tunga.

Dagen slutade på plus. Definitivt.

Späckad lunch

Efter en stressig förmiddag känns det skönt att äta en ordentlig lunch som innehåller allt vad man behöver.

Sent om cider

Midnatt råder, tyst det är i huset. Tyyyst i huuuuset. Barna sover, tända äro ljuuuusen... Ja, ni fattar. Det är jag och chåkladen och det enda som hörs är klockornas tickande. Vi har ett i varje rum nästan, tidsfacister som vi är. Barna kunde klockan vid fyra fem års åldern, nu har de minutpejl ja tillochmed sekundpejl. Jag är inte stolt, barn borde få vara tidlösa, men vad kan man. Sämre saker finns det att lära sig.

För en pikisekund sedan webbshoppade jag en liten resa, sådär halvspontant. En kryssning till Stockholm, en dag på Naturhistoriska riksmuséet med barna (ja vi är en sån familj) och massor med kramar, pussar, tjafs och gräl. Det kommer att bli awesome, längtarlängtar.
Nu är jag så ledig som man kan bli, spenderar mina fria förmiddagar exakt som jag behagar. Jag kunde vänja mig vid detta. Jag njuter för jag vet att det har ett slut, som det ser ut nu så är min stämpeltid ack så kort. Inga kontrakt är underskrivna, men ifall allt går vägen så återgår jag till jobbet om drygt ett par veckor. Men jag är försiktig än, allt känns äggskalsskört och om jag ropar för hårt så spricker allt. Tassa på tå. Men nu, just nu är allt väl. Det räcker.

Och ingen har väl missat att en av Sveriges absolut bästa författare/skådespelare bloggar igen.

Schrewdriver

Hon sa upp sig från sitt jobb för att få använda borren. Hemmet blev sig aldrig mera likt.

Svänga blad

Omvälvande tider people! Imorgon är jag sista dagen på mitt nuvarande jobb, sedan är jag singel jobbmässigt. Om ni förstår vad jag menar då, hehe. Får se hur länge det varar, tre personer har fått blanka ögon och frågat om jag är intresserad av vikariat så kanske det lossnar något. Eventuellt. Jag är ju inte kranttå när det kommer till jobb, sålänge jag får ihop tiderna så fixar jag det mesta. Jag gillar att arbeta och inkomst är ju aldrig fel hur modest den än må vara.

Lite sorligt känns det ändå att lämna disken åt sitt öde, känns som om jag äntligen blivit någotsånär bra på kundbetjäning. Eller egentligen har jag fått en rätt skön attityd till det hela. Till en början var jag superhispig och kände mig allmänt värdelös, idag ler jag skälmskt och fladdrar med ögonfransarna ifall jag gör något fel. Som idag. Jag sa siffrorna fel på finska (jag kan inte ens få siffrorna rätt) och när kunden påpekade mitt misstag log jag glatt och sa "olen ruotsinkielinen". Hon betalade, fick sitt kvitto och ett käckt kiitos ja hei hei. För några månader sedan skulle jag ha gömt mig av skam under disken och bannat min egen dumhet. Jag hoppas jag kan behålla min attityd till nästa potentiella jobb. *hoppas hoppas* Fast jag har astrologin emot mig, vi jungfrur är småneurotiska till vår natur så eventuellt blir det rutchkana till ruta ett.

Och vet ni om passande jobb så säg för all del till. Jag är trevlig, svär sällan och klarar det mesta. Som Martin Timell ungefär, fast kanske inte lika händig.

Fräs

Den fick fast mig till sist. Das förkylning fy och blä. Fast egentligen passar das förkylning rätt bra till min sinnesstämning, hela jag är hängig och trött från förr så lite snor och harkel gör varken till eller från. Dagar som dessa så försöker jag stanna upp och skriva en tacksamhetslista. Lite småmotigt men det gör att jag får perspektiv. Utan perspektiv finns det risk för att jag drunknar i hjälp-vad-det-är-synd-om-mig floden och det gör ju ingen gladare. Varje gång jag plitar ner mina lista så inleder jag med samma fras: Tack för min man. Det kommer av sig själv, straight from my heart. Tack för min man. Nå, nu ska detta inte bli ett snyftigt Oscartal utan mera ett litet lugnt konstaterande. Utan honom skulle min tillvaro vara rejält gråare. Vill jag specificera så kan jag tillägga: Tack för hans tålamod. Speciellt nu när jag (igen) är mitt i ett brytningsskede "karriärsmässigt". Till mitt försvar måste jag säga att jag må vara lite tung att ha i den äktenskapliga båten just nu men jag är ganska underfundig. Lite sådär smårolig. Så när han får ro så sitter jag i fören och skojar lite.

Så det är vi två, mr Safe och mrs Skoj.

Varde ljus

Mera nyheter från vårt moderna liv och leverne. Beskåda dessa två ljuspunkter i vårt hem. Den större pryder vårt sovrum och sprider ett hemtrevligt sken om kvällarna. Den spejsiga finns att beskådas i barnas sovrum där den lyser betryggande natten igenom och håller således spöken och annat otyg på betryggat avstånd.

Förbanna icke mörkret - tänd ett ljus.