My heart bleeds when I hear my heart will go on

Jag gillar icke powerballader. Alls. Celine Dion är bara jobbig och varje gång jag hör My heart will go on (sällan numera tack och lov) får jag lite ont i magen. Men denna låt gillar jag. Mycket. Jag tänker mig att jag sjunger den åt finaste maken på Aruba när vi förnyar våra äktenskapslöften om 15 år eller så.

Sweet.

Om barn

Vab am morgen. Äldsta hostar. Ordentligt. Minstingen har haft samma åkomma men lyckades av någon anledning komma undan lättare. Hon blir inte liksom lika sjuk som äldsta tösen som i sin tur blir mera sällan sjuk men riktigt redigt när hon väl blir. Jag vet inte vad som är bättre. Mer ofta - men lindrigare. Mera sällan - men rejält.

Minstingen ville läsa saga för mig idag och med stort allvar framförde hon boken Nalle. Sidorna är få, meningarna likaså men ändå tog det sin modiga tid. Inte för att läsningen är slö, både hon och storasystern är fenor på att läsa, men för att efter varje sentens stannade hon upp och grubblade högt:
-Mamma varför har nallen bara en mugg?
-Kanske han inte behöver fler.
-Men tänk om den är i diskmaskinen och han vill dricka, vad gör han då?
-Tja, han kanske inte har diskmaskin utan diskar för hand.
-Hmmm, jo det kan ju gå för sig. Det tar inte lång tid att diska för hand...
-Ok. Fortsätt please.

-----

-Mamma, tänkt att nallen har ett vitt bord, det har vi med.
-Ja.
-Och så har han en vit hakklapp!
-Ja
-Och en rosa sked! Det vill jag också ha.
-Ja.

Och så vidare. Och så vidare. Bra tålamodsträning. Och så tror jag att ifall jag lyssnar på barnen nu så kommer de att lyssna på mig sedan när de blir större. Respekt. Ungefär.

Pizzamusik

Har en tiara på huvudet as I write. Jag vet inte riktigt varför, den passar nu bara så bra på hjässan. Äldstingen konstaterade för ett par dagar sedan:
-Du e så konstig mamma.
-Ja he e ja, mös jag förnöjt och fortsatte med mina konstiga göromål. Konstig är egentligen en vacker komplimang, det betyder att man är den man är. Ärlig. Idag sjöng jag åt pizzadegen jag bakade så att den skulle bli riktigt god och krispig och vet ni - det blev den. Fyra ugnsplåtar med de maffigaste pizzor i stada. Först sjöng jag denna, sedan denna och till sist escapismens tributsång nr 1 .

Ifall ni vill prova själva menar jag. Nu kan jag inte skriva mer för FM spelar Metallica på farliga decibeller, liksom för att neutralisera alla hippie-energier som flödat tidigare idag.

Pasköjölaväbijän

Detta tänker jag baka i helgen, för att fira att jag äntligen pallrade iväg till käftis och fick ordning på tanden som bråkat i några år. Hål under en gammal plomb, det ante mig. Men nu är den fixad och jag känner att jag vill belöna mig. Because I´m worth it. Typ.

Vill du?

Vad gör du torsdagen den 18 mars? Har du lust att komma på bio med mig och se ovanstående film? Jag är snäll, grymtar inte när jag skrattar och håller mig till min egen popcornsburk.

Vad mer kan man begära?

sparläge

När jag kom hem från systramis var jag så trött att jag blev tvungen att lägga mig under täcket och dregla kudden i 1½ h. Ordet trött fick en helt ny innebörd. Pratade med en ex-veggo igår som berättade att hon blev tvungen att börja äta kött eftersom hennes järnvärde sjönk till sådana nivåer att marken började gunga. Holy feck. Måste, jag repeterar måste! kolla hB nästa vecka. Och kanske knappra lite järntabletter.

ps. fick min nya kamera igår (bye bye shop-stop) och bilden ovan är taget med den. Allvarligt, blev jag inte aningen mera Cameron Diaz genom nya linsen?

Favvo just nu.

Tanterna och jag

Jag älskar tanter och tanter älskar mig.

Ikväll har jag fått umgås tätt med en bunt paranta damer som går mig under armhålan, damer med silverpermanent och tjocka glasögon. Som ett linhårigt spaghettistrå sitter jag med dem och lyssnar på en föreläsning om ekologisk hemvård. Sedan när ekokvinnan pratat klart om bland annat fullständigt ekologiska tvättnötter (som för övrigt kan användas i både diskmaskin, tvättmaskin, som schampo...) så var det dags för smakprov på okänd mat. Jag hade redan i mitt stilla sinne funderat ut att smakisarna antaligen bestod av något köttigt för let´s face it, gamla tanter lägger inte ägg men vill ha sina animaliska proteiner. Men vet ni, "smakisarna" visade sig vara två stora grytor med ångande vegetarisk soppa, nybakat rågbröd och kaffe med filmjölkskaka och russin. Jag häpnade. Och fyllde min tallrik med rykande het soppa och lät smöret smälta på det varma brödet. Min favvotant som lärt mig baka gammaldags bröd i vedeldad ugn (jo jag sysslar med sådant) kom fram till mig med glimten i blick och viskade" jag har en känsla av att du inte dricker kaffe så jag har kokat grönt te åt dig". Jag strålade. Och drack det rykande heta téet med en glädje utöver det vanliga. När kvällen led mot sitt slut och jag grävde i min penningpung visade sig att allt var gratis.

Gud signe gamla tanter.

klick

Voi detta kommer att bli en låt som jag gillar om en månad eller så. Nu tycker jag sådär, men den växer, den växer. Jag har förövrigt hennes nimmari, låt avundsjukan flöda fritt. Tyvärr fick jag den inte efter att ha häckat utanför hennes hotell i x antal timmar utan jag deltog i en tävling genom att skriva en dikt om denna man. Och så vann jag hennes CD + autograf.

Nörd är bara förnamnet.

Ovan utlovade bildbeviset, jag har döpt min stil till hobo chick. Den måste kryddas med en viss "jag-bryr-mig-inte-vad-ni-tycker-om-mina-kläder-blick för att hålla.

Ikväll ska jag umgås, se film och äta äta äta. Det kommer utan att tveka bli en lyckad soire.

Skidkul

Tålamodsprövning idag. Barnen skulle på skidtävling, premiär för vår yngsta sessa. Vi var på plats 17.50, trodde allt skulle kicka igång 18.00. Fel, så fel. Klockan 19.10 stod minstingen stolt på startsträcket och jag gratulerade mig själv till att ha sagt helvete bara en gång. När äldstingen skulle starta visste vi då inte än. Mina tår hade frusit bort någonstans i spåret och mitt leende hade isat sig fast i ansiktet. Men shit vad barnen hade det kul, de klättrad upp på små berg med sina brädlappar och susade sedan ner med stoltheten lysande i ögonen. Om och om och om igen. Inget gnäll, inga svordomar och inga sura miner alls. Jag blev glad inombords och isen omkring mig smalt lite. Fina ungar.

Imorgon blir det systerbesök i lilla staden. Det betyder mina fina ungar i en liten 30 kvadratare mitt i stan. Håll tummarna att ingen blir vräkt, det skulle vara ett tråkigt avslut på ett trevligt lov.

Ajajajaj

Sitter och skriver i mina splitternya tights från Indiska. Köpstoppet ligger och kvider i ett hörn men ska nog kvickna till. Det är dyrt att odla "min nya stil", alltså oversized mommopjamisar med skärp i midjan samt tightisar till. Och tunnare plånbok.

Mitt nya jag. Fotobevis kommer eventuellt senare i veckan, det beror på ifall jag på riktigt är lika fin som jag känner mig. Har märkt att min verklighetsuppfattning och andras inte alltid överrensstämmer...