Lugnet råder, tyst det är i huset. Tyyyst i huuuuset... Och så vidare. Barnen och maken är borta på pepparkaksbak. Fast knappast länge till, jag får väl njuta så länge det varar.
Annars inget extra under himlarymden. Har sju dagar kvar på jobbet, but who´s counting? Sedan blir det lite ledigt innan en ny termin tar vid. Känner mig för övrigt ödmjuk inför det faktum att det verkar bli en vit jul. Vita jular är ingen självklarhet längre, nu suger jag i mig allt det vita gnistrande magiska som omger mig så fort jag tittar ut. Det ser så mjukt ut.
Sista hathayoga ikväll, sista ashtanga yoga på söndag. Sedan blir det att försöka få till det själv. Jag tar dagen som den kommer, stoppar stressmomenten lika snabbt som Neo frös pistolkulorna i Matrix. Det finns så mycket att hänga upp sig på, att älta och förstora (förstöra). Så får inte yogan bli.
Shanti.
2 kommentarer:
Du är så klok.
Men det vet du redan.
Ibland... Och så kommer det dagar som olyckstordagen då jag tjuter som ett trotsbarn när något kommer emot mig. Detta människoliv. Ibland önskar jag att jag vore en katt, en grå lurvig kisse som får sova framför en öppen spis dagarna i ända.
Skicka en kommentar