fredag 19 december 2008

Barnaänglar


Ledig, fri som fågeln. Så när jag kom hem från jobbet blev jag så innerligt trött att jag blev tvungen att gå och lägga mig. Bara en liiiten stund, sluddrade jag och vaknade två timmar senare av att jag dreglat ner kudden. Jag fattar inte ens varför jag är spak, mitt jobb är inte ändå så krävande. Men hålligång är det från första minuten till den sista, kanske det är det som tröttar ut mig. Men oj vad jag trivs. Varje uns av min själ sjunger att jag är precis där jag ska vara just nu.

Fick en juldikt av en liten änglatös idag, ni ska få ta del av den:

en dikt
Du är jete snel Åsa. Du är så snel att Du får jete myke jul-klapar.

Jag blev lite pylig när jag läste hennes prydliga bokstäver. Kärlek. Tack tack tack för att jag får ha det arbete som jag har. Jag är priviligerad.

2 kommentarer:

Susann sa...

Visst är det ljuvligt att arbeta med de små liven! Ena stunden kan man vara så innerligt trött att det inte räcker med att räkna till 1000 ens... Men det är de stunderna när de lyser upp, när man får en glimt av hur underbara de faktiskt är varenda en, det är det som makes it all count. Det är då man bara känner glädjen och uppskattningen att få lära andras ungar och framför allt lära sig av andras ungar. Man får trots allt tillbaka tusenfalt mer än man ger. Ha ett skönt jullov! :)
Kramar, Susann

Ida sa...

:) Vackert skrivet, precis så är det. Ha ett underbart jullov du med! Kram, Å