tisdag 2 december 2008

Mitt försvarstal


Det verkligen känns att det är mörkt nu. Jag är seg och trött trots massor med extra c-vitamin och zink. Men det är faktiskt ok, vi är inne i en period av vila och då är det viktigt att lyssna på kroppen och ge den vad den behöver. Och jag behöver sömn. Tre starka yogapass i veckan och massor med snarktid på det. Då tror jag att jag mår som bäst.


Håller på och läser en bok som heter Sluta kämpa-börja leva. Boken är ok, lite medelkrisvarning men väl läsvärd ändå. Författaren Sanna skriver bland annat att choklad stänger om hjärtat. Också koffein, alkohol och andra rusmedel har samma effekt, vi bygger en mur kring våra hjärtan med olika livsmedel. Genom att skippa i mitt fall chokon så skulle jag på andra sidan abstinensen finna en försnöjsamhet som jag inte kan hitta i Fazers blå. Intressant, och lite tråkigt tycker jag. Jag tycker det är så skönt att unna mig socker, jag syndar inte med något annat så jag vill ha mitt begär ifred. Det är ju så himla oskyldigt. Samtidigt vet jag att det inte är bra för mig, eller för mina snygga snäva jeans som... fastnar på halva vägen för tillfället. Kanske det vore på sin plats med ett decemberlöfte: choko bara en gång i veckan? Nej, inga nyårslöften, de håller inte. Men ett decemberlöfte, det låter väl lockande?

2 kommentarer:

Unknown sa...

Intressant titel! Jag är slav under Turkisk peber "för tillfället"(!)

Ida sa...

Jo, jag kämpar mer än jag lever tror jag. Men så är det lite kämpigt med småbarn, jobb och hela karusellen. Men det tar sig! :)