I sällskap

Det viktigaste nu så här efter alla julklappar, ringdans och chokladätande är inte vad man har fått utan vad man har lärt sig. Vad kan man ta med sig från denna julafton, vad gömmer man i själens varmaste hörn? Jag lärde mig detta, och jag hoppas att jag håller det i mitt närmaste minne, att fastän det verkar bli riktigt riktigt fel, så ljusnar det och allt blir bra. Fastän man kanske inte fick den julen som man i sin enfald trodde man hade beställt, så finns det något att hämta, något att lära sig. Annorlunda behöver inte vara fel. Annorlunda är sällan fel, bara ovant.

Juldagen har varit så skön. Yoga med otroligt mjuka Mia, snabb frukost, julbastu med otroligt ljuva Lena med familj, improviserad jullunch, spel med skratt, kaffe och saft, städning här hemma och nu har finaste maken stuckit iväg på dåligheter. Kvar finns en sovande minsting, jag och salta nötter samt julmust. Ikväll får Abba hålla mig sällskap framför teven.

Dagens tänk: Ja tycker bäst om pappa, mamma, storasyster...Å me sjölv förstås!

(treåringens sista ord förrän hon somnade sött med hennes lilla hand i min)