Pappersflingor

Gav efter för dammtrycket idag och städade. Efter tre timmar hade jag avklarat 4 av husets 9 rum och kände mig smått modlös. Det tar så himla länge eftersom kids sitter och pysslar i alla vinklar och vrån. Pappersbitar, tejp, lim, tusch, färgpennor, kritor, glittergrejs, hålstansare...you name it, allt finns överallt. Sålänge jag sanerade...nej jag menar städade, var barnen ut och lekte i blidsnön och när de kom in blev de själaglada över att se lekrummet i skinande skick. Deras sovrum var städat och även skräpskåpet (som jag skrev om för några veckor sedan, klart ni minns) var åter en gång uppröjd. Mina barn producerar så mycket pappersflisor att de kunde försörja för halva Europas konfettibehov på nyårsafton.

Så skickar Mia meddelande och begär sovplats för natten, så jag stegar upp på vinden och vad hittar jag i gästrummet? En orm? En livslevande krokodil? En förförisk Johnny Depp? Pyttsan. Ännu mera pappersbitar, klippgrejer och dockkläder! Jag fick en nära döden upplevelse och insåg att så här ter sig helvetet för mig. Rum efter rum fulla med leksaker, skräp, pappersbitar och diverse dockattiraljer och där går man och plockar och plockar och städar och städar i evighet amen.

Och nu, alla barnlösa vackra vänner, ber jag att ni inte sitter och suckar framför skärmen och bedyrar för er själva att dett pikanta problem inte kommer att drabba er för att ni ska verkligen ha pli på era barn. Jag har pli på mina barn. Åtminstone intalar jag mig att jag har det. Jag har bara väldigt svårt att få dem att förstå att de måste utöva sin kreativa ådra inom lekrummets väggar. Jag vet inte riktigt varför det har misslyckats så här långt men jag jobbar på det. Så länge så tröstar jag mig med detta vackra citat:

In a chaotic world as this, don´t stribe for perfection. Instead, perfect your love.