My name is Tautinen. Luulo Tautinen. Ok, så alla i min lilla familj ligger och yrar i hög feber. Utom jag. Istället blir jag bara trött och småirriterad och - inbillningssjuk. Har mätt feber kanske 34 gånger de senaste två dygnen. Det mest imponerande resultatet var 36,0. Det är ju så långt från feber som man bara kan komma. Finaste maken har rekordet i kategorin långvarig feber -
snart 5 dygn med allt från 37,5 till 40. Barnen imponerar med att både utföra yoga, stå på händerna och äta lassvis med mat fast de har så hög feber att man kan steka ett ägg på deras panna. Hur är det möjligt? Viljekraft? Tankekraft?
Har märkt en otrevlig sida av mig, jag är ingen Florence Nightingale. Ni vet, Damen med lampan som vakade över sjuklingarna med ett milt leende på läpparna. Jag bara suckar och himlar med ögonen när maken redogör för sina feberresultat. "Va du e omöjli", suckar jag halvdesperat och smygäter lakrits. Because I´m worth it. Fast det är jag inte.
Jag måste se denna febererfarenhet som en zenbuddhistisk övning. Inte slingra mig som en mask på en krok utan istället vara i nuuuet. Synd bara att nuet känns lite pissigt.
3 kommentarer:
Hoppas ni kryar på er snart!
Ni e noo omöjli! ;D Krya på er. Kramar!
Sus---> Det här börjar kännas som vår renovering...
Lotta---> Ja du, snart snart...
Skicka en kommentar