fredag 16 januari 2009

tröttsamhetens väg

Gäsp, snart får väl bloggen byta namn till när vi återvänder till sängen finner vi meningen. Jag känner mig pigg och utvilad bara jag får mina sexton timmar, som Marian Keyes så fyndigt uttrycker det. Så igår gick jag och la mig kl 20.45. Vaknade 5.30 med ett tjing och så var den morgonen nästan lite förstörd. Jag skulle nämligen ha fått sova ända tills 6.30 då jag annars får masa mig upp kl 6. Så nu, lagom till kvällsruschen (matlagning och nattning) så börjar ögonlocken bli tunga igen.
Men, imorgon är det lördag och det betyder ashtanga redan från kl 7. Kroppen gav bra gensvar i onsdags så nu hoppas jag på bra feelis imorgon också. Och ifall jag bara orkar steka 750 g köttfärs till sås så är heeela morgondagens matlagning fixat. Räddningen stavas givetvis rester, ett av de vackraste orden som finns.

Dagens tänk: Jag drack en kopp grönt te, och stoppade kriget.
Paul Reps

2 kommentarer:

linda sa...

jag tycker "sova" är ett fantastiskt vackert ord!

Ida sa...

De vackra orden växlar utifrån vilken fas man är i. Sova var det bästa ordet så långe barnen var yttebytte små och jag inte fick utöva sömn alls (kändes det som). Nu när barnen är större är rester lika vackert, det betyder 45 minuter insparat, 45 minuter som jag kan sätta på något viktigt som att läsa, slappa eller surfa the net!