Fredagsflum

Jag har haft ett behov att återvända till mera andlig litteratur på det senaste. Yogafilosofin och även buddismen ger mig mycket och jag känner att jag vill gå djupare. Kanske tillochmed anteckna, kommentera och fundera på papper. Ahimsa, icke-våld, berör mig extra djupt just nu. Att utöva icke-våld betyder inte bara att man låter bli att utöva fysiskt våld mot andra, det är minst lika viktigt att man är snäll med och mot sig själv. Allt börjar från - du själv. Du kan inte helhjärtat lyssna på andra om du inte lärt dig att lyssna på dig själv. Du kan inte fulländat respektera andra före du respekterar dig själv. Sokrates visste precis vad han pratade om. Känn dig själv. Möt dig själv. Se dig själv. Med yttersta vänlighet.

Ahimsa. Var snäll, käraste.

Amen

Tvinnar

Balanserar mittemellan. Så då blir min vardag också lite tudelad. Idag har jag och chix bundit vår första lingonkrans vilket nästan gick som en dans. Betänk dock, när ni ser bildbeviset, att vi aldrig gjort en dylik och däför är det fullständigt förlåtet att det är aningen (sure!) vind och sned. Då ser man att den är hejmlaga.

Ikväll ska jag klämma finnar och se på Twilight, den första.

Så blir min vardag mina vänner, en tudelning mellan vuxen och ungdom.

Och så tävlar vi igen...

Bli berörd och tävla people!

Påklädd

Har städat huset hela dagen idag och passat på att både lyssna och se en hel hög med låtar på tuben. Bra musik betyder välstädat hus ifall jag är på rätt humör. Och idag var jag det så nu skiner det i varje vrå i åtminstone fem minuter. Mina små corioliskrafter (chix alltså) gör omedvetet sitt bästa för att återställa balansen. Men tillbaks till musiken. Nu är jag inte särskilt bevandrad i tonernas värld, jag sjunger gärna och falskt men kan klappa behjälpigt i takt om det så krävs. Ändå förvånar det naiva mig att manliga sångare, band, så ofta verkar köra sin egen personliga stil medan kvinnor, ifall de vill vara framgångsrika, genast placeras i ett fack. Och ovanför det facket står det "Snygg, sexig, vågad på gränsen till vulgär". Och ja, jag vet. Det är ju inte direkt dagens nyhet att det är så. Men det känns så sorligt. Vilken utmaning att uppfostra de egna tjejerna att bli starka självständiga kvinnor när många förebilder är allt annat än sunda.

Så, det var fredagens moralpredikan. Nu ska jag klä på mig en heltäckande polotröja.

denna dagen

Hemma med vad som föreställer ett sjukt barn. Imorse hostade hon oroväckande och hade feberbörjan. Blek, trött, medtagen och mycket ledsen när hon insåg att det inte blir något älskat lekis idag. Men sedan passade hon på att öva bakkullerbyttor i soffan och jag insåg att detta sjukande knappast är långvarigt eller särdeles allvarligt. Får se vad kvällen för med sig. Just satt hon tätt intill mig och lekte med en nål. Som den underbara mamma jag är så lyssnade jag inte riktigt på hennes pladder så det tog sin lilla stund före jag insåg att hon lekte med en...nål. Jag bad henne sluta, sa att nålar gör mig nervösa. På perfekt standardsvenska svarade hon mig:
-Men varför skulle nålar göra dig nervösa? De är ju inte ett dugg farliga, nu är du lite fånig.

Ja, det är jag väl. Men en nål inkörd i armen är aldrig speciellt skönt.

Ur mörkret i ljuset

Voi suck. Det är mörkt, barnen snorar och grisen lurar i alla hörn. Min småsneda rygg har snedat till sig och nu får jag ta telefonen i vacker hand, ringa naprapaten Mr D och slita ryggen på plats. Det är mörkt. Känner att jag måste hitta några ljuspunkter just nu, man måste skapa dem själva ifall de inte dyker upp. Egentligen vill jag ha en skön resa någonstans långt bort, men i avsaknad av sådana möjligheter så får man ta till det näst bästa. Myskvällar. Extra god mat. Kanske restaurangbesök (hit räknas inte Mäcken)? En ny Friends DVD box tror jag blir nästa inköp. Längtar efter att få skratta på mig.

Vad gör du för att hålla glimten uppe?

massagemagi

Jag är ett måndagsbarn. Eller ett måndagsexemplar egentligen. Jag är lite sned och vind, allt är inte precis där det borde vara och det skevar och glipas lite överallt. Som ett charmigt gammalt hus ungefär. Idag har jag fått massage. En riktig ordentlig massage med grimaser och knutna nävar. Voi aj vad det gjorde ont men lika gott gjorde det i slutändan. Massören, tillika en god vän, konstaterade lite förvånat att hon aldrig sett en dylik rygg, en uppnosig kota stod ut på ett mystiskt sätt och när hon tryckte på området omkring såg jag stjärnor. Hon frågade om jag har skadat mig men det kunde jag inte komma ihåg. Jag får väl skriva upp det på måndagsexemplarskontot. Det ska bli intressant att do my yoga imorgon, se om jag känner någon skillnad. Kanske jag nu, sådär som i ett trollslag, flyger upp i sirsasana

Det oundvikliga ämnet

Wow, svinsen har totalt tagit över media här hemma hos oss. Nu börjar jag bli så grymt trött på skiten, all tjat om vaccinering hit och dit... Jag ber ödmjukast om att få slippa. Vi beslöt i ett tidigt skede att skippa vaccineringen och det linjen har vi hållit, men oj vad läget har blivit spänt. Människor, speciellt föräldrar, är rent utsagt livrädda och jag förstår dem verkligen. Också jag har darrat på manchetten ett par gånger men eftersom finaste maken också har varit på njet-sidan så har saken egentligen varit ur världen för länge sedan. Stunder som dessa som älskar jag hans rycka-på-axeln-allt-ordnar-sig-attityd. Den driver mig ibland till vansinne, men just nu lutar jag mig mot honom och håller i hårt när det stormar. Jag tror vi har gjort det rätta beslutet för oss. Alla andra får ta sina egna beslut och det finns inget fördömande i det alls. Är det inte skönt när det är så? Den som vill vaccinera gör det och den som vill slippa slipper. Underbart enkelt. Inget ont samvete. Inga blickar. Bara stilla nickande.

Tänd ljus i höstrusket. Mörket flyr, dagen gryr.

Yogasuprise!

Ojdå. Sov taskigt inatt, vet inte varför, och bestämde mig sorgset för att göra en mycket lätt lätt variant av söndagsyoga. Åt en lätt lätt frukost och skulle värma upp genom att beskåda en DVD med Shiva Rea som fina N har belånat mig. Nå, det gick som det gick och en timme senare sitter jag förvirrad och svettig på min yogamatta och undrar vad som hände? Tydligen kan jag inte bara titta på yoga, min kropp utför den iallafall. Känns konstigt, men på ett bra sätt. Energin har hittat sin väg tilbaka i min kropp och nu får dagen fyllas med göromål. Vardagsrumsgolvet ropar efter a good cleanup och efter det får vi se om det blir världens godaste Marzianopizza eller hembakt ganska ok pizza.

Trevlig farsdag till er!

En till pärla på min tråd

Torsdag. Ni vet, torsdagar och jag är ingen höjdare. Men jag har ätit tårta och sovit en timme på soffan så dagen får godkänt. Jag har det bra. Och så får jag lyssna på Radiohead.

Matigt

Snart matlagning. Egentligen, långt långt inuti, så tycker jag om det. Att vara demiveggo ställer mera krav på maten vilket bara är häftigt. Det blir mera spontanitet, kreativitet och så givetvis: grön- och rotsaker. Nu tänker jag fixa till en pizzagratinerad potatisgratäng. Jag tror det kommer att bli underbart gott. Det finns bara ett aber. Eller tja, två. De stavas chix. De är inte lika, vad ska vi säga, öppna matmässigt som jag anser mig vara. De skulle gladeligen leva på makaronilåda samt potatismos och korv bara de fick.

Jag har en spännande kväll framför mig.

Söndagssnarvel

Marvellous söndag. Marvellous! Vaknade 7, men steg upp först en halv timmen senare. Jag låg och drömde vaken: byggde luftslott, rev dem varsamt, stapplade upp nya och tillsist fick de lösas upp i insikten att kroppen ville stiga upp. Vi hade en liten get-together med käraste systrar och parenteser i lördags och i köket väntade något som jag tycker är fantastiskt kul: uppstädning. Ingen ironi alls, jag gillar skarpt att städa upp efter en fest eftersom grunden oftast är lagd. In med det mesta i diskmaskinen, flytta runt möbler, lite upplockning och några snabba drag med dammsugaren - voila! Städat, snyggt och precis som jag allra helst vill ha det. Yogade ivrigt till stark musik, bland annat denna. Sedan sen frukost vid ett dignande bord fyllt av nybakade scoenes, ägg, jordgubbssmoothies och juice.
Sedan mera familj, nu var det vi som körde till mina parenteser och medan de andra åt köttsoppa in i byn spisade jag skivor och dansade i ett tomt föräldrakök. Sedan sopade jag lite för att vara till nytta. När resten kom tillbaka, min sjukSyster och familj med, spelade vi kort, åt svampsoppa med nybakat bröd och badade i en 94 grader varm bastu. Samvaro. Närvaro.
Nu sitter jag. När barnen lagt sig ska jag lösa sudoku och lägga mig klockan 10.

Imorgon är det måndag.