Istället för att sticka iväg så bestämde jag mig för att helt enkelt sticka. På riktigt. Så nu sitter jag i soffan iklädd myskläder och morgonrock och stickar en mössa i vackra 70-tals färger. Det går bra för att vara jag, och dessutom är det skönt att totalt koncentrera hjärnan på något praktiskt (avigt...rät...avigt...rät....) och dessutom passar mössan mitt köpstopp bra: både stickorna och garnet tog jag vördnadsfullt av min döda farmor som var en riktig hejare på att handarbeta. Hon skulle säkert gladeligen ha sponsorerat mitt handarbetsknyck. Det känns bra att få jobba med hennes material, ett enkelt sätt att hedra henne faktiskt. Det var hon som lärde mig sticka i tidernas begynnelse.
Nu: back to the old stickningsboard.
3 kommentarer:
Jag blandar millan avig å rät, så jag kallar döm fö krånglå å lätt. :)
Ljuvligt!!!!
Jag blir ju riktigt rörd av att du tar vid handarbetet där farmor slutade, så att säga. Det kändes ungefär likadant när jag tog hem lite ur mammas handarbetskorg. Stickade faktiskt några sockor av efterlämnat garn.
Och på tal om köpstopp - det känns helt enkelt skitbra att du är med också! Sporrar mer än du tror! We go flicks ja!
Rät känns rätt, avigt känns avigt. Se där är min tumregel :)
Jag är överraskad över mitt handarbetsintresse, men det är så kul!!! Det trode jag aldrig... Yes, we go flicks yes!
Skicka en kommentar