Köpstopp är sannerligen inget som jag hade tänkt att gå med på. Jag menar, med tasklön och småbarn så är hela livet som ett enda stort shop-stop så varför göra det hela mer extremt än det redan är? Men. Till mitt försvar måste jag säga att det smög sig på. Jag har alltid gillat att spara pengar och det var väl snåljåpen i mig som tillsist bestämde sig för att prova på. Eller prova på och prova på, efter att ha bojkottat stadin ett par veckor så insåg jag väl att jag gått i köpstrejk. Trodde först att det inte finns speciellt mycket att dra in på eftersom jag inte är någon övertygad handlare från förr. Men se det fanns det visst. En tulpanbukett här, en inredningstidning där, en söt kofta bara för att det är fredag, chokladplattan, läppglansen... Puts väck tack och adjö. Och det häftiga är att det både syns och märks på kontot. Men det är faktiskt inte det enda.
Sylvia Boorstein som skrivit boken Medveten närvaro inbjuder sina läsare att prova på någon typ av försakelse för en tid. Hon påstår: "Kom ihåg att det inte handlar om att vara stoisk. Det handlar om att få intim kännedom om själva begärets natur. Begäret drar så hårt i oss, att det är överraskande att finna det tomt." Vågar man gå förbi bindningar, alla föreställningar om vad vi borde köpa för att vi är värda det, för att vi måste, för att vi kan behöva det så finner vi - ingenting.
Ingenting. Det finns inget att vara rädd för. Vi behöver inte allt vi tror vi behöver. Vi behöver mindre än vi någonsin kan tro. Vad ska vi med pengar då, förutom det uppenbara som mat, kläder och boende? Jag tror: upplevelser. Kanske i form av resor, kanske i form av annat. Jag vet inte.
Nu: stryka begagnat presentpapper och sy lapptäcke av uttjänta trosor. OBS ironi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar