-Ja,men du e ganska extrem.
Precis de orden yttrade min man idag åt mig. Skulle han ha sagt det med flirtig blick och med tillägget "baby" så skulle jag ha blitt glad och rodnat lite. Falsk blygsamhet alltså. Men han sa det med naturell röst och höjda "du-vet-vad-jag-menar" ögonbryn. Vi snackade uppfostran och jag ansåg att vuxna (läs: jag) bestämmer och att barn i vissa fall helt enkelt inte får säga sin hjärtats mening. För att vuxna vet bäst och sätter gränser. Det var då han yttrade den redan berömda sentensen. Och jag hade inte tid att argumentera för jag skulle iväg på yoga.
I skrivandets stund så kan jag inte bestämma mig om jag ska vara kränkt eller sträcka på mig lite och tycka att det här med att vara extrem är ganska coolt. För let´s face it, det där med att balansera på normalitetens smala lina har aldrig varit min starka sida.
4 kommentarer:
Sträck på dig, kvinna. Du är stolt och säker på din roll som mamma och låt inte den kommentaren fälla dig.
Barn behöver gränser och det är det som är kärlek.
Vi får åter igen återgå till dethär med hur folk har blivit uppfostrade och hur olika hem vi kommer från. Tänk på det.
*både tänker och sträcker :)*
De enda "normala" människorna är de man inte känner så väl. :) Skön helg vännen!
Ja! Det är en skön tanke :) Ha en underbar vecka sweetie!
Skicka en kommentar