Sist men inte minst

And so it is; happy new year.

Min ursprungliga plan var att fota familjen och publicera, same procedure as last year. Men barnen ville inte göra som jag ville och bilderna blev väl knäppa så jag tänkte nej. Jag ska bespara dem och er. Dessutom såg jag smålidande ut på alla bilder och så vill vi ju inte vara denna maaaagiska afton.

Men livet är ändå gott. Familj och jobb. Finaste vänner. Och yoga halleluja.

Var snäll med varandra. Ahimsa for 2010.

Puss & kram.

avslut

Håller på med 2009 closure. Skapar fotoboken om 2009, rensar papper, bränner papper... Köket kan vara ett bombnedslag men guda nåde den som rör i mitt fajlingsystem. Den är ackurat, precis och absolut. Men så är jag en jungfru. Vi är otrevliga pedanter, detaljpåpekare och allmänt noga.

Nu ska jag dock ta kvällde, stämma min gitarr och spela för min man.

Ex-mas

Bra jul. Mycket mycket bra jul. Kanske den bästa ever? Har inte ätit alltför mycket sött, absolut inget kött och icke heller druckit något rött. Men jag har druckit must (must is a must), knapprat cookies och konstaterat att mitt hår har blivit långt. Yogat varannan morgon trots att timmen varit senare än vanligt, samlat energi och sedan borstat granbarr av mattan. Skottat snö. Skottat snö. Och efter det badat bastu.

Lovely. Bara bara lovely.

Julens absolut nr 1.

Egen bild.

Jag önskar er en nöjsam jul

Klapparna är klappade. En julkaka är bakad. Imorgon blir det en enda hemmagjord maträtt (Janssons mums frestelse) och resten får Saarionen stå för. Gud signe Saarionen. Annars då? Tja, vad vet jag. Jag gillar min nihilistiska laissez faire attityd, fastän den kanske inte är så sann som det verkar på bloggen. Egentligen vill jag ha en Alexander och Fanny jul (utan barnagat då) men jag varken orkar, kan eller vill så då får det bli the next best thing. Och det är vad vi har nu. Jag är nöjd.

Ps. Ville egentligen publicera en julskändande bild på en Lindströms tomte som grillar ett barn men jag hittade inga sådana så ni får också nöja er med the next best thing. Moi.

BF

BF. Barnfria för sådär knappt ett dygn. Finaste maken och jag ska göra sådant som börjar på s. Städa och shoppa. Och kanske slöa.

Dagens låt. Och sedan denna.

Mera

Jag är väl den första att medge att Linda Skugge inte är den sylvassa feministpennan som förr, men jag kan ändå inte låta bli att gilla en del av hennes åsikter och hennes attityd i vissa saker. Som, try harder. Kanske något av ett Linda slogan och något för oss andra flummiga females att ta efter. Känns det trögt? Try harder. Biter livet dig i häcken? Try harder. Suger det faktum att din man tjänar mera cash än dig fastän du har en flashigare examen? Try harder.

Jo. Jag gillar det. Ett bra modernt mantra.

Feelis

Well well, jingelbell. Först håller jag en lång och tråkig monolog över hur innerligt trött jag är på julen och allt blähä som hör till och sedan förvandlas jag till Jultomtens flitiga handygirl över en natt. Eller vad sägs om julkortspyssel, hemmagjord julgodis och tomtekjolar åt barnen sydda av julgardin fyndad på lopps? Jag fattar ingenting. Men barnen njuter som aldrig förr, de som är tokiga i att pyssla får nu sitta tillsammans med en glad och tindrande mamma som verkar ha återupptäckt en barnslig glädje som varit gömd alldeles för länge. För det är så kul!

Kanske det är så, bara genom att acceptera så kan förändring ta plats. När jag accepterade min aversion mot happy happy christmas så bereddes plats för något annat. Inget motstånd, total följsamhet leder in oss på nya banor? Eller så har jag bara blivit tillfälligt sinnesförvirrad och vaknar snart upp i fosterställning under en snötyngd gran sjungandes Nu är det jul igen för hundrande gången.

Dagens låt! Och nej, det är ingen jullåt utan en gammal goding från min fjortisperiod. Ursäkta mangan, det var det enda tillgängliga.

Och den kom och gick

Och så har vi veckoslutet i bilder goa vänner. Och ja, det är dumt att jag inte får fixat dem sådär snyggt och propert men jag är inte särdeles fenig på just det området. Och så har vi inte de rätta programmen. Tror jag. Anyway, här kommer förklaringen på pix.

Chix har tillverkat 25 stycken huvuden som ovan. Tjugofem! Gissa hur mycket lego de fick i julklapp i fjol?

Jag blev trött på klottrandet och konfiskerade pappren. Så minstingen skrev på näsdukar istället. Detta ska föreställa öppettiderna i hennes butik.

Finaste maken fixade finaste bastun. Tro mig, snyggare bastu finns inte väster om Kukkolaforsen. Den värmde bra när köldgraderna ikväll visar på 16.

Nå nu syns det inte så bra, men när jag riggade upp tro, hopp och inbillningen så lös alla utom tron. Det tog jag som ett omen. Vilket det senare också visade sig vara när jag läste dumma uttalanden från en lokal präst.

Nå, det var det veckoslutet. nu har jag bara spurten kvar på jobbet och sedan sweet sweet jullov.

Tadaa!

Rena tävlingsbloggen people. Så, klicka och tävla om bland annat finaste boken! Eller varför inte en mysig sjal!

Karma police

This is what you get när man prioriterar sömn om mornarna istället för att yoga: hej bihåleinflammation. Svullet ansikte och rossel i rören är aldrig sexigt.

Det ante mig

Detta är en magisk tid. I sanning. Jag hade tänkt bojkotta julen och fira midvinterblot istället. Men så hände något, julens fé slog mig i huvudet med sitt trollspö och plötsligt gjorde jag papperkaksdeg. Nej det var inte en försköning av "sticka ner huvudet i kyldisken och plocka ut fabriksgjord deg" (vilket också är ok) utan jag gjorde allt från scratch. Betyg: 3½ peppishjärtan av fem möjliga. Sedan fick jag luciasärkskris ikväll och blev tvungen att sy en till. Jag - sy luciasärk. F-r-i-v-i-l-l-i-g-t. Eller nja, jag blev sort of tvungen, det kunde ha ordnats på andra sätt genom 32 telefonsamtal, men det kändes lättare att sy.

Anyway.

Den blev intressant. Ärmarna är lika långa och huvudet rymdes genom halshålet, vilket var huvudsaken. Och så en extra twist, jag har inte bestämt vad som är framsidan eller baksidan än. Vill man ha en v-ringad nacke så funkar det, vill man ha båthals så funkar det med. Man kan svänga och kränga den hur som helst. Att den sedan är sned och vind så får äldstingen leva med. Hon strålade som en fullmåne när hon provade kreationen och sa saligt att den var "bra söma". Tack, sa jag och lipade lite när hon gått och lagt sig.



Så nu får jag sitta och virka spetsar till kragen. Hehe, nå nej. Något ska man spara till nästa år.

Nya jag

En bloggare frågade sig varför folk skaffar barn (fast barn inte är något man skaffar, som hund) när de sedan gnäller över hur jobbigt det är. Jag funderade lite på detta, främst eftersom jag också stämmer in i klagokören som mässar om snoriga ungar, leksaker överallt och trotsutbrott. Men idag såg jag svaret solklart framför mig. I församlingshemmet, i skepnaden av en urtvättad blommig sommarkjol. Såhär är det: jag har en mycket bestämd och medveten fyraårig dam under mitt tak. Hon är speciellt noga med kläder och komponerar själv ihop vad hon har på sig om dagarna (dett skrivs också som ett slags självförsvar, hos oss samsas rutigt och randigt glatt och förnöjt...) Denna kväll hade fyraåringen julfest vid församlingshemmet och jag hade plockat fram en underbar rutig klänning med matchande skirvita strumpbyxor. Fyraåringen dängde kläderna i golvet och plockade fram en brokig tunika och en solkig kjol. Jag höjde mitt mammaveto och totalförbjöd henne att bära de kläderna. Det var my way eller så blir det ingen highway till festen. En bister fyraåring klädde på sig och vi susade iväg. Där står hon, sjunger som den ängel hon är och under en bråkdels sekund drar hon upp sin klänning lite - och där under skymtar jag genast Kjolen. Det plagg hon själv ville ha, det plagg jag förbjöd henne att bära. Jag blir så glad innifrån och ut. Underbart! Vilken perfekt kompromiss! Att jag inte kom på det själv? Det krävdes hon till det, en fantastikt klok och insiktsfull tösabit.

Jag har glädjen att ha egna barn, som varje dag lär mig att tänka utanför den berömda boxen. Jag har glädjen att jobba med olika slags barn, och varje lite ungen visar mig nya vägar. Nya sätt att tänka, agera och fungera. Nya sätt att se på mig själv och andra. Och det är jag innerligt tacksam över.

Apropå inget

Stuff jag ska sluta säga när jag pratar med folk:

- Inom filosofin pratar man ofta om...

- Jag vet en asana som hjälper mot den åkomman

- Jaha, försök sluta dricka mjölk, det hjälper

The utmaning

Har lite smått intresserat följt med utmaningarna som cirkulerat på olika bloggar. Nu har jag grubblat och funderat fram egna svar till tio-utmaningen. Det går helt enkelt ut på att man berättar tio saker om sig själv, förhoppningsvis mera oväntade grejer som andra kanske inte visste om en. Så voila, här är min lilla lista. Läs och gråt.

1) Jag ogillar att brodera. Tja, handarbete i allmänhet är otrevligt men broderi i synnerhet. Detta skulle knappast störa mitt universum om jag inte i jobbets vägnar blir tvungen att stifta bekantskap med denna konstform. Och än värre, hjälpa stackars barn som blir utsatt för broderi. Nej, det blir till ingenting annat än pinsamt.

2) Jag gillar att svära. Mycket, högt och ofta. Knepigt eftersom jag är språkvårdare till utbildningen och dessutom har barn omkring mig ca 24 h om dygnet. Så jag försöker lägga band på mig, men det är svååårt. Livet blir lättare att bära om man kryddar det med svordomar.

3) Jag tror inte på giftemål. Egentligen. Jag tycker hela idén är förlegad och borde följaktligen moderniseras. Gör äktenskap kontraktsbundna, typ för fem år i taget eller så. När fem år gått förbi så sätter man sig ner och funderar ifall man orkar och vill fortsätta tillsammans fem år till eller ska man sätta punkt.

4) Jag är fullständigt oromantisk (suprise!). Vill min man ge mig en komplimang så får han kalla mig MILF. Det sägger väl en hel del.

5) Men! Jag är, mot alla odds, mycket lyckligt gift. Paradoxalt nog, tycker jag med. Det har väl mest att göra med min man kan jag tänka. Han är kort sagt det bästa ever.

6) Jag har ett komplicerat förhålllande till det finska språket. Jag undervisar i det själv, pratar följaktligen god finska men har ändå svårt att prata. Jag blir blank i huvudet i en vanlig konversation, gapar som en fisk på tomma land. Vet inte varför. Jag jobbar på det.

7) Är head over heals kär i musik. Musik får mig att tappa besinningen på ett positivt sätt. Jag sjunger, dansar lever musik dagligen. Konstant. Rytm och melodier är min bensin, min drivkraft. En tyst värld är död värld.

8) Jag tror att reinkarnationsteorin skulle skapa världsfred, ifall den fick global genomslagskraft. Detta i kombination med empati och löööve förstås. Förstår ni? Ifall alla verkligen förstod att man (enligt mitt och många andras sätt att se på det) har levt många liv, liv som kvinna, man, straight, gay, rik, fattig, vit, svart.... så skulle man se på varandra med andra ögon. Vi kan ta varandra i hand och inse att du är jag, jag är du. Vi är ett.

9) Ifall jag sminkar mig för mycket liknar jag en transvetstit. Jo, det är sant. Jag har ganska grova kantiga drag och för många kajalstreck och mascaradrag gör mig till en snygg men ganska trashig transsa.

10) Jag ser mig själv som udda. Som yngre tyckte jag det var jobbigt men nu stör det mig inte nämnvärt längre. Det viktigaste är att man är snäll och det är jag merparten av min tid.

Status

Det är satan i mig för mörkt att ha karakär just nu: choklad är mitt mellannamn, jag sover så länge det bara går om mornarna vilket betyder bye bye yoga och på dagarna går jag mest omkring och ser ut som ett blekt russin. Nu ska jag lyssna på rivig rock och strosa omkring i mina rosa kalsonger tills det är dags att susa iväg på jumppa med minstingen.

Märkte just den underbara kontrasten mellan förra inlägget och denna