Fick pipi masu på yogan idag, har inte hänt förut och det påtade mig. Cyklade hem, satte mig framför laptopen och passade på att gräla lite med finaste maken. Fast nu är han väl suraste maken kan jag tänka. Han tar ut sin surhet på gräsmattan, klipparen stånkar någonstans i fjärran.
-Ja far ut, sa han och steg demonstrativt upp.
-Hej då, sa jag och låtsades vara fullt upptagen med något annat.
Tänk så mycket som rymmer i två små ord. Ett oskyldigt hej då. Men i vardagsrummet bildades det rimfrost på fönstren och kall vit rök spreds runt min mun när jag yttrade orden. Jag ska skrapa av fönsterrutorna och se på honom där han traskar. Kanske skicka en slängkyss eller två. Påminna honom om den fina fru som jag oftast nog är. Inte alltid, men oftast.
2 kommentarer:
Äsch och blä för dendär isen som skymmer utsikten på våra fönster ibland!! Och alltid undrar man, va? vad var det som hände? varför blev det såhär?
...och vanligen har man glömt allting lika snabbt och det hoppas jag att hände med er igårkväll också!
Kram och namaste
Jo, man blir alltid lika förvånad. Vi har nött på varandra en bra lång tid nu i och med att vi båda går och skrotar här hemma. Då blir det isrosor på fönstren ibland. Jag tänker att det hör till. Isrosor blandat med honungslena solstrålar.
Skicka en kommentar