Veggohotet

Tadaa! Två dagars internetspaus här hemma. Har bara kollat av e-posten på jobbet (ifall någon viktig skulle ha ett viktigt ärende till mig, typ att jag vunnit 1000000 euro) och that´s it. Det har varit intressant att pejla in egots reaktioner när det inte får som det vill, alla ursäkter som dyker upp i huvudet som försöker få mig att ta till tangenterna. Sedan vet jag inte egentligen varför jag envisas med att nu som då ge upp saker bara för att sakna. Jag tänker mig att jag motionerar min karaktär. Men vad jag ska med den vet jag ärligt talat inte.

Dagens hot i föräldravärlden:
Minstingen fick plötsligt för sig att inte äta broliersåsen som jag kärleksfullt (nåja) tillrett.
M: Ne jag vill int äta.
Jag (med ansiktet fem cm från hennes ansikte): Då äter du vegealternativet vilket är cous cous wook med färska grönsaker.
M äter snabbt och smått förskräckt upp sin mat och smiter från bordet.

Mellowfriday

Måndagsmorgon

Snorigt barn + måndag = VAB. För de lyckligt oinvigda så betyder det att jag är hemma med sjukt barn idag. Har spenderat tid på fejjan och kollat in lite bilder som en klasskompis från waaaay back har fotat. Han har typ rest jorden runt verkar det som och har dessutom bilder av ypperlig kvalitet på sin sida. Så utan att ha förflyttat mig alls har jag varit i London, Singapore och Paris. Jag blev riktigt glad av bilderna, känns fantastisk att få uppleva andras resor på detta otvugna sätt. Nu när jag lyfter min blick och kikar ut genom fönstret ser jag snö snö snö. Dessutom snöar det så det blir väl att bege sig ut på eftermiddagen och göra det som krävs av en husägare som inte vill bli insnöad. I princip kunde väl också jag befinna mig på Kuala Lumpur, men jag är var jag ska vara. I allt det vita, tillsammans med en förkyld tös, med en dator på ett smuligt köksbord.

Jag är på min rätta plats.

Berömd

Jag tror denna film varit på bio redan så det blir väl att hyra. Men knappast tillsammans med F.M eftersom han inte gillar musikaler. Är man karl och gillar musikaler så kör man sin bil på andra sidan vägen, säger bondlurkarna här i trakten.

Så min fråga är, någon som vill se den med mig? Jag lovar att inte sjunga med (det blir svårt!) och inte heller spastiskt dansa till eftertexterna (ännu svårare!)

Mellow

Enligt fejjan (och facebook har alltid rätt) så är jag Lynette Scavo. Jag rådiggar Lynette och sympatiserar varmt med hennes kontrollbehov, men idag är jag Bree van der Kamp. På spisen puttrar en soppa som ska gotta sig i två timmar så att den "blir en skön blandning". Jag älskar flummiga recept som använder sådana uttryck, det kan ju bara lyckas! Lite muslibröd straight from the oven and we have ourself a little piece of heaven. På spelaren snurrar mr Glenn Miller, ett måste när man har långkok på gång.

Vi har alltså 40-tals tema på gång. Men imorgon blir det disco, för då är det fredag whohoo!

Friska hårfläktar

Shopstop inkluderar icke frisörsbesök. Har inte gjort något åt barret på typ fyra månader så det är verkligen dags! Tänkte mig en frisyr som ovan. Leker med tanken att sätta färg på håret, har haft min egen färg nu i flera år vilket jag inte har något emot, men omväxling förnöjer. Om det blir mörkbrunt eller blont är en annan femma... Kanske båda?

Bild lånad från charlottestrand.blogspot.com

En oshoppoholics bekännelser

Köpstopp är sannerligen inget som jag hade tänkt att gå med på. Jag menar, med tasklön och småbarn så är hela livet som ett enda stort shop-stop så varför göra det hela mer extremt än det redan är? Men. Till mitt försvar måste jag säga att det smög sig på. Jag har alltid gillat att spara pengar och det var väl snåljåpen i mig som tillsist bestämde sig för att prova på. Eller prova på och prova på, efter att ha bojkottat stadin ett par veckor så insåg jag väl att jag gått i köpstrejk. Trodde först att det inte finns speciellt mycket att dra in på eftersom jag inte är någon övertygad handlare från förr. Men se det fanns det visst. En tulpanbukett här, en inredningstidning där, en söt kofta bara för att det är fredag, chokladplattan, läppglansen... Puts väck tack och adjö. Och det häftiga är att det både syns och märks på kontot. Men det är faktiskt inte det enda.

Sylvia Boorstein som skrivit boken Medveten närvaro inbjuder sina läsare att prova på någon typ av försakelse för en tid. Hon påstår: "Kom ihåg att det inte handlar om att vara stoisk. Det handlar om att få intim kännedom om själva begärets natur. Begäret drar så hårt i oss, att det är överraskande att finna det tomt." Vågar man gå förbi bindningar, alla föreställningar om vad vi borde köpa för att vi är värda det, för att vi måste, för att vi kan behöva det så finner vi - ingenting.

Ingenting. Det finns inget att vara rädd för. Vi behöver inte allt vi tror vi behöver. Vi behöver mindre än vi någonsin kan tro. Vad ska vi med pengar då, förutom det uppenbara som mat, kläder och boende? Jag tror: upplevelser. Kanske i form av resor, kanske i form av annat. Jag vet inte.

Nu: stryka begagnat presentpapper och sy lapptäcke av uttjänta trosor. OBS ironi.

Nu stickar jag

Istället för att sticka iväg så bestämde jag mig för att helt enkelt sticka. På riktigt. Så nu sitter jag i soffan iklädd myskläder och morgonrock och stickar en mössa i vackra 70-tals färger. Det går bra för att vara jag, och dessutom är det skönt att totalt koncentrera hjärnan på något praktiskt (avigt...rät...avigt...rät....) och dessutom passar mössan mitt köpstopp bra: både stickorna och garnet tog jag vördnadsfullt av min döda farmor som var en riktig hejare på att handarbeta. Hon skulle säkert gladeligen ha sponsorerat mitt handarbetsknyck. Det känns bra att få jobba med hennes material, ett enkelt sätt att hedra henne faktiskt. Det var hon som lärde mig sticka i tidernas begynnelse.

Nu: back to the old stickningsboard.

Love love love

Fiesta a friday

Får man ens fråga; firar ni vändagen eller valentindagen? Som den obotliga oromantikern så måste jag givetvis svara nej och nu när jag dessutom trivs och mår i mitt köpstopp* så kan jag helt enkelt inte bära hem tre fula hjärtanallar åt la familia. Men en påse med hjärtagodis lurade chix mig att köpa åt deras far & min man. "Tå blir no pappa glad" sa de och tindrade med ögonen. Så det kan jag gå med på.

Sedan återstår bara fredagsfeelis goa vänner. Kärleksfredagsfeelis.

*som den slöa snikna jävel jag egentligen är

Borta bra...

Jag lider av escapism. Det yttrar sig i allmänt missnöje, högt flygande drömmar och stundtals rigorösa drömmar varav de flesta börjar med orden "Varje gång jag tänker på framtiden ser jag en milsvid kritvit strand, varför gör jag det?". Nu låter det kanske som om jag vill sticka från vintern men se så enkelt är det inte. Vintern stör mig inte nämnvärt, varför marra då det bara är slöseri på energi. Spara på dig själv och acceptera att snö och kyla är en (väsentlig) del av vardagen just nu. Nej. La problema ligger djupare än så och jag har inte kommit så långt i min soulsearching så att jag benat ut varför jag bara vill ta min famlj under armen och sticka iväg! Det pölliga är att jag trivs riktigt bra med mitt liv som det är nu. Och resten av familjen trivs också med sina liv och leverna. Vi har det gött. Så varför vill jag bort? Vad är det som möjligen kan fattas?

När jag har allt.

Morgonstund...

Visste ni att himlen inte alls behöver vara svart klockan halv fyra på morgonen? Nej då, den kan vara vackert rödfärgad av någon kosmisk orsak jag icke fattar. Aj varför jag är vaken, frågar intresseklubben artigt. Tja, jag somnde strax efter halv tio och vaknade halv fyra när minstingen smågrät. Pajade henne försiktigt en knapp halvtimme och när hon äntligen somnat så var jag stickvaken. Och så har jag förblivit. Och kommer antagligen att förbli ända tills det blir dags att stiga upp om 1½ h eller så. Så det blir kanske en liten lur på dagen.

Har en härlig helg bakom mig med lite party, solskenspromenad med FM (finaste maken alltså) och soppa med vän. Lovely, baaara lovely. Har på känn att nästa vecka kommer att fortsätta i samma tecken. Jo, det kommer nog att bli så.

Må gott Måndag!

revolt!

Hade tänkt att jag skulle susa iväg till stan och shoppa en 80-tals kavaj till party party imorgon men vet ni. Jag tänker inte göra det! Jag tänker ta en skön promenix med familjen, baka runebergstårtor och sedan smajska på dem ikväll. Bye bye stresstad, hello tid med kärleken i mitt liv.

Idag fick jag höra att jag är en ung flickas förebild. Det gjorde mig otroligt glad. Otroligt. Glad. Och ödmjuk.

Ha en underbar jazzig fredag finaste vänner!

Kränkt eller icke kränkt?

-Ja,men du e ganska extrem.

Precis de orden yttrade min man idag åt mig. Skulle han ha sagt det med flirtig blick och med tillägget "baby" så skulle jag ha blitt glad och rodnat lite. Falsk blygsamhet alltså. Men han sa det med naturell röst och höjda "du-vet-vad-jag-menar" ögonbryn. Vi snackade uppfostran och jag ansåg att vuxna (läs: jag) bestämmer och att barn i vissa fall helt enkelt inte får säga sin hjärtats mening. För att vuxna vet bäst och sätter gränser. Det var då han yttrade den redan berömda sentensen. Och jag hade inte tid att argumentera för jag skulle iväg på yoga.

I skrivandets stund så kan jag inte bestämma mig om jag ska vara kränkt eller sträcka på mig lite och tycka att det här med att vara extrem är ganska coolt. För let´s face it, det där med att balansera på normalitetens smala lina har aldrig varit min starka sida.

The girl that rocked

Rock

Träningsvärk. Försökte hula igår, alltså köra rockring. Jag var riktigt duktig på det som mager teene, nu som mindre mager morsa så går det sådär. Jag juckade som en galen hund men det var tydligen helt fel taktik så jag försökte mig på magdansande middle-age women style men det gick inte heller så bra. Hur gjorde jag förr?!! Idag har jag alltså träningsvärk långt inuti magetrakten. Jag ska pröva på nytt ikväll, publicerar eventuellt bild på eländet. Bara det inte ser för vulgärt ut.