Ja det blev pipabil raka vägen till sjukan. För det är inte ok att ha 40,7 graders feber och sedan spy upp febernedsättande och dryck. Sexåringen och jag spenderade knappt sju timmar vid hospitalet, sedan fick vi komma hem. Tacktacktacktack. Vet inte riktigt vad det är, men det lutar åt en virusinfektion. Vi följer med. Med antibiotika ifall att.
Men här skillnaden mellan en vuxen och ett barn: när vi kom hem däckade jag i sängen och sov en medvetslös sömn i en timme. Hon, blodprovsgivaren och extrema-febern tjejen, leker i en koja i vardagsrummet. Ingen sömnig här. Utom jag, som ännu skulle ha lust att krypa under täcket.
Ps. Jag har varit på sjukan akut tre gånger inom loppet på tio månder. På julafton hade jag slinkigt kort klänning och massor med kajal, i maj hade jag stövlar, mysbyxor och pjamas, inatt jeans, tröja och det smutsigaste hår som gått i ett par skor. Just so you know.
6 kommentarer:
OMG, med pipabil och allt! Lilla livet och trötta mamman! Fortsätter skicka kramar och krya på er:isar!!!
Vi är en dramatisk familj. Tydligen. Usch vad man är liten på natten. Tack för kramar och krya på oss:isar, allt är välkommet :)
Ujujuj, krya på sig! Många kramar härifrån också!
Nämen nej usch, skickar kraft och styrkekramar åt er allihopa, men mest åt dig mamman..!
Hoppas allt ordnar sig snabbt nu.
men hjälp!vill oxå säga krya på er fort!!hoppas att ni andra int blir pipiga å! hur mår hon nu?
Lotta o Maggan--> Tack :)
Malin--> Jo, bättre. Hon mår så bra på dagarna, leker och busar. Men sedan stiger febern skyhögt på natten. Men, så har det bara varit ett par nätter så vi får se hur det blir denna natt. Doktorn gissning var ett virus, så det är bara att vila. Men hon äter antibiotika för säkerhets skull *inte övertygat glad...*
Skicka en kommentar