Febrig

Överansträngd. Hur i all sin dar gick det till? Fick feber på måndagskvällen, några otrevliga timmar med yrsel och allmän taskig feelis. För mycket på för kort tid, sa finaste maken klokt och jag vilade. En liten stund. Undrar om jag någonsin kommer att lära mig att chilla? Älskar att jonglera med massor av bollar, speedar på från bittida morgon till sena eftermiddag. Är en prestationsjunkie, självförtroendet stiger när jag gör och dalar när jag är passiv. Därav mitt problem med att stilla mig själv i avslappning och fåfänga försök till meditation. Både tankar och kropp sprittar och jag har lättast att lugna mig efter ett svettigt yogapass. Då känns det som om den energin som alstrats blir till en bestämd fårhund som ringar in alla bräkiga tankar och håller dem i schack.

Imorgon ska jag och några andra vackra människor sköta om serveringen på ett bröllop. Annars går tiden åt att ordna upp mina tankar och det som är mitt liv. Det är inte så drastiskt som det låter. Jag ska städa, röja och älska.

Nygammal

En vecka kan vara intet, en vecka kan vara allt. Det har regnat alla dagar utom en, men vad gör det när alla möten och all kärlek som fyller den fuktiga luften gör mig varm. Jag gick in med tankar om stenhård yoga, muskler som skulle påbyggas och bli smidigare och svetten som skulle förblinda ögonen. Så blev det också, till en början. Sedan fann jag mig själv sitta med nya själavänner i diskussioner som både ledde till skratt och gråt. Dörrar som varit låsta och igenbommade öppndes, ljus strömmade in och det som jag trodde var icke. Kvar i ruinerna och dammet stod - jag. Rakt upp och ner. Inga masker. Alldeles fulländad med plats för förbättringar. Och mina tankar om yogan verkade med ens ytliga och förenklade.

Allt är som förr, inget är som förr. Jag har tvättat mina ögon i mina egna tårar och allt är rent.

Namaste

Tävlingstajm!

Alla bloggar med självaktning har tävlingar, om jag förstått saken rätt, och nu är det dags för min formidabla tävling som bär det spartanska namnet "Gissa hur många palsternackor som jag kommer att skörda i höst" Jag kan ge er det tipset att över 20 stycken bör ni inte gå. Och var för all del inte blyga, ental mottages också utan att juryn blir sårad. Och priset kan man inte heller rynka på näsan åt: middag med min stökiga men ack så kärleksfulla familj! På bordet tronar vegelasagne tillredd på just palsternacka och annat gott. Och vad är en middag utan efterrätt: fryst cheescake med förhoppningsvis färska bär. Jag är inte knusslig, vill man får man gärna ta med sin eventuella familj. Men inte hela släkten. Vårt frimärksstora kök rymmer inte mer än typ 10 personer.

Så sätt igång och gissa!

Task

Fick pipi masu på yogan idag, har inte hänt förut och det påtade mig. Cyklade hem, satte mig framför laptopen och passade på att gräla lite med finaste maken. Fast nu är han väl suraste maken kan jag tänka. Han tar ut sin surhet på gräsmattan, klipparen stånkar någonstans i fjärran.
-Ja far ut, sa han och steg demonstrativt upp.
-Hej då, sa jag och låtsades vara fullt upptagen med något annat.
Tänk så mycket som rymmer i två små ord. Ett oskyldigt hej då. Men i vardagsrummet bildades det rimfrost på fönstren och kall vit rök spreds runt min mun när jag yttrade orden. Jag ska skrapa av fönsterrutorna och se på honom där han traskar. Kanske skicka en slängkyss eller två. Påminna honom om den fina fru som jag oftast nog är. Inte alltid, men oftast.

Vårt morgonbröd bakas idag

Detta gör jag nu, skrolla ner till god morgon bröd. Älskar färskt bröd. Älskar att baka bröd. Inbillar mig att små fragment av pur kärlek blandas med och fyller de små barnakropparna med lycka. Också den stora fabrokroppen som utgör finaste maken.

Kickig

Trodde i min enfald att det skulle vara vackert väder idag (läs sol fem minuter/timme) och startade projekt tvättning. Nå, nu ser det inte så lovade ut men kanske kläderna torkar ändå. Andra sidoprojekt är brödbak, risottokokning, diskning, sängklädsvädring och släktpåhälsning. Yogan ger så mycket energi! Fastän kroppen blir skönt trött så blir sinnet energi- och lustfyllt. Najs najs. Fast nu när jag tänker mera på saken så känner jag mig lite slö och gäspig...

Nej, motstår frestelsen. Marsch och baka ut bröden.

Skumt gräs

Blev tvungen att tända lampan i vardagsrummet, så pass skumt är det ute nu när det regnar. Men regna, det både får det och måste det. Är trött på att vattna grönsakslandet. Salladen har spruckit, hittade den bland mängder av ogräs. Försvarar mig med att jag inte vågat rensa ordentligt på ett par veckor eftersom jag inte ser skillnad på planterade grejs och ogräs. Det visar kanske följande händelse med pinsam tydlighet: jag höll på att riva bort ogräs runt salladen, slet imisstag bort ett par blad från salladen och bestämde mig för att tillämpa icke-slösa metoden. Alltså stoppade jag in bladen i munnen, tuggade, svalde... och insåg att det jag åt absolut inte var sallad. Utan något annat, hoppeligen ätbart. Finns det månne giftigt ogräs? Jag har faktiskt haft lite ont i magen sedan dess och det skulle ju vara skönt att ha något annat än PMS att skylla på.

Nu ska jag läsa medan regnet smattrar på plåttaket.

Burn baby burn

Trodde jag skulle åka hem tidigare från ett bröllop för att hämta hem en ynklig minsting. Istället hittade jag en glad och frimodig tös med pjamas och ambitioner att sova över hos fammos.
-Hej då mamma, sa hon när jag kom in genom dörren.
Eftersom jag redan tackat för mig och lämnat festen så kändes det avigt att återvända. Typ "Hej, jag kom tillbaka. Var är tårtan?". Nu sitter jag hemma, mol alena och shoppar cd skivor på nätet. Nej inte Östblocket, det får bli i höst när det passar att äta en mustig rysk grönsakssoppa med balkansk musik på i bakgrunden. Nu beställde jag Beatles, Sam Cook och Absolute Disco. Jag ääälskar disco! Det är så himla synd att jag redan nu är lång som en stång, min dröm är att få dansa i höga slingriga remsandaler och paljettklänning på ett golv som blinkar och väggar som överöses av discokulans glitter. Livet blir så fartfyllt av disco. Det går inte att gråta när man lyssnar på disco.

Nu har tårtan smält så pas bra i magen att det går att yoga tror jag. Sedan blir det böcker och nanna kudden. Får se om jag blir uppväckt mitt i natten -inte av gråtande barn utan av en man som vill hem.

The life

Ibland så händer livet och allt blir 1) mera utmanade och segt eller 2) underbart glittrande vackert. Tillvaron ställs på ända och man blir rufsig i bolllen. I maj så hände livet med finaste makens fot och existensen blev lite mera tungrodd för en stund. Men såhär på andra sidan stranden med perspektiv i kikaren så blev vi många erfarenheter rikare och fastän det ser lite kufiskt ut när han springer så ser själva gången bara bättre och bättre ut.

Igår hände livet och allt blev alldeles underbart vackert och härligt. Själen dansade till ljudlös musik och jag gjorde ordentliga glädjeskutt. Så vad var det som hände, kanske ni sitter och muttrar. Typ kom till pointen!! Något helt oväntat och ovanligt. Sjuksyster L ringde och frågade helt kallt om jag har tid och lust att resa till Sverige om ett par veckor. Jag trodde att hon skulle dit med ambulans (hon kör sådana) och ville ha sällskap och sökte febrilt efter ett mycket snällt sätt att avböja. I mitt stilla sinne blev jag dock fundersam på varför jag skulle åka med, de är ju alltid två i bilen och borde jag inte ha rätt utbildning för att ens få följa med? Nej det var inget sådant. Hon, denna underbara människa, har vunnit - åt mig - håll i er:
En fribiljett, ett s.k pass, till en yogafestival i Jämtland!!!!!! Jag ska åka till Sverige och prova på flera sorters yogaformer för lärare från alla håll och kanter!!!!!! Lilla jag, lilla jag och fina yogalärare.

*dansar en lyckodans i vardagsrummet medan barnen stirrar misstroget*

Let´s talk about heat baby

Smälter som en långsam isbit i värmen. Drömmer om att kapsla in hettan för att sedan plocka fram den när vi har 18 grader inomhus i vinterkylan. Sweet thought, men tyvärr. Hettan är påträngande men förgänglig. Och egentligen tar jag det inte så värst hårt, har tvättat mattor, bakat bröd och jobbat lite. Fast inte på samma gång. Och så är jag så glad åt alla stora fruktiga nektarinaskar som frestar i butikerna. Lovely.

Dagens finaste komplimang (på finska dessutom men jag översätter):
- Det märks att du utövar yoga, du är så lugn och fokuserad.
Jag log och kände mig glad och iddes inte säga att mitt "lugn" egentligen är utmattning och soon-to-be-värmeslag. Trettio grader inomhus har den effekten på mig.