Punkt

Finally Friday måste jag säga. Jobbet är avklarat och ett veckoslut (förvisso fyllt med åtaganden men ändå) hägrar. Uj vad jag tyckte om att undervisa barn i det vackra engelska språket. I skolan har jag hand om nybörjarfinskan och det är också kul, men engelskan och jag går verkligen hand i hand. Dessutom tycker jag om att jobba med barn, sällan mår jag så bra som när jag får skratta och skoja med dem. Det sista de sa åt mig före de for var "Please please ha engelska också nästa år!" Jag får ödmjukt tacka för förtroendet, får se vad nästa år för med sig. Men tillbaka till nuet.

Nuet har sugit skräp denna vecka med både det ena och det andra, men kanske vi ser någonslags ände på eländet nu. Snart har alla friska sommarvindar blåst bort det överflödiga (som tak), dammet kan lägga sig och man ser klart igen. Jag har inte haft möjlighet att yoga alls de senaste dagarna, inte ens en liten meditationsstund har jag lyckats prioritera åt mig. Och det känns i ryggen. Fast shit vad jag lärt mig mycket denna vecka. Jag har i all enkelhet försökt att släppa taget och vara i nuet och dde senaste dagarna har jag insett hur hiskeligt svårt det är när livets båt dansar på vågorna. När allt går sin gilla gång, då är det lätt att sitta med ett saligt leende på läpparna i skräddarställning och verkligen käääänna hur man följer med i flödet. Men när det friskar till, då blir jag gnällig, sur och tycker att livet är en enda ihärdig prövning för svaga själar som mig.

Ny yogavecka imorgon. Och jag tänker: allt för mig dit det är meningen att jag ska.