Hoppsan, tänkte jag när den otrevliga insikten slog mig. Jag vill inte yoga på ashtanga-vis just nu. Och det slog mig med kraft när jag satt och djupandandes igår framför en underbart härlig och inspirerande Karin Björkegren. Så vad gör man? Jo, man kan ju göra som jag: slöa, fuska, tänka sura tankar och ojas över en axel som blir lite krokig. Men det är som det är. Idag slöade, fuskade och surade jag också, men på avslappningen försvann jag bort in i mig själv. Jag somnade inte, jag bara svävade iväg och landade graciöst när det var dags att väcka kroppen. Och nu är jag förnöjd, mjuk, stark och full med energi.
Framför allt är jag glad att jag inte lät de negativa tankarna totalt ta över (bara lite), istället hade jag kvar en del fokus som fick mig igenom timmarna. Tydligen behöver jag inte alltid ha ett yogaflow för att bli starkt berörd, ibland så ska jag bara do my praktice. Punkt. Ibland dröjer också effekten och kommer flera dagar, kanske veckor efteråt.
Allting har en plats. Allting har en mening.
Just nu är jag nöjd över att vara ensam hemma. Alena dansar jag med virvlande dammkorn medan kroppen sjunger av glädje. Det behövs så lite.
Allting har en plats. Allting har en mening.
2 kommentarer:
Karin pratade om vikten av att backa och jag tror att vi alltför ofta ignorerar tecknen på att vi forcerar fram - vi kör bara på och närmar oss ångest och dåligt samvete med stormsteg! Jag har ju haft mina veckor i vinter då jag "bara varit yoga" och ingenting mer. Så behöver det få vara och jag tror att det finns massor av utveckling bara i det! Precis som Karin sade.
Jo, det stämmer så bra så. Här sitter jag mattlös och kan inget annat än ta det lugnt. Men det kan behövas, det är så mycket som pockar på just nu på våren. Jag vill ha min yoga, men den får gärna vara lugnare just nu. Förvånansvärt, men spännande. Får se vart det leder.
Skicka en kommentar