Men givetvis hörsammar jag din förfrågan, min goda Lindans. Muse har gått från att vara något från Disney club (hade på något sätt kopplat ihop det med Musse, nä jag är inte speciellt skarp) till att vara en musikalisk passion som främst kan mäta sig med storheter som U2 och Radiohead. Intressant nog läste jag först om bandet i Twilight böckernas "tack-sektion". Stephanie Mayer är ett stort fan och tackade dem både en två och tre gånger vilket givetvis fångade mitt intresse. Så jag youtubade Muse och föll föll föll. Det var kärlek ända in i själroten, Matthew Bellamys röst liknar ingen annans och soundet har just de bombastiska drag som ger mig gåshud. Musiken är förövrigt svår att kategorisera gengremässigt eftersom de plockar influenser allt från klassisk musik till synth och det är precis sådana band som jag helst lyssnar till. Jag, som annars avskyr överraskningar, vill ha en smula oväntat när jag lyssnar på musik. Att jag sedan har en rätt okonventionell stil när jag insuper melodier är en annan femma, jag ser toner i färger och låter dem helt enkelt flöda in i kroppen. Lite newage varning på det sista, men det är så det funkar för mig. Och Muse har starka rena färger i sina melodier, nyanser som lyfter och stärker mig.
Så vad börja med? Den som sysslar med Spotify råder jag att söka efter Muse album Absolution. Den innehåller egentligen endast och bara rent guld. På youtube så rekommenderar jag hett och innerligt
Time is running out. Lyssna på bryggan mellan versen och refrängen. Bellamys röst ges (som alltid) mycket utrymme, mycket välförtjänt.
Supermassiv black hole var min första Muse kärlek, den är också något av en Twilight-themesong. Här är det främst bakgrundsmattan som ger låten dess kännetecken samt elgitarren. Mycket medryckande.
Sing for absolution, lugnare tempo, varmare, men ändå byggs låten upp bit för bit till en refräng som slår benen under mig. Jag erkänner villigt, jag vet inte riktigt vad de sjunger om (öh) men jag har liksom hittat på en egen tolkning som jag envist håller fast vid.
Falling away with you inleder lurigt plinkiplonkande men höjer om inte tempot så volymen.
Starlight är en av deras mest kända låtar, åtminstone var det den jag kände bäst igen från radio. Flirtar lite med Coldplay tycker jag nästan, ovanligt glatt pianoklinkande. Lekfullt, mycket Musig´t tycker jag.
The small print, aningen mera tuggmotstånd, tycker ändå att Bellamys röst tar mig tryggt i handen och leder mig i sången.
Invincible, trummor och nästa lite fotbolls VM varning.
Knights of Cydonia, lång men värt det. Men min favvo är faktiskt
Blackout, den är så vacker.
Här finns den med text. Men man borde lyssna med ögonen slutna för att inte missa en enda not.
Japp. Give Muse a chance, du ångrar dig icke.
