Jag gillar min alnacka. Jag gillar att planera. Jag kan vara vild och ohämmad, dock under kontrollerade former. Alltid.
Utom när det gäller the garden. Där gäller ingen planering, inga skisser, egentligen inget tänkade alls. Idag fick jag för mig att bända upp kantgravstenarna som prytt ett totalt övervuxet försök till blombänk. Kantstenarna, som faktiskt är från gravgården badkarma, var tre stycken till antalet: två mindre och en stor. Vikt? Tja, om jag säger över 100 kg på de mindre så tror jag inte jag ljuger. Med hävstång, myrmuskler från yoga och en hel del svett (inga svordomar dock detta är faktiskt holy rocks) fick jag och chix lös bumlingarna och flyttat dem tillräckligt långt. Sedan plockade vi vanliga stenar i mängd och massor, skyfflade jord, rev i ogräs... Först när vi hållit på en stund slog mig tanken, vad ska jag göra sedan? Och framför allt: när? Imorgon regn, fredag städning vid hejmgåle samt lite kvällsjobb, lördag studentfest, söndag studentfest, måndagtisdagonsdagtorsdagfredaglördag jobb, söndag dubbelkalas, måndag jobb. Det betyder att jag blir tvungen att gå förbi något som ser ut som en smärre jord&stenexplosion i 1½ vecka och dessutom ha dubbelfest framför förödelsen. Detta bara för att jag inte iddes tänka efter lite före jag greppade hävstången.
Dessa vårkänslor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar