Vi tar en mus vi tar en sik

För länge länge sedan, långt innan CD skivan var en allemansrätt, bodde en petit tös i ett rött hus på landet. Tösen märkte redan som liten att hon gillade musik, hopprepet användes mera som mikrofon än om jumpparedskap och danssteg övades in. När det kom till själva musiken så gällde det att inte vara kräsen, favoriterna var föräldrarnas Greatest hits, något som tösen naivt uttalade Greta Hits. Och eftersom hennes farmor hette Greta så kändes detta alldeles logiskt och klart. Kassetterna spelades varje dag och vissa låtar landade småningom i själen. Som denna pärla. Eller varför inte denna trallvänliga låt. Småningom växte flickan upp och repertoaren breddades. Men Greta hits lämnade outplånliga spår inom henne och numera finns många av de gamla låtarna representerade på CD skivor och MP3 spår hos flickan som numera bor i ett beige hus på landet. Hopprepen används numera av hennes döttrar och dansstegen dyker väl inte lika ofta upp. Men när huset står tomt och disken är diskad vrids volymen upp, hopprepet förvandlas till mik och alla moves sitter precis var de ska.