Å herreje vad jag är trött på mitt hår. Såfultsåfulsåful. Stripigt. Spretigt. Torrt. SST med andra ord. Tre gånger idag har jag fått hindra impulsen att ta barberarsaxen i egna händer och klippa kort hår och lugg åt mig. Lika många gånger har jag konstaterat att mitt jobb på flera sätt är representativt och att mina dagar som trotsande punkare möjligen är över. Försökte övertala min man att klippa mig men han vägrade. Eftersom jag friserar alla andra i familjen försökte jag med om du kliar min rygg så kliar jag din-förklaringen men det gick inget vidare. Han är händig på alla sätt och vis men någon stylist är han väl inte. Och varför uppsöker jag icke en frisör kanske ni frågar er? Ja sini det skulle jag så gärna men jobbet slukar mycket och resten av tiden går åt barna. Med andra ord, när jag jobbar är min man hemma (oftast...) och när min man jobbar är jag hemma (oftast...) Så tack och hej frissatid. Jag-är-så-frustrerad!
3 kommentarer:
Har försökt med samma medel hemma - jag klipper dej, du klipper mej?!! Men bara om jag får använda "klippmaskinen", säger han, och det går jag inte riiiiktigt med på...
Sist klippte jag mej själv, bak i nacken! och blev nöjd ;)
Ronja klippte mig med en vanlig pappers sax på jobbet imorse, behändigt att ha en estenom to be på jobbet :) Jag gör inte ens en liten klippning på pannluggen ens själv..!
Men kanske man borde, man kan ju bli positivt överraskad??
Lycka till med SST! Du har många medsystrar ;)
Ögon i nacken, impad! Mitt hår är så arma uppklippt att jag det inte blir bra med några hemmagjorda saxsvings. Blä.
Lyckans du! Undrar om jag skulle ha en kund att klippa mig...
Skicka en kommentar