Mina barn servar mig med telefonen. Det betyder att de hämtar den när någon ringer eller om jag får ett meddelande. De är med andra ord mina telefonbetjänter. Nå, everything comes with a price. Får jag ett meddelande så vill de veta vem som skickat den (ibland öppnar de phonen och ser efter vem det är) och vad som stod i det. Så då blir det såhär:
Minstingen: Mamma, du har fått ett meddelande *ger mig telefonen*
Jag: Tack *läser*
M: Vem var det?
Jag: En kompis.
M: Men vem?!
Jag: *stön* Maria
M: Vad skrev hon?
Jag: Inget extra.
M: Jo, jag vet nog att hon skrev något extra!
Jag: Nej.
M: Jåååå, säg!!!
Jag: Jag vill ha mitt privaliv ifred!
Ja, ni fattar. Tänk er ovanstående konversation om typ 10 år. Men omvänt. Hur frustrerande är inte det?
2 kommentarer:
Du får spara inlägget och visa upp det för dem om 10 år. Säg bara att nu är det payback-time, de kan inget annat än lyda! :)
Hämnd. I like!
Skicka en kommentar