Ett paket man helst inte vill ha

Det är lite som att ha hund. Slumvisa högar av skräp och grus lurpassar på nystädade golv och fast ägaren försöker att borsta och tvätta bort allt lort under tassarna så sprids rosket ändå. Men what the hell, kryckor är till för att användas, speciellt om man nyss blivit akutopererad för tre brustna senor och en halvt ihjälsågad muskel. Och njet, det är inte jag, utan finaste maken som linkar omkring med vänstra benet i ett stort paket efter en olycka ute vid villan. Jag struntar i detaljerna, huvudsaken är att det gick att lappa ihop honom och att allt är väl så här långt. Han kommer att vara hemma hela sommaren, för när sjukledigheten tar slut så tar semestern vid.

Konstigt hur livet bara händer. Ena sekunden står man och räfsar löv och nästa sitter man i en ambulans. Skrämmande, men kanske det är bra att bli lite omruskad ibland. Att vakna upp och se vad som är viktigt. Alla planer är skinlagda för tillfället, vi tar bara en dag i taget. Och det räcker bra.

Bild: klart man får en wii-spelkonsoll när man är benikappad!