Vaknade imorse kl 8.45 av att min äldsta dotter väste i mitt öra:
-Mamma ja måst på wc.
Välkommen hem, med andra ord.
Jag har haft privilegiet att besöka mina vackra vänner H, L och P (kan uttalas help men gör för all del inte det) i Helsingfors. Samvaro och kutur står alltid högt på listan när vi träffas i metropoler som Åbo och Hesa då och så även nu. På fredagen anlände jag med min lilla panterväska och en basker tronande på huvudet som envisas med att skapa rynkor i min panna. Välkomstkommitén bestod av pärlemorsskimrande P och lysande L och från tågstationen gick vi vidare till H´s lägenhet. I dörren möttes vi av en vacker katt, en härlig H och ett dukat bord. Vegelasagne, rödvin, fastlagsbullar, choklad... Har jag glömt något? Men framför allt: närvaro, samvaro, tillvaro. En varm och innerlig filos.
Lördag med brunch, shopping, soppteater. Jag fick upp ögonen för Eeva Kilpi, en lyriker som jag antagligen har läst i min väna ungdom med sedan förpassat till historien. Jag ska damma av henne i veckan. Shopping, Matchpoint, blinier med gräddfil, laxrom och lök, fruktdrink och en liten matsked chokladkonjak. Vindruvor, melon, choklad. Har jag glömt något? Men framför allt. Vänner, skratt, frisyrer, hårspray, angst. Vänlig vänskap. Fest på VN och sleepover med Runeberg och Topelius.
Söndag. Brunch, nybakade scoenes, smoothies med lingon, banan, apelsinjuice och havrekli, holländska pannakakor... Har jag glömt något? Nationalmuséet med utställning. Alla delar ett uppriktigt och genuint intresse för historia, eller kanske en fascination för sammanhang, orsak och verkan. När vi återvänder till våra rötter finner vi sanningen. Skynda skynda till ett ruktigt försenat tåg.
Hem. Förundrat och ödmjukt konstaterar jag åter en gång vilken lycka att ha vänner som mina.
Låt det inte finnas något annat syfte med din vänskap än fördjupandet av din själ.
~ Kahlil Gibran ~
Bilder: Mjuka Maja kissen. Flickorna frågade skrattade om jag har paja Maja. Jo det gjorde jag.
Utsikt från toaletten i Torni
En småtrött jag från tåget. Smygfotade mig själv.
3 kommentarer:
Härligt.
Det vattnas i munnen när jag läser vad ni åt ... :) – men så har jag också en hungrig minsting i magen(!)
Åh vad härligt!!! Va glad jag blir! Stor kram :D
Underbart är det. Det bästa man kan ge är väl lillasyskon, se bara på dina döttrar! :) KRAM!
Skicka en kommentar