Mycket jobb på jobbet, men det är ok eftersom jag vet att det bara gäller en liten tid. Konstigt vad man egentligen orkar bra när man håller fast vid den tanken. Bara en liten stund. Lite samma sak med julen egentligen, shoppade vad jag hoppades skulle bli de sista julklapparna idag, men än har jag två kvar. En åt ettåriga gullungen och en åt finaste maken. Resten är om än inte inpakterade så åtminstone inhandlade.
Vår familj hör till kategorin "så lite krääsä som möjligt-så mycket mystid som möjligt". Så våra barn får bara typ fyra paket på var - lite kläder, varsin docka och bok samt smålego. That´s it. Jag har ingen lust att överösa chix med presenter som jag ändå måste plocka upp 1000 gånger från golvet. Jag har (vanligtvis) korta dagar och halvtaskig lön för att kunna vara med mina barn så mycket som möjligt, och min man är hemma varannan vecka. Det är en som en enda stor tidlös julklapp som de får njuta av hela året. Hur mycket de nu njuter av vårt påtvingade sällskap är givetvis en annan femma...
Dagens tänk:Man skulle kunna uppfostra två barn för vad det kostar att hålla sig med en last. Benjamin Franklin
2 kommentarer:
Verkligen vettigt – tid(lös) som julklapp.
Jo, vi kör så nu. Det känns bäst så. Sedan när barnen är äldre så får man och går det att justera lite. Men just nu vill jag ha det såhär.
Skicka en kommentar