Jag har skapat ett monster. Ett litet monster med åtta ben och det smålustiga namnet Stefan. Stefan Spindel. När min dotter hade svårt att sova så hittade jag raskt på en lustigkurre vid namn Stefan Spindel som spinner stora nät och sedan ivrigt väntar på att flugor och myggor ska fastna i det. När en stackats fluga trasslat in sig sedan skyndar Stefan dit, sprutar senap på offret och äter upp den. Enkelt, barnsligt och lite tröttsamt att återberätta varje kväll. För nu är det Stefan som gäller. Nu duger inget annat, inte Pettson & Findus, inte Bu & Bä, inte Astrids vackra väsen. Bara Stefan.
Suck.
Bilden är framgooglad, men ja, ungefär sådär ser Stefan ut.
3 kommentarer:
*ryser*
Jag föredrar något rosa, mjukt och ulligt om jag ska berätta en saga innan läggdags - åt mej själv alltså ;) Annars drömmer jag bara om spindlar! Mardrömmar!
Haha, härligt. En period var det (Arma) Happe-Dappe – lång som ett mjölkpaket – som gällde här (med 5-åringen). :)
Nina---> Jo jag hade ju inte tänkt att det skulle bli så pass poppigt med Stefan, annars hade jag nog tänkt genom mitt sagoval både en och två gånger... Jag gillar spindlar, men det känns lite utmanande att utveckla storyn. Det enda har "får" göra är att äta spindlar och sova i hängmatta (han är ju en karl...) ;)
Lotta---> Kanske det är något med femåringen? Upprepningar är ju en trygghet, en bekräftelse på att världen verkligen kan vara trygg och inrutad. Lika skönt för barn att få vara i den världen så länge som möjligt, tids nog väcks intresset för annat. Stefan Spindel lär väl självdö så småningom... :)
Skicka en kommentar