Tålamodsprövning idag. Barnen skulle på skidtävling, premiär för vår yngsta sessa. Vi var på plats 17.50, trodde allt skulle kicka igång 18.00. Fel, så fel. Klockan 19.10 stod minstingen stolt på startsträcket och jag gratulerade mig själv till att ha sagt helvete bara en gång. När äldstingen skulle starta visste vi då inte än. Mina tår hade frusit bort någonstans i spåret och mitt leende hade isat sig fast i ansiktet. Men shit vad barnen hade det kul, de klättrad upp på små berg med sina brädlappar och susade sedan ner med stoltheten lysande i ögonen. Om och om och om igen. Inget gnäll, inga svordomar och inga sura miner alls. Jag blev glad inombords och isen omkring mig smalt lite. Fina ungar.
Imorgon blir det systerbesök i lilla staden. Det betyder mina fina ungar i en liten 30 kvadratare mitt i stan. Håll tummarna att ingen blir vräkt, det skulle vara ett tråkigt avslut på ett trevligt lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar