Milda maräng

Idag, goda vänner, har jag åter igen drabbats av släktförbannelsen. Den återkommer inte så ofta, egentligen är den relativt valbar men jag hoppas ändå varje gång att jag ska slippa den. Förbannelsen ärvs från mor till dotter och så långt som jag känner till min släkt så har vi alla kvinns burit detta ok. Vi kan inte baka något som innehåller maräng. Nej satan. Det går inte. Och jag, mitt nöt, passar på att testa förbannelsens verkningsgrad kvällen före ett superkalas (kalas då fler än tre stycken firas på samma gång). Vinbärsmarängen skulle bli frasig och snärtig, den är mossig och otrevlig. Men jag tänker bjuda på den ändå. För jag lät discomusiken dunka in i äggvitesmeten när assistenten vispade. Disco Inferno ända in i minsta proteinfiber.

Den bara måste vara god. Fast den mest liknar en tvättsvamp.

Romantik

Romantik a la småbarnsår. Jag och min man firar bröllopsdag imorgon, fem fina år som äkta makar och sedan fem till som oäkta. Nåväl, a demain är det fem år sedan vi knöt hymens band och gissa vad jag får som present av honom? Nej, det finns inte en endaste pikuliten ynka chans att ni kan göra det så jag får väl berätta: han laddar ner minigolf i vårt wii-spel. Vi gillar båda att minigolfa och eftersom vi inte har hunnit göra det så värst mycket denna sommar (en gång...) så har han kavlat upp ärmarna, kämpat sig genom teknikdjungeln och sugat ner lite gammal hederlig minigolf. Enda minuset är att jag får föreställa en plastikopererad brunett med botoxissues på skärmen. Alternativet var en platinablondi med rattarna till hakan och milslånga ben.

Nej, nu ska jag spela!

Ahmen...

...insåg igår att det står 30-års kris inristad i min panna...

Winds of change

Jag har anat det i kroppen och sinnet i några dagar nu, jag är redo för en förändring. Shit vad skrämmande att skriva det, att se det på print. Och det knasiga är att jag inte vet vilken sorts förändring jag vill ha. Livet är bra vackert som det är, jag känner inte att jag vill bryta mig loss på varken det ena eller andra sättet. Men något är i luften. Jag håller på att tömma min kopp och det som finns kvar ordnas prydligt. Jag har ett behov av att se vad jag har, hur det ser ut och vad jag kan göra med det. Skolpapper har packats ihop och slängts, gamla papper och kvitton har gått samma öde till mötes. Gamla grejer har placerats i lådor märkta med loppis. Roligt men också vemodigt. Att se sitt förflutna, inte alltid det lättaste. Men nödvändigt.

Spännande höst, mitt hjärta sjunger.

Ps. en grophög har något att göra med en hög med kuddar som har en grop i mitten. Tror jag.

Klapp på axel - dag

Halledudane så flitig jag har varit idag. Det har varit en underbart ljuvlig prestationsorgie, en dag som Martha Stewart skulle ha applåderat. Bärplockning, saftkokning, mattvättning och lite allmän matlagning och disk. Hur kan det komma sig att vissa dagar bara är så ruskigt aktiva? Lite som att man borrar efter olja och så plötsligt tadaa - det svarta guldet. Man kan aldrig så noga veta när och hur, plötsligt händer det. Och så får man så mycket gjort. Och är man det minsta som jag så blir man nästa lite vimsig av lycka. Speciellt nu när det faktiskt finns så himla mycket att göra, bara man orkar och vill. Jag börjar jobba på fredag och det känns som om allt ska vara fixat och klart innan dess, annars... Ja, jag vet inte. Annars blir prestationsbruden i mig darrig. Typ. Och jag resonerar så här: så länge jag tycker det är kul att plocka bär och frukt, sylta, safta, skura mattor... ja allmänt matmorsduktig, då är jag det. Sedan när eller om jag totalt tappar sugen, då köper jag saft, sylt och mos och för mattorna till ett tvätteri. Svårare är det inte. Tills dess njuter jag av att jobba med mina händer. En skön kontrast till både läsande och grubblande.

Finaste maken är på fisketur med min far. Snart sover alla barn och jag får göra vad jag vill. Nästan. Före jag vinkar godnatt för denna måndag så ska jag ge er något att fundera på. Yngsta dottern (som fyller 4 på onsdag hipp hipp hurra) sa idag att hon ska bygga en grophög.

Vad är det? Your guess is as good as mine.

Bildtext: Är jag alls brunare än annars eller ser jag ut som om jag sovit hela sommaren?

Kaxig

När jag körde hem ikväll verkade hela himlen vara en enda stor Monet tavla. Snabba penseldrag i kitschiga pasteller, nonchalanta strykningar mot en röd sol. Jag hade fullt upp med att hålla blicken på vägen istället för att låta blicken förtrollas av konstverket som är min sky. För just så kändes det, helt emot alla jantelagar. Det som vi alla delar, som ingen kan ta patent på eller köpa, kändes just ikväll som min. Min föreställning.

Tack

Tills imorgon beställer jag skratt. Många långa goda skratt tillsammans med den familj som jag med kärlek kan kalla min. Före det ska jag ordna om finaste makens födelsedagspresent. Jag ger ett tips; den är ekologisk.

Namaste

Tisdagsord

Verkar bli en underbar dag! Det blir en kul-dag idag med villabesök, shoppingrunda och sedan bio med äldsta dottern. Hon behöver få spendera lite ensamtid med mig, märker jag. Hon är redan sex år och vill vara både stor och sedan riktigt liten. Inte lätt att växa upp. Hennes senaste tankar kretsar kring idolen Pippi som inte har någon mamma och en mycket avlägsen pappa. Hon får ju göra precis som hon vill! Det skulle vara rena drömlivet, tycker tösen. Och det har hon ju alldeles rätt i, vilket härligt liv att leva ifall ingen bestämde och man fick göra precis som man själv behagar. Eller? Jag har sett en gammal väggbonad där det står:

Frihet i smått
Evighet i stort
Kärlek i allt

Knepigt, eller hur?