Alldeles ensam. Barna ha sovit över hos finaste f&f och jag har sovit alena. Tio timmar tung sömn rehabiliterade kroppen och jag vaknade av en mjuk kattnos på kinden. Märker att något känns annorlunda i hjärnan nu, hoppas det är bestående. Tanken är: jag väljer själv, det finns inga måsten. Min excentriske biologilärare sa en gång: det finns inga andra måsten än att dö. Då förstod jag inte, livet var redan då fylld av plikter och do do´s. Men skalar jag bort lager för lager så finns bara dödskärnan kvar. Allt annat väljer jag. Jag valde att stiga upp, dricka min mugg med honung och skriva föredragningslista och läsa in mig på fakta. Jag valde att diska, plocka om i köksskåpen. Det har nada att göra med duktighet eller irriterande självuppoffring.
Jag tänker: jag väljer själv mitt liv. Omständigheterna kring mitt liv kan jag ibland (eller rätt ofta faktiskt) inte påverka, men jag kan alltid välja min reaktion. Just nu väljer jag glädje. Bloggtid. Kattid. Relativt tom kalender. Spontanitet. Nej. Ja.
2 kommentarer:
Så förbannat skönt att läsa! och ännu skönare att kunna nicka instämmande & igenkännande! Det går VISST att dra i handbromsen, att välja bort och säga nej - nästan så jag provocerande gör det ibland, för folk behöver ju vakna för guds skull! Livet blir vad vi gör det till, sen dör vi. Punkt.
...och kram :)
Japp japp. Fast det är väldans mycket lättare att gasta ut att jag väljer glädje då jag är glad. Då man är sur och väljer jag alltså aktivt att vara just sur och vresig. Hmm...
Skicka en kommentar