Fräs

Den fick fast mig till sist. Das förkylning fy och blä. Fast egentligen passar das förkylning rätt bra till min sinnesstämning, hela jag är hängig och trött från förr så lite snor och harkel gör varken till eller från. Dagar som dessa så försöker jag stanna upp och skriva en tacksamhetslista. Lite småmotigt men det gör att jag får perspektiv. Utan perspektiv finns det risk för att jag drunknar i hjälp-vad-det-är-synd-om-mig floden och det gör ju ingen gladare. Varje gång jag plitar ner mina lista så inleder jag med samma fras: Tack för min man. Det kommer av sig själv, straight from my heart. Tack för min man. Nå, nu ska detta inte bli ett snyftigt Oscartal utan mera ett litet lugnt konstaterande. Utan honom skulle min tillvaro vara rejält gråare. Vill jag specificera så kan jag tillägga: Tack för hans tålamod. Speciellt nu när jag (igen) är mitt i ett brytningsskede "karriärsmässigt". Till mitt försvar måste jag säga att jag må vara lite tung att ha i den äktenskapliga båten just nu men jag är ganska underfundig. Lite sådär smårolig. Så när han får ro så sitter jag i fören och skojar lite.

Så det är vi två, mr Safe och mrs Skoj.

Varde ljus

Mera nyheter från vårt moderna liv och leverne. Beskåda dessa två ljuspunkter i vårt hem. Den större pryder vårt sovrum och sprider ett hemtrevligt sken om kvällarna. Den spejsiga finns att beskådas i barnas sovrum där den lyser betryggande natten igenom och håller således spöken och annat otyg på betryggat avstånd.

Förbanna icke mörkret - tänd ett ljus.

New sense....

Ny parfym! Vad tyx? Obegränsad, det gillar jag. Också en fråga som U2 ställde oss åhörare, are there limits? Inte enligt min parfym.

Jag också

Sådärja. U2 konsert- check! Det var magiskt, härligt och senare på kvällen också lite blött. Men vad gör det när vi fick se Bono & co ruska om oss lite. Ett fullsatt stadion är också häftigt i sig, sällan man ser så mycket människor på en och samma plats. Tja, Juthbacka marknad är väl det närmaste hittills. Ok, hillbillyvarning.... Vi hade bra platser, lååångt borta men i princip hade vi full utsikt över hela stadion och fastän bandet verkade rätt småväxta så fanns det superba teveskärmar att vila ögonen på. Vi såg vad vi behövde se. Egentligen finns det inga ord att beskriva uppenbarelser som denna. Man måste vara där och uppleva för att förstå. Nästan lite andligt. Eller som Husis skrev : Han [Bono] håller hela världen i sin hand.

Amen.

Killer

Morning!
Säg nu inte att ni ligger och sover denna arla morgon. Vissa har ju varit up and about sedan...tja 5.30 kanske? Jajjamensan, så ska lediga lördagsmornar kickas igång tycker jag!
Nånej. En kombo av snarkande man och lekfull dumbas fluga gjorde det svårt att hitta sömnen där efter fem nångång. Lika bra att stiga upp, städa lek-kammare och baka tårta till morgondagens kalas istället. Då kan jag ligga i solstolen och sova en slurk på eftermiddagen istället. Om jag törs vill säga.
Vi spenderade flera timmar på gräsmattan igår jag och the chixs. Läste, pysslade till minstingens kalas, spelade chromino. Barna for in och jag plockade upp lite grejer när jag uppfattade en mysko rörelse i ögonvrån. Sidu på tusan. Är det inte en solblekt orm som kommer ringlade en knapp meter från min fot. Jag är inte rädd för ormar. Inte nu heller blev jag skraj, dock lätt chokad över att se ett sicksackmönstrat snöre ta sig fram just var de absolut inte får göra det. Barna råkade komma ut på trappen så jag väste (!) åt de att skynda sig in efter en kamera. Eftersom de inte heller är rädda för snakes så skyndade sig in, kom ut tillbaks iförda gummistövlar och varsin kamera. Sedan fotade de ormeländet med en frenesi som skulle ha gjort vilken paparazzi som avis. Själv stod jag och spaden och repade mod. För vet ni, vi har haft enstaka ormar på vår väg och då får de lugnt ringla iväg. Men är de på våg gräsmatta så blir jag tvungen att ge dem en enkelbiljett till snakeheaven. Och så blev det också. Tyvärr.
Så kanske det är därför jag inte kan sova. Det är mitt buddhistiska samvete som gnager. Men till mitt ynkliga försvar måste jag säga att jag bad en kort mettabön för ormens själ strax efter att spaden gjort sitt. Och när det kommer till mina barns väl och ve väger ett ormliv lätt.

Lössläppt

Hurra hurra snart ledig idag! Har bara haft enstaka strödagar lediga i över en månads tid så det känns sannerligen gott i själen att få tillbringa fyra dagar i hemmets lugna vrå. Förutom sedvanligt disktvättstädningdammsugningmatlagningstrykningupplockningbarnåthutning så tänkte jag låna ett gäng böcker och läsa. Känner för aaaaandlig litteratur nu. Brukar bli så till hösten efter att jag slukat chicklit och deckare hela sommaren.

Nu, as I write, laddar jag upp för en jogg. Låter inte det härligt friskt och sportigt? Jag ska ute i det fria och jogga med mina fräsiga skor, Peakdräkt och matchande pannband. Med lätta fjät susar jag 14 km väl hemkommen stretchar jag pliktskyldigt en halvtimme och som avslutning äter jag tre råa ägg för att få proteintillskott. Ja. Eller så lunkar jag med tungan hängande till knäna fem km i gamla HM trasor, stretchar pliktskyldigt tre minuter och äter sedan choklad för att balansera upp. Hoppas ni tror på alternativ a, det lät mera seriöst än det mera trovärdiga b:et.

Vild och dågad

Jahapphapp. Jobb idag. Var iklädd en fakejeanstunika och svarta tights. Enkelt, snyggt och klädsamt. En bit in på dagen märkte jag att ena knappen flaggade och att jag således har visat the patts (eller bh´n om vi nu ska vara petnoga) åt butiken ett par timmar eller så. Knäppte knappen bara för att en stund senare märka att den igen gjort mig ofrivilligt vågad. Andra gången höll knäppningen och jag var sedsam och kysk resten av dagen.

Men jag tänker så här, är det rea så är det rea. If you know what I mean.

Nej jag fotade inte eländet.