Bland spindlar och spöken

Häppi halloween! Ingen högtid som jag egentligen prioriterar på min firarlista men barna de barna ville nödvändigtvis göra något extra så då fick det bli muffins med glasyr. Eller kappkejks med fråsting som det så schangtilt heter nuförtiden. De var riktigt goda, alldeles chokladiga och glasyren, som bara bestod av rejn smöre, phillyost och florsocker var som en dröm. Nu är de slut. Precis som veckoslutet också för den delen. Nästa vecka är jag ledig, har avsagt mig jobb och ska både ta itu med och avsluta en del projekt. Mycket välbehövligt.

Puss och kram.

There´s a new bitch in town...

...nå nej. Så kanske man inte få säga om allra sötaste Fiona som anlände idag. Tyvärr kände sig Oswald manad att brösta upp sig och bitchslappa halvsyrran som kände sig lite rädd och kuvad. Nu har jag lindat in henne i en varm filt och eftersom Ozz inte är den skarpaste konservburksöppnaren i lådan så kommer han inte att hitta henne. Två små hårbollar. Vilken lycka.

The look

Å alla dagens outfit bilder. Sådant gillar jag och mitt oglammiga liv. Så nu tog jag en själv. Jag påväg till mitt jobb som proffsig bergsklättrare. Eller något.

Freaky Friday i bilder

Förutom att vi båda har små hjärnor så gillar vi också honung, jag och allkäraste Nalle Puh.

The Ozz tar en tuppis på badrumsgolvet.


Legoprojektet som minstingen har hållit på med några dagar. Givetvis i vardagsrummet, vem vill leka i stora fina lekrummet?

Chokosirap som jag fick av finaste mor idag. Mucho god!

Och till sist, kvällens musik. Jag och min moffa delar musiksmak. På riktigt.

Livsval

Alldeles ensam. Barna ha sovit över hos finaste f&f och jag har sovit alena. Tio timmar tung sömn rehabiliterade kroppen och jag vaknade av en mjuk kattnos på kinden. Märker att något känns annorlunda i hjärnan nu, hoppas det är bestående. Tanken är: jag väljer själv, det finns inga måsten. Min excentriske biologilärare sa en gång: det finns inga andra måsten än att dö. Då förstod jag inte, livet var redan då fylld av plikter och do do´s. Men skalar jag bort lager för lager så finns bara dödskärnan kvar. Allt annat väljer jag. Jag valde att stiga upp, dricka min mugg med honung och skriva föredragningslista och läsa in mig på fakta. Jag valde att diska, plocka om i köksskåpen. Det har nada att göra med duktighet eller irriterande självuppoffring.

Jag tänker: jag väljer själv mitt liv. Omständigheterna kring mitt liv kan jag ibland (eller rätt ofta faktiskt) inte påverka, men jag kan alltid välja min reaktion. Just nu väljer jag glädje. Bloggtid. Kattid. Relativt tom kalender. Spontanitet. Nej. Ja.

När kjolen blir arg

Jag ställde in daten med kjolen. Hon blev sårad, sa att det fanns andra som är genuint intresserade. Jag försökte förklara, sa att jag är så trött efter att ha jobbat sex dagar, och dessutom hastat iväg till the V-city igår för att gå på teater. Vi kom hem efter klockan 12 och idag vill jag bara slöa och hälsa på en vän. Whatever, svarade kjolen och la på luren. Kanske på höstlovet sa jag till den tomma luren.

Kanske på höstlovet.

Knivig kjol

Nu har jag bestämt mig. På söndag ska jag köpa mig en kjol. Det borde ju inte vara svårt, jag är lång, slank och fastän midjan kanske inte sitter var den en gång var så borde den inte vålla problem. Men ändå arma grön vad det brukar sitta hårt åt. Och inte bara om låren, det är fruuuktansvärt svårt att hitta en kjol som har lämplig (läs: kysk) längd, färg, material och tigh-het. Jag och kjol ger två associationer: amish-tant med tio barn eller hjulbent kvinna med suspekt jobb. Looken jag letar efter är sober framgångsrik kvinna med snygga ben.

Henne har jag stämt date med på söndag. Wish me luck.

Svaj

Just en sådan dag. Du vet, en sån dag då man eventuellt kunde ha stannat kvar i sängen eller åtminstone hemma. Inte så att jag gråter och bannas över min otillräcklighet, utan mera ett lugnt och lite lakoniskt "jaha". Visst är det en himla tur att man inte ska mäta sig själv utifrån prestationer? Isåfall skulle dagens betyg vara riktigt svajigt.

Ny dag imorgon och framför allt - nya chanser att göra gott. Och ett och annat misstag.

O

Säg hej till Oswald den förskräcklige. Nå nej, Oswald den busige kanske vore ett mera passande epitet för tillökningen i vår familj. Efter en kattpaus kände vi att vi vågar, vill och och kan ta ett djur under våra vingars beskydd. Och så blev det Ossi från Orvas. Den som vill se barnaögon tindra är varmt välkommen till vårt bruna hus och iakta våra barn när se leker med the O.

Plötsligt blev hösten ljusare.

Nöt varning

Alltså. Jag går en kurs, en data sådan. Tillsammans med ett gäng damer och ett par herrar sitter jag och kliketiklickar i några timmar en kväll i veckan och känner mig stundom lite förvirrad men mest nöjd. Det är roligt, givande och programmet vi lär oss passar mig utmärkt. Men allt kan ju inte vara bra, så jag ska leverera ett klagomål pronto. Kursen går på finska, inget klagomål där. Min lärobok och arbetsuppgifter är finska, inget att anmärka på där heller. Programmet är engelskspråkigt, nu börjar vi närma oss pudelns kärna. Jag har installerat en svenskpråkig version av programmet på min (fine, vår) dator.

Si där har vi det.

Voi arma dagar vad det har visat sig vara knepigt att få hjärnan att hinna med. Och det hjälper inte att tro att man är rätt så duktig på språk och därför klarar man sig, nej. När jag vill infoga en bild i Indesign så heter det Place på engelska, Sijoittaa på finska och Montera på svenska. Eh? Keine logik i mina ögon. Och skulle jag ha tänkt till så borde jag ju ha installerat Indesign på engelska istället för att krumbukta mig med mitt modersmål. Kastade in musunderlägget idag och beställde denna. Kanske en del frågetecken blir uträtade amen.

Dagens +

1. att min far tog hand om barnen ikväll, han är i särklass den bästa moffa de kan ha.
2. att det fanns lingongott kvar från igår
3. att jag inte påminner så mycket om Linda Grey längre, nu är det denna look som gäller.

Stuff jag gör när jag inte hemmafruar

Hello Kitty och jag planerar yoga

Husfru

Har ni läst? Intressant eller hur. Och uppenbarligen är det främst vi 80-talister som gärna leker hemmafru medans maken drar in kosingen. Observera nu att hemmafru och hemmamamma icke är samma sak. Ok, så här är det hos oss. Båda jobar, han heltid och jag typ 60-70 %. Rätt och rättvist? Inte alls, i en perfekt värld skulle vi jobba lika och dela lika men av orsaker för långa och tröttsamma för att listas så har vi valt att leva våra liv på nämnda sätt. Skulle jag då vilja vara hemma och oarbeta? Bli försörjd? Ägna dagarna åt... eh, shopping. Pliiiiz.

Nej. Never. Aldrig.

Jag har varit hemma, på samma gång som jag studerat och delvis jobbat. Men. Nu har jag den lyxsituationen att jag jobbar varannan vecka och är ledig varannan så i princip kanske jag ändå nosar på gränsen. Halv hemmafru. Hemmafru på deltid. Fast igen, då jag är ledig har jag en tendens att jobba ändå på andra ställen än min reguliära. Jag vill ha egna pengar som jag spenderar på suff jag vill ha. Inga motiveringar, inga snällakanjagfå. Så njet, min dröm är inte mannen som ger mig lyx. Min dröm är att jag ska få ett bra jobb som ger mig möjligheten att fixa min egen lyx. Eller som mina barn säger, "ja kan no sjölv!"

Miniofficen är färdig!