Den fick fast mig till sist. Das förkylning fy och blä. Fast egentligen passar das förkylning rätt bra till min sinnesstämning, hela jag är hängig och trött från förr så lite snor och harkel gör varken till eller från. Dagar som dessa så försöker jag stanna upp och skriva en tacksamhetslista. Lite småmotigt men det gör att jag får perspektiv. Utan perspektiv finns det risk för att jag drunknar i hjälp-vad-det-är-synd-om-mig floden och det gör ju ingen gladare. Varje gång jag plitar ner mina lista så inleder jag med samma fras: Tack för min man. Det kommer av sig själv, straight from my heart. Tack för min man. Nå, nu ska detta inte bli ett snyftigt Oscartal utan mera ett litet lugnt konstaterande. Utan honom skulle min tillvaro vara rejält gråare. Vill jag specificera så kan jag tillägga: Tack för hans tålamod. Speciellt nu när jag (igen) är mitt i ett brytningsskede "karriärsmässigt". Till mitt försvar måste jag säga att jag må vara lite tung att ha i den äktenskapliga båten just nu men jag är ganska underfundig. Lite sådär smårolig. Så när han får ro så sitter jag i fören och skojar lite.
Så det är vi två, mr Safe och mrs Skoj.
3 kommentarer:
Om det är till någon tröst så kan jag säga att du såg alldeles jättefin ut där i din (snart ex) butique - när jag susade förbi igår! Så fast du kanske känner att det svajar något så är du stabil så in i norden, vännen!
Och JA vi tar te-tajm så snart våra liv sammanfaller en gråmulen höstdag! Of course!
KRAMIS
Så är det faktiskt, jag ser ännu naivt nog detta som en trevlig ledighet. Jobb finns det på hemmaplan fast hästa sku ita. Och varför inte tillochmed slå till med indisk mat? Jag bjussar gärna på lunch nåndag, gör en sjujäklars good linsgryta med wookade grönisar. Vi får funtsa lite på det.
Såg denhär trevliga kommentaren först nu och anser att vi återkommer till ämnet under dagens lopp :) Nina, extremt oinloggad
Skicka en kommentar