Odlar naglar. Inte kul alls. Jag får obehag av att ha längre naglar än 1 cm, jag tycker det både känns och ser läskigt ut. Och ovårdat. Andra får ha vilka naglar de önskar, jag föredrar mina kort och nedbitna. Men prislappsbortpetning kräver länge klor än så, därav tillväxten. Brrr!
Läste i nyaste Amelia att nörden är modern. Det tyckte jag lät trevligt, ubernörd som jag själv är. Vi långa, magra människor med överbett blir automatiskt nerds och nu är vi som sagt i ropet igen. Groovy.
I samma tidning läste jag på lite om plastikoperationer. Hittade nämligen en argrynka mittemellan ögonbrynen som jag inte sett förr vilket gjorde mig... tja. Arg. Eller lite sur kanske. Skrattrynkor är vackra. Argrynkor pryder bara sura gnälltanter. Amelia förslog några "enkla" sätt att få permanent bukt med dessa oönskade pennstrecken och jag läste lite småintresserat. Men sedan tänkte jag: nej. Vissa dagar orkar jag knappt borsta håret, jag sminkar mig bara när jag måste och ögonbrynen plockas bara för att jag annars blir tagen för en transa. Jag är inte tillräckligt intresserad av mitt utseende för att fylla ut eventuella rynks med collagen. Det blir liksom inte bättre än det är nu. Livet får synas på mig.
Ungefär 20 dagar kvar på gamla jobbet (veckosluten oinräknat). Sedan enter det estetiska livet tänker jag mig. Och i höst börjar äldstingen skolan. Och minstingen börjar på nytt dagis. Vi lever i omvälvande tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar