Bounsi bounsi

Bollen studsade tillbaka och den var fylld med goda nyheter och förhoppningar. Hurra!

Otålig

Det är så tydligt nu när dammet ännu yr. Jag har riktigt svårt att vila i tillit. Inte för att det skulle vara en ovanlig brist, jag antar att de flesta vill veta och helst så fort som möjligt. Men jag har på känn att jag är aningen mera extrem (jag vill ju gärna vara värst) och nu har kontrolldelen svårt att nöja sig med "allt ordnar sig". Det är så mycket nytt i sikte och jag vet inte ännu hur jag ska ordna allt. Och bollen ligger inte ens hos mig utan i andra händer. Jag kan inget göra, bara väntaväntavänta. Jag avskyr att vänta. Jag vill bestämma takten! Gärna också dansen, orkestern och vilka förfriskningar som serveras.

Snälla?

Tävla pretty people!

Små tankar

Odlar naglar. Inte kul alls. Jag får obehag av att ha längre naglar än 1 cm, jag tycker det både känns och ser läskigt ut. Och ovårdat. Andra får ha vilka naglar de önskar, jag föredrar mina kort och nedbitna. Men prislappsbortpetning kräver länge klor än så, därav tillväxten. Brrr!

Läste i nyaste Amelia att nörden är modern. Det tyckte jag lät trevligt, ubernörd som jag själv är. Vi långa, magra människor med överbett blir automatiskt nerds och nu är vi som sagt i ropet igen. Groovy.

I samma tidning läste jag på lite om plastikoperationer. Hittade nämligen en argrynka mittemellan ögonbrynen som jag inte sett förr vilket gjorde mig... tja. Arg. Eller lite sur kanske. Skrattrynkor är vackra. Argrynkor pryder bara sura gnälltanter. Amelia förslog några "enkla" sätt att få permanent bukt med dessa oönskade pennstrecken och jag läste lite småintresserat. Men sedan tänkte jag: nej. Vissa dagar orkar jag knappt borsta håret, jag sminkar mig bara när jag måste och ögonbrynen plockas bara för att jag annars blir tagen för en transa. Jag är inte tillräckligt intresserad av mitt utseende för att fylla ut eventuella rynks med collagen. Det blir liksom inte bättre än det är nu. Livet får synas på mig.

Ungefär 20 dagar kvar på gamla jobbet (veckosluten oinräknat). Sedan enter det estetiska livet tänker jag mig. Och i höst börjar äldstingen skolan. Och minstingen börjar på nytt dagis. Vi lever i omvälvande tider.

Arbetande tjej

Jag är student anno 2000 men jag har aldrig trätt den på min avlånga och något kala hjässa en endaste regnig 1:a maj. Orsaken är att jag alltid plötsligt blir väldigt arbetarklass när det närmar sig serpentinhögtiden (moffa är SDP:are) och tja. Det känns bara dumt. Men vad som egentligen är dumt är att köpa en dyr fluffig mössa och bara använda den en gång. Så kanske jag ger den en chans imorgon. Fotobevis utlovas ifall jag får hatten att rymmas på mitt uppblåsta huvud.

Glad vapp.

Krassel

Känsliga läsare varnas för dåliga vibbar. Har varit vidunderligt trött de senaste två dagarna. En dag är väl ok, då är det mera mys än fräs att krypa ner mellan svalan lakan och tycka synd om sig själv för att man är hängig. Det brukar blåsa förbi på ett dygn och sedan är jag mitt glada söta jag igen. Jag tröstbakade men blev förvånad och sur när jag insåg att jag inte fick äta upp allt själv. Höjden av fräckhet tyckte jag när barn&man glatt och utan betänkligheter slukade den ena läckerheten efter den andra. Alla vet väl att det är kvantitet som gäller när PMS´n blommar.

När tröttheten fortsatte dag två är det inte lika lajbans längre och när febern visar på stegring blev jag lite ledsen. Äsch och dubbeläsch. Och inga muffins finns kvar. Och ingen yogaork överhuvudtaget. Så det blir svala lakan och bok igen. Och värre kunde det vara, jag brukar roa mig med att undra hur det skulle vara att vara småkrasslig arbetarkvinna för hundra år sedan. Knappast en dans på mjuka ejderdunskuddar kan jag tänka mig, snarare kossor som ska mjölkas och femton barn som kräver fläskpalt gjort av varmt grisblod.

Så kanske det inte är så illa ändå, tänker jag och smygäter mörk choko framför teven.

Kairos

Nu. Just nu är jag den loja katten som sträcker ut sig i den solfläck som icke är. Andra dricker ett glas rött för att varva ner, jag föredrar orginalet. Alltså vindruvor. Så vad har jag sysslat med denna brådisvecka? Tja, jag har bland annat dubbeljobbat på måndag och så har jag också jobbat idag. Nej, inte på skolan (huga för den skola som är öppen på veckosluten) utan här. När skolan slutar så fortsätter jag där och sedan i höst så blir det butiken för hela slanten. Och det känns så bra.

Så. bra.

Imorgon ska jag sova, yoga och baka. Och odla naglarna, de kommer att behövas sedan när det ska knappras prislappar.