The office

Jag vill ha ett minioffice i grovköket men behöver lite help för att få det fixat. Hos oss står jag för visionerna och FM sköter det praktiska. Ungefär en vision av hundra blir sann så det gäller att noga välja vilken jag vill ha uppfylld. Problemet är bara att det alltid finns en massa hinder i vägen, just nu är det (tydligen) dags att fixa till potatislandet och ikväll ska han pilla med IPboxen, imorgon ska potatisen tas upp och dessutom jobbar jag hela dagen, på lördagen är jag åter på jobb och på söndag emigrerar vi söderut för en dag. Och sedan sticker han iväg på jobb igen och är borta vad som känns som xxxxx antal dagar. Typ.

Men nu är jag på så taskigt humör och vill ha mitt minioffice! Genast! Pronto!

Wörkiwörk

Insåg idag att jag denna vecka har tre stycken arbetsplatser. Heh. Och trivs trivs som fisken i vattnet.

The lugg is back

Igår fick jag nog och tog till saxen. Ritch ratch filibombombej och så hade jag lugg igen. Jag blev nöjd, mycket nöjd. Stegade in i vardagsrummet och frågade nonchalant "va tyx?". Finaste maken förstod sin vana trogen inte alls vad jag menade och försökte snabbt hitta något plagg på mig som kunde vara nytt. När jag sedan pekade på luggen och igen frågade vad han tyckte så svarade han förstås "fin". Samma svar jag skulle ha fått om jag skulle ha färgat håret grönt. Äldsta och yngsta förmågan var dock rörande överrens om att jag såg ut som en "rolig tant". Själv tycker jag att jag liknar henne. Obehagligt mycket.

TGIF

Minstingen ligger och läser äldstingens läxor iklädd ballerinautstyrsel. Äldstingen pysslar, vilket är kode för att röra till lekrummet ännu mer. För en stund sedan lekte barna bulleribulleribock på min rygg och jag insåg det patetiska i att det antagligen är den enda massagen jag kommer att få ikväll. Och i köket väntar disken. Ändå känns det häftigt. Om några år är detta historia och jag vet att jag kommer att se tillbaka med en stygn av saknad. Alltså, dags att snatta lite karkki av barna, ta itu med disken och sedan bädda sig ner i soffan och se på film medan ljusen fladdrar en bit bort.

Bikram

Ja han verkar galen och jag vill verkligen inte yoga för honom. Men bikram yoga, yes please. Det ska jag definitivt prova på när jag får chansen.

Framåt - marsch!

May the flow be with me.

Bortputsväck

Som jag har väntat och nu är den här. Röjningsinspis. Klockan dångadehalv ett igår natt när jag äntligen ramlade i säng efter att ha storstädat kid´s lekrum. Idag har jag haft röjningskrapula (tack för den termen M!) men känner redan nu hur det rycker i kroppen. Nu är det dock tutitime, imorgon nya städtag. Och vill ni också ha röjningsinspis så rekommenderar jag denna bok. Den är rena dynamiten!

Go west!

These shoes have been to Stockholm. Och resten av mig också förstås. Samt la familia. Vad är det med Sverige? Hur i hela fridens namn kan det komma sig att jag längtar mera och mera till landet i väst? Min ordinära förklaring är att jag skulle ha bättre chanser att få ett gött jobb i Sweden (lite knepigare här hemma hos) men egentligen är det nog något annat som lockar. Mentaliteten. Humöret. Språket. Framförallt språket.

En dag blir det nog så. Men inte imorgon, har två kids som får växa till sig och flaxa från boet. Då vet ni. Då sticker vi.

Blumietime

Köpte blommor åt mig själv idag. Kände att jag connectade mest med denna fagra planta. Rosa, lång, lite skranglig och en smula vulgär. C´est moi.

Spontanscharf

Lördagsfun! Eller så icke, nästan mera lördagstjafs. Småbarnsåren, det är grejer för tålamodet det. Jag motverkar dålig karma med att porrsurfa (klicka, I know you wanna) och plocka lite i röran. Jag orkar inte rensa i röran, det vore lite väl en kväll som denna. Men lite gammal hederlig plöck funkar bra. Rensar tankarna om inget annat.

Bildtext: Jag blev lite vajld änd krejsi och snurrade en scharf runt huvudet. Tänk så spontan jag är.

Upp och ner

Omväxlande, så tror jag dagen bäst kan beskrivas. En nära människa som inte ser någon mening längre, solen som speglar sig i gula lönnblad, en städdag som icke blev, äppelpaj med vaniljvisp. När kvällen föll var humöret och energin på noll men åter svängde livet. Nu sitter jag i en chipssmulad soffa med två barn sovande på madrasser på golvet medan ett gäng ljus sprider lugn på ett bord en bit bort.
-Mamma, det här var den bästa dagen som jag har varit med dig, sa minstingen med stjärnögonen före ögonlocken blev för tunga.

Dagen slutade på plus. Definitivt.

Späckad lunch

Efter en stressig förmiddag känns det skönt att äta en ordentlig lunch som innehåller allt vad man behöver.

Sent om cider

Midnatt råder, tyst det är i huset. Tyyyst i huuuuset. Barna sover, tända äro ljuuuusen... Ja, ni fattar. Det är jag och chåkladen och det enda som hörs är klockornas tickande. Vi har ett i varje rum nästan, tidsfacister som vi är. Barna kunde klockan vid fyra fem års åldern, nu har de minutpejl ja tillochmed sekundpejl. Jag är inte stolt, barn borde få vara tidlösa, men vad kan man. Sämre saker finns det att lära sig.

För en pikisekund sedan webbshoppade jag en liten resa, sådär halvspontant. En kryssning till Stockholm, en dag på Naturhistoriska riksmuséet med barna (ja vi är en sån familj) och massor med kramar, pussar, tjafs och gräl. Det kommer att bli awesome, längtarlängtar.
Nu är jag så ledig som man kan bli, spenderar mina fria förmiddagar exakt som jag behagar. Jag kunde vänja mig vid detta. Jag njuter för jag vet att det har ett slut, som det ser ut nu så är min stämpeltid ack så kort. Inga kontrakt är underskrivna, men ifall allt går vägen så återgår jag till jobbet om drygt ett par veckor. Men jag är försiktig än, allt känns äggskalsskört och om jag ropar för hårt så spricker allt. Tassa på tå. Men nu, just nu är allt väl. Det räcker.

Och ingen har väl missat att en av Sveriges absolut bästa författare/skådespelare bloggar igen.

Schrewdriver

Hon sa upp sig från sitt jobb för att få använda borren. Hemmet blev sig aldrig mera likt.

Svänga blad

Omvälvande tider people! Imorgon är jag sista dagen på mitt nuvarande jobb, sedan är jag singel jobbmässigt. Om ni förstår vad jag menar då, hehe. Får se hur länge det varar, tre personer har fått blanka ögon och frågat om jag är intresserad av vikariat så kanske det lossnar något. Eventuellt. Jag är ju inte kranttå när det kommer till jobb, sålänge jag får ihop tiderna så fixar jag det mesta. Jag gillar att arbeta och inkomst är ju aldrig fel hur modest den än må vara.

Lite sorligt känns det ändå att lämna disken åt sitt öde, känns som om jag äntligen blivit någotsånär bra på kundbetjäning. Eller egentligen har jag fått en rätt skön attityd till det hela. Till en början var jag superhispig och kände mig allmänt värdelös, idag ler jag skälmskt och fladdrar med ögonfransarna ifall jag gör något fel. Som idag. Jag sa siffrorna fel på finska (jag kan inte ens få siffrorna rätt) och när kunden påpekade mitt misstag log jag glatt och sa "olen ruotsinkielinen". Hon betalade, fick sitt kvitto och ett käckt kiitos ja hei hei. För några månader sedan skulle jag ha gömt mig av skam under disken och bannat min egen dumhet. Jag hoppas jag kan behålla min attityd till nästa potentiella jobb. *hoppas hoppas* Fast jag har astrologin emot mig, vi jungfrur är småneurotiska till vår natur så eventuellt blir det rutchkana till ruta ett.

Och vet ni om passande jobb så säg för all del till. Jag är trevlig, svär sällan och klarar det mesta. Som Martin Timell ungefär, fast kanske inte lika händig.

Fräs

Den fick fast mig till sist. Das förkylning fy och blä. Fast egentligen passar das förkylning rätt bra till min sinnesstämning, hela jag är hängig och trött från förr så lite snor och harkel gör varken till eller från. Dagar som dessa så försöker jag stanna upp och skriva en tacksamhetslista. Lite småmotigt men det gör att jag får perspektiv. Utan perspektiv finns det risk för att jag drunknar i hjälp-vad-det-är-synd-om-mig floden och det gör ju ingen gladare. Varje gång jag plitar ner mina lista så inleder jag med samma fras: Tack för min man. Det kommer av sig själv, straight from my heart. Tack för min man. Nå, nu ska detta inte bli ett snyftigt Oscartal utan mera ett litet lugnt konstaterande. Utan honom skulle min tillvaro vara rejält gråare. Vill jag specificera så kan jag tillägga: Tack för hans tålamod. Speciellt nu när jag (igen) är mitt i ett brytningsskede "karriärsmässigt". Till mitt försvar måste jag säga att jag må vara lite tung att ha i den äktenskapliga båten just nu men jag är ganska underfundig. Lite sådär smårolig. Så när han får ro så sitter jag i fören och skojar lite.

Så det är vi två, mr Safe och mrs Skoj.