Känsliga läsare varnas för dåliga vibbar. Har varit vidunderligt trött de senaste två dagarna. En dag är väl ok, då är det mera mys än fräs att krypa ner mellan svalan lakan och tycka synd om sig själv för att man är hängig. Det brukar blåsa förbi på ett dygn och sedan är jag mitt glada söta jag igen. Jag tröstbakade men blev förvånad och sur när jag insåg att jag inte fick äta upp allt själv. Höjden av fräckhet tyckte jag när barn&man glatt och utan betänkligheter slukade den ena läckerheten efter den andra. Alla vet väl att det är kvantitet som gäller när PMS´n blommar.
När tröttheten fortsatte dag två är det inte lika lajbans längre och när febern visar på stegring blev jag lite ledsen. Äsch och dubbeläsch. Och inga muffins finns kvar. Och ingen yogaork överhuvudtaget. Så det blir svala lakan och bok igen. Och värre kunde det vara, jag brukar roa mig med att undra hur det skulle vara att vara småkrasslig arbetarkvinna för hundra år sedan. Knappast en dans på mjuka ejderdunskuddar kan jag tänka mig, snarare kossor som ska mjölkas och femton barn som kräver fläskpalt gjort av varmt grisblod.
Så kanske det inte är så illa ändå, tänker jag och smygäter mörk choko framför teven.
3 kommentarer:
Efter en så intensiv förra vecka du hade är det inte så konstigt att kroppen säger hepp. Nu ska du bara vila och tycka synd om dig själv, det skulle jag iaf :)
Tyckte det var lite märkligt att du inte stegade in i salen ikväll, men antog att jag missat viktig information igen och att du var på nåt viktigt möte eller nån datakurs ;)
Krya på dig!
M
Kramis!
M--> Hehe, vad jag låter som en viktig och upptagen person. Me like! Och tack tack, jag var pigg och kry dagen efter. Behövde bara en redig vila.
N-->Right back at ya!
Skicka en kommentar