Effektiv men lat

Vi, as in jag och chix, har en bråttomvecka med aktiviteter och dubbeljobb och då får man ju fundera hur man ska göra för att få det att gå ihop. Först och främst halleluja för barnvakter i form av farmödrar och systrar, det skulle inte alls gå att köra på i 200 utan deras hjälpande tassar. Hemmavid gäller för övrigt PPS. Planera, Prioritera och Sova.

Planera i god tid, fyll almanackan med alla klockslag och dubbelchecka så de stämmer. Ragga upp barnvakter. Tvätta kläder helgen före så man slipper göra det in i veckan. Handla. Hur trött man än är - diska och se till att golvet syns i grovköksingången. Strunta i att dammsuga, sopa ifall det behövs.

Prioritera. Vad är viktigt? Jag bakar aldrig när det är stressigt. Däremot vill jag ha massor med god hemlagad mat, alltså sätter jag ner tid på det. Jag stiger också upp extra tidigt och kokar gröt och ägg ifall jag har en lång dag framför mig. Varför? Tja, ifall mitt blodsocker faller blir jag gnällig och elak och alla som måste umgås med mig blir ledsna. Så, stadig frukost lönar sig. Matlagning är i allmänhet ett stressmoment så jag fixar högar med mat när jag en gång donar i köket. Igår svepte jag ihop en stor karrott med makaronilåda och en liten karrott med vegemakaronilåda. Idag är allt uppätet. Imorgon blir det pannkaka och på fredag kokar jag risgrynsgröt som också ska ätas på lördag då systraMi passar barnen medans jag jobbar. Perfa.

Sova. Jag lägger mig senast 21.30 när veckan är packad. Bara jag får stadiga 8 h så orkar jag hela långa dagen utan större problem.

Jag gillar att gå på högvarv. Jag tycker om bilden av mig själv som effektiv, jag riktigt gottar mig åt känslan att vara superpresterande. För en tid. Max en vecka. Sedan vill jag bli mitt gamla goda lata själv istället. För det är jag ju egentligen. Underbart underbart slö och mojsig. Jag är sinnesbilden av en katt som ligger i en solskensklick och gottar sig.