Blev fundersam ikväll: jag borde diska bara för att jag gillar åsynen av en blank renskurad diskbänk. Men. Jag vill do my yoga. Måste eller vilja? Då föll mina ögon på en rastlös fyraåring och jag insåg för första gången varför vi egentligen har barn.
-Vill du disk, frågade jag listigt och pekade på en Mount Everest hög med Fairybubblor som dolde kärl och bestick. Tre minuter senare stod barnet på knä på en pall och diskade så skummet yrde medan jag tilbringade en timme med Deva Premal och Mitten. Oh sweet childlabour.
Lustigt. Jag låter kroppen styra totalt. Och den vet precis vilka asanas som passar idag. Jag blandar friskt yoga med qigong till en personlig coctail med betoning på rygg och höft. Efteråt dansar själen en stillsam vals till hjärtats musik. Och knuten som jag bär mellan skuldrorna har åter smultit en aning. Det finns bara ett enda minus med att mixa och matcha: kroppen blir som en trotsig treåring de gånger jag yogar för en instruktör, den vill bestämma! Hehe, då är det bara vänlig disciplin som gäller. Ahimsa, med fast hand. Ibland går det, ibland icke. Som med vilket annat barn som helst.
Namaste
3 kommentarer:
Som jag gottar mej när du skriver om din yoga! och nickar igenkännande åt en kropp som ritar sitt eget mönster. Det är bara att fortsätta därifrån :)
Låter riktigt härligt. Tänk vad kroppen vet och vill!
(Hittat hit via Nina.)
Nina--> Jo det finns ingen annan väg att gå :)
Annika--> Hej och välkommen :) Jo kroppen vet, bara man vill/orkar/kan/vågar lyssna...
Skicka en kommentar